På grund av sitt läge har Spaniens territorium varit föremål för stor yttre påverkan frånförhistorisk tid och fram till att Spanien blev ett enat land på 1400-talet, vilket skedde genom giftermålet mellan dekatolska monarkerna och slutförandet av återerövringen, känd somReconquista, av den iberiska halvön 1492. Omvänt har Spanien varit en viktig inflytelsekälla för andra regioner, främst under denmoderna eran, då man blev ettglobalt imperium som har lämnat ett arv på över 500 miljoner spansktalande i dag, vilket gör spanskan till världensnäst mest talade modersmål.
Samma år som Granada föll nåddeChristofer Columbus Amerika. Den nya farleden som han upptäckt gick från Kanarieöarna som vid ungefär samma tidpunkt erövrats av de spanska styrkorna och innebar att Spanien på bara några år kunde lägga under sig stora delar av Nya världen. År 1515 fick Spanien sina nuvarande gränser då de södra delarna av kungariketNavarra, där ocksåBaskien ingick, erövrades i ett krig där franska och spanska styrkor slogs tillsammans mot Navarra. De norra delarna av Navarra och Baskien infogades i Frankrike.[källa behövs]
Under 1500-talet och 1600-talet nådde Spanien sin höjdpunkt med stora besittningar iAmerika, men ocksåFilippinerna blev en del av det spanska imperiet. Under slutet av 1600-talet fick Spanien konkurrens ifrån andra europeiska kolonialmakter, främstEngland. Under 1800-talet frigjorde sig många av Spaniens tidigare kolonier och imperiet föll samman.Spansk-amerikanska kriget år 1898 då Kuba gick förlorat satte definitivt stopp för den spanska dominansen iLatinamerika.
Sociala och politiska förändringar, som ledde till etablerandet av en bräcklig demokrati 1930, utlöste en blodig urladdning ispanska inbördeskriget (1936-1939), då militära upprorsmakare under generalFrancisco Franco efter en plågsam kamp grep makten i landet. Omkring en halv miljon spanjorer stupade i kriget och ytterligare lika många avrättades eller avled av svält under de svåra efterkrigsåren. Under Francos regim, som varade till 1975, fängslades över två miljoner spanjorer för regimkritisk verksamhet. Ekonomin började emellertid utvecklas snabbt från 1960-talet, vilket ledde till en social motreaktion.
Slutet av Francos redan svärtade epok blev våldsam. Ett bombattentat mot premiärministerLuis Carrero Blanco, Francos tilltänkta efterträdare, i december 1973, besvarades med hårda repressalier som fördömdes av omvärlden. Hösten 1975 avrättades sju anhängare av separatistgruppernaEuskadi ta Askatasuna ochFRAP trots internationella protester. Detta fickOlof Palme att kalla regimen försatans mördare. Detta vållade stor skandal i Sverige eftersom Svenska transportarbetarförbundets ordförandeHans Ericson vid samma tidpunkt fotograferades på Kanarieöarna.
När Franco dog 1975 hade han lyckats hålla oppositionen i ett järngrepp i nästan 40 år. Detta hindrade inte efterträdarenJuan Carlos av Bourbon att i samverkan med premiärministerAdolfo Suarez påbörja en snabb demokratisering av landet. 1976 genomfördes en folkomröstning om politiska reformer. Folkomröstningen ledde fram till allmänna och fria val kunde hållas 1977 samt att en ny demokratisk författning antogs 1978. Ett kuppförsök genomfördes 1981 av besvikna grupper inom militären, men hindrades genom kung Juan Carlos bestämda ingripande. Från 1982 utvecklades Spanien till en stabil parlamentarisk demokrati, under den långvarige socialistledarenFelipe Gonzalez. 1982 gick Spanien även med i Nato.
År 1986 gick Spanien med i den Europeiska gemenskapen (EG), företrädaren tillEU, vilket gav ett stort ekonomiskt uppsving för de delar av Spanien där turismen inte tidigare givit inkomster. En ambitiös satsning på infrastrukturen har sedan 1990-talet givit ett flertal nya snabbtågslinjer samt ett allt mer heltäckande motorvägsnät. En konservativ regering kunde bildas underJosé María Aznar 1996. De förlorade makten åtJosé Zapatero och socialdemokratiska PSOE 2004, vilket bekräftades i valet 2008.
I juni 2018 förlorade Spaniens premiärminister Mariano Rajoy misstroendeomröstningen i parlamentet ochPedro Sánchez från socialistpartiet PSOE blev ny premiärminister.[14] I januari 2020 bildade premiärminister Pedro Sànchez en ny koalitionsregering med vänsterpartiet Podemos. Spanien fick sin första koalitionsregering sedan återgången till demokrati på 1970-talet.[15]
Det spanska fastlandet domineras av höga platåer och bergskedjor såsomPyrenéerna ochSierra Nevada. Flera stora floder rinner från dessa höjder, såsomTajo,Ebro,Duero,Guadiana ochGuadalquivir. Längs kusten finns uppslammade slättland; det största ligger vid Guadalquivir iAndalusien, och i öst finns uppslammade slättland tillsammans med medelstora floder somSegura,Júcar ochTuria. Spanien gränsar i öst tillMedelhavet, till norr motBiscayabukten och till väst motAtlanten.Balearerna ligger i Medelhavet ochKanarieöarna i Atlanten utanför Afrikas kust.
I valet 2011 vannPartido Popular Spaniens riksdagsval med absolut majoritet (186 av 359 ledamöter i kongressen och 136 av 208 i senaten).[17] Partiledare och premiärminister ärMariano Rajoy, som tillträdde den 21 december och därmed blev den sjätte presidenten under den demokratiska perioden som började 1977.[18]
Mellan valet 2004 och valet 2011 styrdes landet av det Spanska socialistiska arbetarpartiet,PSOE. Premiärminister varJosé Luis Rodríguez Zapatero.[19] De tre viktigaste åtgärderna i början av hans mandatperiod var: 50 procent representation av kvinnor i regeringsministären, tillbakadragande av de spanska trupperna i Irak och godkännande av giftermål mellan homosexuella.
I november 2019 parlamentsval kom socialdemokratiska PSOE att fortsätta som det största partiet i Spanien med 120 platser. Borgerliga PP fick 88 platser i parlamentet. Valets stora vinnare var ytterhögerpartietVox som fördubblade sitt stöd med 52 platser och blev tredje störst. VänsterpartietPodemos fick 35 platser. Valets stora förlorare var högerliberala medborgarpartietCiudadanos.Katalanska Socialistpartiet ERC fick 13 platser.[20]
Som medlem avNATO sedan 1982 har Spanien etablerat sig som deltagare i multilaterala internationella säkerhetsfrågor. Spaniens EU-medlemskap utgör en viktig del av dess utrikespolitik. Även på många internationella frågor utanför Västeuropa föredrar Spanien att samordna sina insatser med sina EU-partner genom det europeiska politiska samarbetet.
Spanien har upprätthållit sin speciella relation med despansktalande länderna i Amerika ochFilippinerna. Dess politik betonar begreppet om enIberoamerikansk gemenskap, i huvudsak en förnyelse av det historiskt liberala begreppet "hispanidad" eller "hispanism", som det ofta kallas på engelska, med vilket man har försökt länka den iberiska halvön med den spansktalande delen av Amerika, genom språk, handel, historia och kultur.
Den spanska försvarsmakten –Fuerzas Armadas de España – består av armén (Ejército de Tierra), marinen (Armada) och flygvapnet (Ejército del Aire) samtGuardia Civil. Värnplikten avskaffades 2002 och Spanien har sedan dess enyrkesarmé.
Arméns grundorganisation består av 90 000 soldater i fyra mekaniseradebrigader, tre lätta infanteribrigader och en fallskärmsjägarbrigad. Därtill kommer denSpanska främlingslegionen ochRegulares iCeuta ochMelilla. Arméflyget består av 1attackhelikopterbataljon och 3 andra helikopterbataljoner.
Valutaenheten äreuro och ges ut avBanco de España, i samarbete medEuropeiska centralbanken. Sedan 1 januari 1999 harpesetan varit kopplad tilleuron, med en fast växlingskurs på 166,386 pesetas för en euro. Den 1 januari 2002 infördes sedlar och mynt i euro och den 28 februari samma år upphörde pesetan att cirkulera och euron blev den enda legala valutan i Spanien. Men spanska medborgare som innehar pesetas kan alltid få dem växlade till euro i Banco de España.[källa behövs]
År 2006 var cirka 8 % av Spaniens befolkning arbetslösa, men när arbetsmarknaden drabbades av en finanskris ökade siffrorna.[21] Annan statistik visar att cirka 21,6 % av befolkningen var arbetslösa år 2011, vilket betyder att arbetslösheten ökade snabbt.[22] Statistik publicerad den 29 april 2014 visar att cirka 25,93 % av Spaniens befolkning var arbetslösa då, vilket visar på ytterligare ökning.[23]
Spanien har den fjärde största totala skogsarealen av samtliga europeiska nationer med omkring 180 000 kvadratkilometer enligtFAO:s sammanställning i State of the World's Forests.[24] Efter att under flera århundraden minskat till följd av massiv avverkning, så ökade landets skogsareal under 1900-talets andra hälft med omkring 50 000 kvadratkilometer till följd av skogsplantering. Under 2000-talets första decennium hade Spanien den högsta tillväxten av skogsareal av samtliga europeiska länder med omkring 1 200 kvadratkilometer skog per år.[25] Landets har de tredje största tillgångarna för produktion av biomassa i Europa med årliga produktionstillgångar om 90 miljoner ton.[källa behövs]
Energibehovet i Spanien har sedan 2002 ökat med 3,5 procent per år med någon variation. År 2003 var exempelvis ökningen 7 procent. Konsumtionen ökade mellan 2002 och 2006 från 211 500 GWh till 253 600 GWh.[26]
År 2003 utgjordes 48,9 procent av den producerade energin i Spanien av energi från kärnkraftverk (16 422 000toe eller tusen ton oljeekvivalenter) och 21,7 procent producerades vidkolkraftverk. Elproduktionen frånvattenkraft och andraförnybara energikällor, somvindkraft, ökar från år till år.
Sedan några år tillbaka[när?] är den teoretiska kapaciteten att generera energi i Spanien större förvindkraftverken än förkärnkraftverken och landet är den näst största energiproducenten av vindkraft, efter Tyskland. Spanien och Tyskland producerade 2005 mer elenergi från vindkraftparker än från vattenkraftverken.
Kärnkraften stod 2009 för ungefär hälften av landets energiförsörjning och är Spaniens viktigaste energikälla. Även biobränslen, kol, vattenkraft, vind- och solenergi är viktiga för landet och en av världens ledande producenter av just vind- och solenergi är detta land.[27]
På 1700-talet blevKatalonien Spaniens huvudområde för industri, främst textilindustri och har varit det sedan dess.Baskien ochAsturien i norra Spanien har varit huvudområden för järn- och stålindustrin och tung industri. I slutet av 1900-talet utvecklades Spaniens industrier. Under Francotiden utsågs Madrid och Barcelona till Spaniens främsta industriregioner, men efter landets inträde i EU skapades fler industriområden längs medelhavskusten.[27] Järn- och stålindustri finns bland annat Valencia, Baskien och Asturien. Kemisk industri finns inte bara i Madrid och Barcelona utan även Bilbao, Santander och Gijón. Aluminiumsmältverk finns i bland annat San Ciprián och Avilés.[källa behövs]
Den enskilt viktigaste industrin i Spanien är fordonsindustrin som ensam stod för 10 % av landets BNP, 16 % av landets export och sysselsatte 380 000 personer 2013. Tillverkningstakten har sedan slutet av 1980-talet legat på mellan 2 och 3 miljoner bilar årligen och landet var år 2013 Europas näst största biltillverkare efter Tyskland. Ett 40-tal fordonsmodeller (bilar, lastbilar och bussar) tillverkas i 17 fabriker av 10 olika tillverkare,SEAT (Barcelona),Nissan (Barcelona,Ávila och Santander),PSA (Madrid och Vigo),Renault (Palencia, Valladolid och Sevilla),Ford (Valencia),Opel (Zaragoza),Volkswagen (Pamplona),Mercedes-Benz (Vitoria-Gasteiz och Santander),Iveco (Madrid och Valladolid) samtEvobus (Santander).[28],[29]
I Spanien produceras bland annat textilier, järn och stål, bilmotorer, kemiska produkter, konfektion, skor, båtar, raffinerade petroleumprodukter och cement. Betydande är också livsmedelsindustrin inklusive drycker och transportmaterial. Spanien är en av de viktigaste vinproducenterna. Produktionen uppgick 2003 till omkring 30 miljoner hektoliter. Järn- och stålindustrin var, före sin omställning 1990, koncentrerad tillBilbao,Santander,Oviedo ochAvilés.
Spanien är ett av världens största turistländer och antalet besökande turister har utvecklats från cirka 28 miljoner år 1973 till cirka 59 miljoner år 2007. Detta innebar att intäkterna från turismen ökade från cirka 27,4 miljarder amerikanska dollar år 1995 till cirka 65 miljarder amerikanska dollar år 2007. I samband med denStora recessionen bromsades tillväxten inom den spanska turistnäringen under några år men tog fart igen med start 2011 och har därefter växt med drygt 22,5 miljoner nya turister från 52,7 miljoner turister år 2010 till 75,3 miljoner turister år 2016. Intäkterna från turismen uppskattas för år 2016 uppgå till drygt 77 miljarder euro motsvarande detsamma i dollar.[30] Antalet besökande år 2017 uppgick till 82,2 miljoner personer, med intäkter på 90000 euro.[31]
Spaniens största besöksmål för internationella turister är staden Barcelona med 7,6 miljoner utländska besökare 2015. Barcelona stod samma år för drygt 20 procent av landets totala turistintäkter från utländska besökare, motsvarande 13,9 miljarder dollar.[32]
Den spanska ekonomin växte mellan 1993 och 2005 på grund av bland annat hög konsumtion, en snabbväxande byggsektor, låga räntor och arbetskraftsinvandring.[33] År 1986 blev Spanien medlem i EU, vilket påverkade landet på så sätt att de fick bidrag från strukturfonder inom EU-budgeten. Importen i landet ökade också i samband med EU-inträdet.[34] Spaniens största handelspartners ärStorbritannien,Italien,Tyskland ochFrankrike.[35]
Sedan 1990 har exporten av varor och tjänster ökat från att utgöra cirka 16 % av BNP år 1990 till cirka 26 % av BNP år 2010[36] och mellan år 2005 och 2012 har värdet av varuexporten ökat från cirka 193 284 miljoner amerikanska dollar till 291 671 miljoner amerikanska dollar.[37] Spaniens viktigaste exportvaror är vin, frukt, bilar, grönsaker, maskiner, metaller och kemiska produkter.[38]
Importen av varor och tjänster har ökat från cirka 19 % av BNP år 1990 till cirka 28 % av BNP år 2010[39] och mellan 2005 och 2012 ökade värdet av varuimporten från cirka 278 094 miljoner amerikanska dollar till cirka 323 729 miljoner amerikanska dollar.[40]
Spaniens traditionella järnvägsnät är bredspårigt, 1668 mm. Under senare år har Spanien satsat hårt på utbyggnad av ett höghastighetsnät,AVE. Detta har dock normalspårvidd (1435 mm).
Den spanska vägnätet består av ca 370 000 km. Det består avavgiftsbelagdamotorvägar, fria motorvägar,fyrfältsvägar, vägar med dubbla körfält och konventionella landsvägar. I längduppgiften ingår inte vägar och gator i tätort och inte heller vägar för lantbruk eller skogsbruk. Men med enbart motorvägar och fyrfältsvägar inräknade har Spanien ett vägnät som uppgår till nästan 13 200 km, vilket gör Spanien till det tredje landet i världen i detta avseende, efterUSA ochKina.
Spanien är ett land med omfattande flygtrafik, såväl inrikes som internationell. Spaniens geografi med stora bergskedjor och dåliga landväga kommunikationer tillsammans med relativt långa avstånd mellan viktiga befolkningscentra har varit faktorer som bidragit till landets omfattande inrikestrafik. Spanien hade fram till 2008 en av världens mest trafikerade inrikeslinje på sträckan mellan Madrid och Barcelona.
Följande städer har också civila flygplatser: Albacete, Alicante, Almeria, Asturias, Badajoz, Barcelona, Bilbao, Burgos, Cáceres, Castellón, Ciudad Real, Cordoba, Girona, Granada, Gran Canaria, Fuerteventura, La Coruña, Lanzarote, Huesca, Ibiza, Jerez, León, Lleida, Logroño, Madrid, Malaga, Melilla, Menorca, Murcia, Palma de Mallorca, Pamplona, Reus, Sabadell, Salamanca, San Sebastián, Santander, Santiago de Compostela, Sevilla, Teneriffa, Teruel, La Palma, La Gomera, El Hierro, Valencia, Valladolid, Vigo, Vitoria och Zaragoza.
Av de 53 spanska kommersiella flygplatserna är 47 offentliga och 6 privata. därtill finns ett drygt 50-tal flygfält utan kommersiell trafik, nästan samtliga är privatägda. Allmänna flygplatser förvaltas av de spanska offentliga företagen Aena[41] och AeroCat[42]. Ett specialfall är flygplatsen Andorra-La Seu som ägs av den Katalanska staten men genom avtal förvaltas av landetAndorra. Inom det spanska luftrummet (Internationella civila luftfartsorganisationen) finns också flygplatser i Gibraltar och Västsahara.
Med drygt 7 900 km kust varav 4 900 på den iberiska halvön, har Spanien den längsta sammanlagda kuststräckan av samtliga EU nationer.[43] Med sitt geografiska läge och landets historiskt dåliga landväga kommunikationer med den europeiska kontinenten har sjöfarten alltid varit central för Spaniens handelsförbindelser och ekonomiska utveckling. Av denna anledning har landet ett mycket omfattande system av hamnar. Spaniens statliga hamnmyndighet (Puertos del Estado) administrerar 46 av landets viktigaste handels- och färjehamnar, av dessa utmärker sig bland andra hamnen i Algeciras som är Spaniens största räknat i hanterad godsmängd med drygt 83 miljoner ton år 2012.[44] Hamnen i Algeciras är dock till största huvuddelen en s.k. transithamn där gods flyttas mellan olika fartyg.
Spaniens viktigaste hamn vad gäller landets import- och exporthandel är hamnen i Barcelona som står för drygt en femtedel av landets totala sjöväga import och export, den följs av hamnarna i Valencia och Bilbao som Spaniens andra och tredje import/export hamnar.[45] Den totala mängden hanterat gods i de Spanska hamnarna uppgick år 2012 till 475 miljoner ton varav drygt en femtedel utgjordes av transitgods, dvs. gods som enbart passerade genom hamnarna för omlastning.[44]
Hamnen iVigo tillsammans med hamnen iA Coruña står för över hälften av all handel i Spanien med färsk fisk och hör även till Europas största fiskehamnar där hamnen i Vigo periodvis även har rankats som världens största fiskehamn räknat i volym hanterad fisk. Hamnen i Sevilla är den enda med ren flodkaraktär i landet och var under 1600 och 1700-talet Spaniens viktigaste hamn. Staden ligger inne i landet men har tillgång till havet genom flodenGuadalquivir. Den närliggande hamnen iCádiz är en strategisk punkt för utförsel av varor till Atlanten och Kanarieöarna, den är även Spaniens och en av världens äldsta kontinuerligt använda hamnar med över 3000 år. Hamnen i Barcelona, är den viktigaste utgångspunkten förkryssningstrafiken i Medelhavet, och den fjärde största kryssningshamnen i världen räknat i antalet passagerare samt ekonomisk omsättning, de övriga tre återfinns iFlorida iMiami,Orlando (Port Canaveral) ochFort Lauderdale.[46]
Den spanska handelsflottan uppgick år 2011 till 145 fartyg om 2,5 miljoner gross tonnage, det totala antalet spanskkontrollerade fartyg — inklusive sådana som är registrerade i utlandet — var 230.[47] De spanska hamnarna står för omkring 70 % av landets utrikeshandel samt 15 % av inrikeshandeln. 60 % av landets export samt 85 % av landets import passerar genom Spaniens hamnar.[48]
Grundskolan är på tio år och är avgiftsfri. Skolgång sker mellan 6 och 16 års ålder. Första stadiet är sex år och följs av ett högstadium på fyra år. Efter det finns en tvåårig linje som leder till studentexamen,bachillerato på spanska. Därefter finns det även en tvåårigyrkesutbildning. Nästan en tredjedel av alla elever utbildas vidprivatskolor. Spanien har några av Europas äldsta universitet, exempelvisuniversitetet i Salamanca som grundades år 1287. Idag finns det ett trettiotal statliga universitet och några privata.[källa behövs]
För att få börja studera på allmänt eller privat universitet i Spanien måste man göra ett inträdesprov. Det kallasexamen de selectividad.
Under den demokratiska perioden efter Franco-tiden har de allra flesta förändringar inom det spanska utbildningsväsendet omgetts med politiska tvister. Det beror bland annat på att baskiska, galiciska eller galiciska partier (från regioner med egna "nationalspråk") ofta fungerat som stöd- ellervågmästarpartier i Spaniens kongress. 2020 godkändes till slut "Celaá-lagen", namngiven efter utbildningsministerIsabel Celaá, som avskaffade spanskans roll som arbetsspråk inom landets skolor. Lagen genomdrevs med stöd avPodemos ochERC,[49] som båda har starkt stöd iKatalonien.
SedanSpaniens återgång till demokrati och den starka tillväxten i ekonomin under 1990-talet och fortsatt under början på 2000-talet, har landet stärks som vetenskapsnation.[50][51] Spanien har klättrat från plats 30[50] till en genomsnittlig 10:e plats för åren 1996-2016[52] enligtSCImago Journal Rank (SJR) mätning av vetenskaplig publikation från olika länder i vetenskapliga publikationer.[52] Spaniens investeringar i forskning och utveckling (FoU) har ökat och särskilt under den senare delen av 1990-talet och början av 2000-talet. Investeringarna fördubblades nästan från 1995 till 2006, så att de år 2008 hade höjts till 1,2% av landetsBNP (från enbart 0,4% under Francoregimen).[51] De förbättrade anslagen ledde till att fler spanska forskare återvände till Spanien från positioner utomlands, samtidigt som det skedde en ökning i rekryteringen av utländska forskare.[50] Spanien deltar idag i flera internationella FoU-program och är väl integrerat i det internationella forskningssamarbetet, speciellt på europeisk nivå.[53] Forskning omhälsa är ett av de mest aktiva FoU-områdena i Spanien.[53]
Under åren kring 2000-talets början växte flera tekniska centra[f] fram i de viktigaste industriella områdena, såväl som omkring universiteten och andra forsknings- och utvecklingscentrum, med målet att främja innovation, företag och nyföretagande. I den nationella planen för forskning och utveckling (2004-2007) förutsågs att FoU-utgifterna skulle komma att nå 1,4 % av BNP år 2007. Mellan 2000 och 2008 växte också Spaniens investeringar i forskning och utveckling snabbare än genomsnittet för länderna inom EU[53] och ett mål var att nå upp till 2% till 2011.[51]
Den globalafinansiella krisen 2007–2008 drabbade dock Spanien hårt.[50][51] Även om ökningen av investeringarna i forskning och utveckling trots den globala finanskrisen höll i sig fram till 2010[53], då de nådde 1,35% av BNP[50][54], började ökningstakten för statliga anslag bromsas in[51] och från 2011 började den spanska staten skära ned på FoU-utgifterna, som en av effekterna av den ekonomiska recessionen.[53] De kraftigt reducerade statliga anslagen till forskningen 2012 ledde till att många forskare i Spanien sökte sig till andra länder i Europa och USA[55] Samtidigt kritiserades det spanska forskningssystemet för strukturella problem, då det enligt kritiker led av byråkrati och bristande intresse från politiskt håll, samt skapade osäkerhet för forskarna genom en cyklisk policy för forskningsanslag.[56] Kritiken mot nedskärningarna inom forskningen besvarades av den spanska regeringen med att man i det kärva ekonomiska läget måste minska på utgifterna överallt, och att man har prioriterat att bevara spjutsspetsforskningen.[56] Sedan 2014 har den spanska ekonomin börjat förbättras igen. Investeringarna i FoU har dock ännu inte nått tillbaka till samma nivå som kring 2010. År 2015 låg de på 1,22% av landets BNP[54], vilket var under genomsnittet för EU på cirka 2%.[53]
Under många år hade Spanien en stadig befolkning på 40 miljoner; tillväxten låg stilla på grund av låga födelsetal. Under 2000-talet har dock befolkningen ökat snabbt på grund av invandring från framför alltLatinamerika ochRumänien och passerade under 2006 45 miljoner. Landet hade 47,15 miljoner invånare den 1 januari 2011 enligt spanska statistiska centralbyrån (Instituto Nacional de Estadística, INE).[57] Av de 44 708 964 invånarna enligt spanska statistiska centralbyrån den 1 januari 2006 är 3,7 miljoner lagliga invandrare. Fler än en miljon av dem är rumäner, ungefär en halv miljon marockaner, en halv miljon till är ecuadorianer och 270 000 colombianer. Det finns också en nämnbar minoritet brittiska och tyska invandrare. Bara under 2005 ökade Spaniens invandrarbefolkning med 700 000. Av befolkningen i dess helhet är i dag 10 procent födda utomlands vilket betyder att Spanien har EU:s högsta invandring.[källa behövs]
Under de senaste åren har Spanien uppvisat en betydande minskning i nettoinvandringen, och har slutat att ha en av de högsta andelen immigranter i Europa (2005, 1,5 % årligen, inom EU bara överträffat avCypern).[60] För närvarande är andelen nettoinvandring endast 0,99 %, vilket betyder 15:e land iEuropeiska unionen.[61] Spanien är dessutom det 9:e landet med störst andel immigranter i EU, efter länder somLuxemburg,Irland,Österrike ochTyskland.[62] 2005 mottog Spanien 38,6 % av invandringen till EU från länder utanför EU, främst immigranter fråniberoamerika, andra länder iVästeuropa,Östeuropa och frånMaghreb. 2009 utgjordes 12 % av befolkningen av personer med utländsk härkomst, med störst antalrumäner (796 576 personer),marockaner (710 401) ochecuadorianer (413 715). Invånare från EU representerar cirka 40,5 % av den totala andelen utländska medborgare.[källa behövs]
Språkhistorisk karta (film) över de sydvästeuropeiska språkens utveckling och utbredning (text på engelska).
Följande språk är officiella tillsammans medspanska enligt spansk lag:
Katalanska (català) i Katalonien (Catalunya), Balearerna (Illes Balears) och Aragoniens östra del (Aragó), samt iValencia (Comunitat Valenciana) där det benämns somvalencianska.
Galiciska (galego) i Galicien (Galicia ellerGaliza).
Baskiska (euskera) i Baskien (Euskadi eller Euskal Herria) och delar av Navarra (Nafarroa).
Katalanska, galiciska, aranesiska och spanska (kastilianska) kommer alla ursprungligen frånlatin. Några av dem har egna dialekter, medan vissa ses som separata språk av sina talare. Ett speciellt exempel är valencianska, som är en variant av katalanska och som har officiell status i Valencia. Baskiskan skiljer sig markant från de övriga språken och saknar kända släktskap med andra språk i världen.
Av Spaniens 48 miljoner invånare år 2015 använde 41 miljoner spanska somförsta språk. 11,6 miljoner vartvåspråkiga[63] (en stor del av dessa i Katalonien). Spanskan dominerar dock i massmedierna,[64] även i ofta separatiskt präglade regioner somBaskien och Katalonien.[g] Positionen för Spaniens övriga språk kan även ses i valet av språk för Spaniens bidrag iEurovision Song Contest; av de 56 utvalda sångerna mellan 1961 och 2016 har 55 framförts på spanska, 1 påengelska, 5 på spanska/engelska och 1 på spanska/franska.Joan Manuel Serrats önskan att1968 sjunga sitt bidrag på katalanska ledde till att han byttes ut,[66] ett exempel på den repressiva språkpolitiken i dåtidens Spanien. Senare års demokratisering av landet har dock bidragit till ett stort antal lokala och regionala medier på landets övriga språk.
Förutom tidningsutgivningen på spanska ges ett stort antal tidningar i av olika slag på de större minoritetsspråken. Katalonien har en stor katalanskspråkig tidningsproduktion, inklusive sidoeditionerna avLa Vanguardia ochEl Periódico de Catalunya (se ovan). Den största dagstidningen som endast ges ut på katalanska ärAra (grundad 2010).
RTVE är ett statligt public service-bolag som är oberoende av regeringen, men finansieras av offentliga medel och av licensavgifter. Koncernen omfattar den spanska radionRNE[71] och spanska televisionenTVE.[72] Nyhetsprogrammet i kanal 1 (La 1, "Ettan"), som heterTelediario har högt anseende och har belönats med "TV News Awards" om "Media Tenor International" som bästa nyhetskanal i världen.[73]
Flamenco anses av många vara synonymt med spansk musik trots att den mest är begränsad tillAndalusien i södra Spanien; musiken har dock spridits och nått internationell popularitet genom musiker och artister som Raquel Meller,Carmen Amaya,Sabicas,Paco de Lucía,Gipsy Kings,Tomatito, Vicente Amigo med flera. Andra regionala sorters folkmusik är också populär.
Pop- och rockmusik har en stor popularitet i Spanien men få artister har blivit internationellt kända. Bland spanska popartister som nått internationell framgång återfinns bland andra sångarnaJulio Iglesias, hans sonEnrique Iglesias,Alejandro Sanz,syntbandetMecano samt rockbandetLa Oreja de Van Gogh. Under senare år harmusikscenen i Katalonien varit högst livaktig – inte minst pop och rock kopplat till musikrörelsenRock Català.
Luis Buñuel är Spaniens genom tiderna mest kände filmskapare. Från och med 1980-talet harPedro Almodovar varit den internationellt mest uppmärksammade.
Fernando Alonso, med sina två titlar, är den enda spanjoren som blivit världsmästare iFormel 1. Han tog båda sina titlar förRenault, säsongerna2005 och2006. Inomtrial har åkare från Katalonien dominerat sporten på senare år, med flerfaldiga världsmästare somAdam Raga ochToni Bou.[76]
Rafael Nadal är en av de bästa tennisspelarna i världen[77][78], med flera Grand Slam-titlar, inklusive Wimbledon 2010 i herrsingel.
^Domänen.eu används också som delas med andra medlemsstater iEuropeiska unionen. Även domänen.cat används i katalansktalande områden, främst i själva Katalonien.
^Den spanska konstitutionen innehåller ingen officiell benämning på staten, även omEspaña (Spanien),Estado español (Spanska staten) ochNación española (Spanska nationen) används omväxlande. Trots det etablerade spanska utrikesministeriet i en förordning publicerad 1984 att benämningarnaEspaña (Spanien) ochReino de España (Konugariket Spanien) är lika giltiga för att beteckna Spanien i internationella fördrag. Denna term, Konungariket Spanien, används flitigt av regeringen i nationella och internationella frågor av alla slag, inklusive utländska fördrag samt nationella officiella handlingar, och är därför känt som det officiella namnet av många internationella organisationer.Acuerdo entre el Reino de España y Nueva Zelanda,Acuerdo entre el reino de España y el reino de Marruecos;licenserbehörigheterTratado de la Unión EuropeaArkiverad 25 november 2014 hämtat från theWayback Machine.
^"International Migration 2006", United Nations, Department of Economic and Social Affairs, Population Division. United Nations Publication, No. E.06.XIII.6, March 2006.
1Monaco,San Marino ochVatikanstaten har öppna gränser mot Schengenområdet.2Färöarna ochGrönland omfattas ej, men har öppna gränser mot Schengenområdet genom dennordiska passunionen.3 Områden utanför Europa omfattas ej.4Svalbard omfattas ej.5 Gränskontroller kvarstår tillfälligt vid Bulgariens och Rumäniens inre landgränser.
_-_panoramio.jpg)
_El_ingenioso_hidalgo_Don_Quixote_de_la_Mancha.png)
.JPG)
.jpg)
.svg)
