Spalax | |
![]() Spalax ehrenbergi | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Däggdjur Mammalia |
Ordning | Gnagare Rodentia |
Överfamilj | Musliknande gnagare Myomorpha |
Familj | Mullvadsråttor Spalacidae |
Underfamilj | Spalacinae Gray, 1821 |
Släkte | Spalax |
Vetenskapligt namn | |
§Spalax | |
Auktor | Güldenstädt, 1770 |
Arter | |
Se text | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Spalax är ettsläkte i den numeramonotypiskaunderfamiljenSpalacinae i familjenmullvadsråttor. De betecknas ibland som blindråttor men namnet används även för hela familjen. Arterna i släktet är särskilt bra anpassade till livet under jorden.
Dessagnagare har ett hudskikt framför ögonen som på så sätt helt har mist sin funktion. Dessutom saknar de yttre öron och svans. Kroppen är robust och övergången mellan huvud och bålen är nästan osynlig. Fötterna är små. Vid bägge sidor av huvudet finns brungulamorrhår. Ur den breda munnen sticker två breda framtänder fram, även när munnen är sluten. Tänderna används för att gräva i jorden. Kroppens längd ligger mellan 15 och 30 centimeter. Arterna väger 215 till 570 gram. På ovansidan kan pälsen ha olika nyanser mellan brun och gulgrå. Dessa gnagare har ofta ett grått område vid halsen och bröstet. Nära nosen kan vit eller gula strimmor finnas. Buken är täckt med gulbrun päls.[1]
Utbredningsområdet sträcker sig från östraMedelhavsregionen och sydöstraEuropa till regionen kring norraSvarta havet och norraKaspiska havet.Habitatet utgörs av främst av områden som liknarstäpp. De hittas även i upp till 2 600 meter höga bergstrakter, buskmarker och öppna skogar samt på odlade områden.[1]
Arterna i underfamiljen stannar nästan hela livet under jorden och bygger avancerade tunnelsystem. Födan utgörs nästan uteslutande avväxter.[1] Ibland drar de en växt ner i marken.
Den delen av tunnelsystemet som används för födosöket ligger 10 till 25 centimeter under markytan. Tunnlarna kan ha en längd av flera hundra meter. Vid utgångarna skapas jordhögar som har en diameter av cirka 50 centimeter. Från boets övre del sträcker sig vertikala tunnlar till boets nedre del. Till den nedre delen är flera kamrar ansluten som har en diameter av 20 till 30 centimeter.[1]
Individerna lever utanför parningstiden ensam. Fortplantningen sker under våren och per kull föds oftast tre ungar.[1]
Tidigare delades underfamiljen Spalacinae i två släkten,Spalax ochNannospalax.[1] StandardverketMammal Species of the World sammanfattade däremot alla arter i släktetSpalax.[2] Andra zoologer skiljer mellan upp till 6 släkten. Enligt nyaregenetiska undersökningar utförd av Savic och Nevo finns genetiska skillnader mellan populationer som är helt lik varandra. De hittade upp till 30 olikakromosomer bland de undersökta individerna. Trots allt är denfylogenetiska undersökningen inte avslutad och så länge står den gamla indelningen kvar.[3]
Beroende på auktoritet skiljs mellan upp till 13 arter.[2] Den följande listan med 9 arter är enligtIUCN.[4]
|