| Solidaritet |
|---|
|
Solidaritet syftar på sammanhållning mellan olikamänniskor inom engrupp,klass,nation eller helavärlden. Sammanhållningen syftar på att man är beredd att hjälpa varandra inom gemenskapen.[1] Begreppets definition och betydelse kan skifta beroende påpolitisk ellertrosuppfattning. Solidaritet är, liksomfrihet,jämlikhet ochrättvisa, ett centraltpolitiskt begrepp.[1]
Ordet solidaritet kommer frånfranskans likabehandlandesolidarité, en bildning eftersolidaire ('solidarisk'[2]) som i sig stammar frånlatinetssolidum ('hela summan', 'kapitalet'). Detta ord är egentligenneutrum avsolidus med betydelsen 'hel',[2] 'gedigen', 'fast', 'enhetlig'.[1] Ordetsolidarité syntes i tryck första gången iEncyclopédie (1865).[3]
Ordets ursprungliga användning var inomdet franskarättsväsenet, för det som än idag benämnssolidariskt ansvar. Det motsvarade principen "en för alla, alla för en", vilket innebar att begreppet solidaritet också kunde användas i både sociala ochpolitiskt sammanhang.[1]
SamhällsfilosofenCharles Fourier menade i sin bokTeorin om de fyra rörelserna och de generella ödena (1808) att den typ avutopiska småsamhällen,falangstärer, som han propagerade för utmärktes just av solidaritet. I ett sådant samhälle skulle varje människa göra sådant som var nödvändigt för allasvälfärd.[1]
Så småningom spred sig ordet till andra tanketraditioner av radikalt slag. Begreppet blev populärt från och med 1840-talet, i samband med att det också etablerade sig i andra europeiska språk somtyska (Solidarität[4]),engelska (solidarity, från 1829[3]) och svenska (solidaritet).[1]
Internationell solidaritet är ett politisktbegrepp innebärande politisk handling såväl som handling inomförening, nätverk ellerfolkrörelse motiverad av solidaritet med människor som, främst itredje världen, drabbats avkrig,förtryck ellerfattigdom. Begreppet förekommer numera inom grupperingar av flera olikapolitiska riktningar men används främst inomsocialistiska ellersocialliberala rörelser ochhumanitära hjälporganisationer.[5]
Somjuridisk term avseende ett förhållande, i synnerhetborgensman,gäldenär, eller delägare, där en gemenskap är av den arten att den ena har rätt att den andra parten fullföljer sina förpliktelser odelat.
Isocialistisk ideologi har begreppet stor betydelse och termen används frekvent, se till exempelsolidarisk lönepolitik. Som socialistisk politisk term avses sammanhållning mellan grupper som ansesförtryckta, iarbetarrörelsen främst de som de betecknade somarbetare.[1]
Begreppet ska ej förväxlas medlojalitet, dåetymologin för "solidaritet" anger en ekonomisk aspekt.Global solidaritet avser bekämpning av fattigdom i länder, ej gällande individer.
DenbrittiskenationalekonomenPaul Collier behandlar i bokenExodus. How migration is changing our world de ekonomiska och sociala följderna avmigration. Han tillämpar forskning avRobert Putnam om samhällelig fragmentisering som följd av bristandesocialt kapital och bristande ömsesidig tillit mellan invånarna i ett land. ”Vidmakthållet samarbete är avhängigt av tillit. Den utsträckning i vilken folk är villiga att lita på varandra varierar enormt mellan samhällen. Högtillitssamhällen är bättre på att samarbeta och har lägre transaktionskostnader eftersom de är mindre beroende av formella tvångsåtgärder. Såsociala normer spelar roll, precis som formella institutioner. De normer som är förhärskande i höginkomstsamhällen ger upphov till mycket lägre nivåer av våld mellan personer och högre nivåer av tillit än de som råder i låginkomstsamhällen.”[6]Migranter kommer i många fall från länder med icke-fungerande sociala modeller och föga samhälleligt och institutionellt förtroendekapital. Dessa brister tar de med till invandringsländerna och höjer därmed de sociala kostnaderna medintegration.[7]
I en artikel iThe Guardian adresserar Collier frågan om vilken effektinvandring har på sammanhållningen och solidariteten i samhället: ”De viktiga effekterna av invandring är sociala och långsiktiga, inte ekonomiska och kortsiktiga. De huvudsakliga långsiktiga sociala effekterna gäller förmodligen befolkningens storlek och dessmångfald. [...] När det gäller mångfald inbegriper den en följdverkan: när den ökar så ökar variationen, men sammanhållningen minskar. Variation är bra, men tyvärr innebär minskad sammanhållning att väljarna blir mindre villiga att stödja generösavälfärdsprogram. [---] Kopplingen mellan variation och sammanhållning påverkar olika sociala grupper olika. Den unga och välbärgademedelklassen är den stora vinnaren av mångfald. I kontrast till detta är människor som är beroende avtransfereringar de mest sårbara för en försvagning av sammanhållningen.” Han lyfter fram detta som en förklaring till framgången förUnited Kingdom Independence Party.[8]
| |||||||||||
