Samhällsklass (frånlatinclassis, jämförcalare, kalla, sammankalla) är ett samhällsvetenskapligt och ideologiskt begrepp som används inom exempelvissociologi ochstatsvetenskap.[1][2] Att dela upp ett samhälle i olika samhällsklasser utefter sociala och ekonomiska mått är vedertaget.[3] I Sverige har till exempelmyndigheter delat in befolkningen i olika socialgrupper.[4] En samhällsklass är engrupp människor som har liknande socioekonomiska förutsättningar.[2] Imarxistisk ideologi ärklassamhälle ett centralt begrepp, där individens ägande av och/eller inflytande överproduktionsmedel är avgörande för indelningen iarbetarklass ochkapitalister.[5]
I äldre samhällen var formella juridiska rättigheter oftaojämlika mellan olika grupper – vissa yrken kunde vara förbehållna för adliga, det kunde vara direkt olagligt för personer från lägre grupper att bära klädesplagg av finare tyger – men även i moderna merjämlika samhällen kan klasskillnader få konsekvenser för grupper av människor.[6]
Klassidentitet är inom sociologin ensubjektiv kategori baserad på individens egen uppfattning om vilken samhällsklass denne uppfattar sig tillhöra. Imarxistisk teori görs en åtskillnad mellan objektiv och subjektiv klass. I marxistisk teori avser objektiv klass den indelning av människor i klasser som görs utifrån mått såsommakt, utbildningsnivå, inkomst och bakgrund. Subjektiv klass definieras enligt marxistisk teori däremot utifrån en persons upplevda klasstillhörighet; denna kan till skillnad frånden objektiva klassen vara helt godtycklig. Exempelvis skulleCarl XVI Gustaf kunna känna sig som en del av en lägre klass än vad han i själva verket tillhör. Enligt den marxistiska uppdelningen kan en person således objektivt sett tillhöra till exempelöverklassen, men subjektivt anse sig tillhöraarbetarklassen.
I västerländsk tradition syftade begreppet klass ursprungligen på de sex avdelningar i vilka detromerskafolket var indelat på grundval av vissa politiska och sociala skiljaktigheter.
Dentyske filosofenKarl Marx menade att klasstillhörigheten inte bestäms av levnadsstandarden, utan av vilken roll den enskilde har i det rådandeproduktionssättet, det vill säga om man i egenskap av arbetsköpare (kapitalist) ägerproduktionsmedel eller om man som arbetstagare (arbetare) saknar desamma. Den förra samhällsgruppen ansågs utgöraborgarklassen och den senarearbetarklassen. Arbetarklassen tvingas enligt Marx sälja sin arbetskraft (genom lönearbete) till den härskande borgarklassen som än mer förr i tiden ensidigt kunde diktera anställnings- och arbetsvillkoren och därmedexploateraarbetaren. Marx skildrade de olika historiska stadier som människan genomgått, utifrån det sätt på vilket människorna frambringar och fördelar det som är nödvändigt för livets fortbestånd, med andra ord de ekonomiska förhållandena och producerandet av förnödenheter, ting ochvaror. Enligt denna definition hade samhället utvecklats frånurkommunism till antiktslavsamhälle överfeodala samhällen till modernkapitalism. Förändringarna från ett stadium till ett annat beror på utfallet avklasskampen.
Vid en viss tidpunkt växer en undertryckt klass i numerär styrka och välter de rådande makt- ochproduktionsförhållandena. Marx säger, att all hittillsvarande historia i huvudsak är en historia om klasskamp.
Klasskampen är som nämnts en av den mänskliga historiens drivkrafter. Klassbegreppet hos Marx är ju i hög grad knutet till vilket förhållande man har till produktionsmedlen. Därför har under det kapitalistiska produktionssättets framväxt också en samhällsstruktur utvecklats där den grundläggande skiljelinjen går mellan de som måste försörja sig genom att sälja sinarbetskraft, det vill säga sinarbetstid, alltså lönearbetarna, och de som äger produktionsmedlen och köper denna arbetskrafts tid utan att betala för hela arbetstiden[källa behövs], det vill sägaborgarklassen. Denna struktur kännetecknas av att endominerande klassförtrycker enunderordnad klass och tillägnar sigmervärdet av det som skapas vidproduktionen. Dessa klasser är beroende av varandra men relationen dem emellan är fylld av motsättningar och förtryck.
Marx var också medveten om att dessa klasser inte ärenhetliga. I det kapitalistiska samhället karakteriserasrelationerna mellan människor av tävlan. Upprepade gånger pekade han på att denna inbördes tävlan ocharbetsfördelningen splittrar såväl lönearbetarna som borgarklassen i en "oändlig mängd av intressen ochstånd".Relationerna iproduktionslivet bildar också basen förborgarklassens politiska förtryck av lönearbetarna, likaså för en juridiskideologisk överstruktur som bidrar till att bevara de underliggande klassförhållandena.
Staten är ett uttryck för de grundläggande förhållandena i samhället som härleds från produktionslivet. Den politiska makten är därför i huvudsak underordnad den ekonomiska makten och har endast en relativautonomi.
Marxister brukar tala om nödvändigheten omklassmedvetenhet, det vill säga förståelsen av sin klasstillhörighet och sina klassintressen, hosarbetare för att kunna delta iklasskampen.
Feministisk och antirasistisk kritik av traditionellmarxistisk teori har menat att alltför snävt fokus på ekonomisk ojämlikhet och kapitalistiskaproduktionsförhållanden kan resultera i en syn på klass som riskerar att utestänga andra grupper än dem som passar in istereotypa föreställningar om arbetaren och arbetarklassen. Enligt feministiska ochintersektionella teorier kan klassförhållanden inte begripliggöras helt åtskilt från andra maktordningar somkön,ras ochetnicitet.[7] Det som utifrån ett håll kan förstås somojämlikhet utifrån klass kan alltså även ses som ett uttryck för maktrelationer utifrån etnicitet eller härkomst.
Suhonen, Daniel & Therborn, Göran & Weithz, Jesper (red.) (2021)Klass i Sverige. Ojämlikheten, makten och politiken i det 21:a århundradet. Lund: Arkiv förlag.ISBN 978 91 7924 348 7
