Socialdemokrati är enpolitiskideologi och rörelse som förespråkardemokratiskareformer för att främjasocial rättvisa,jämlikhet och ett starkt välfärdssystem i enblandekonomi. Centrala socialdemokratiska idéer inkluderar att minska ekonomiskojämlikhet, stärka arbetstagares rättigheter och säkerställa allas lika tillgång till välfärdstjänster som sjukvård och utbildning. Socialdemokratin har genom historien utvecklats från en tidig inriktning påplanhushållning ochsocialisering avproduktionsmedel, till en modern strävan efter att balanseraprivat näringsliv med sociala välfärdsprogram och statlig reglering inom ramen för en blandekonomi.[1][2][3]
Ideologin har sina rötter i 1800-taletssocialistiska rörelse, influerad av främstKarl Marx ochFriedrich Engels. Denna tidiga rörelse betecknade sig som socialdemokratisk men begreppet kom senare att beteckna de demokratiska, reformistiska och blandekonomiska delarna av socialismen.[1][2][3][4][5]
Frihet,jämlikhet,solidaritet ochdemokrati är universella värden inom socialdemokratin. Ett centralt mål är att skapa ett samhälle som ger alla människor lika möjligheter. Socialdemokrater menar att de stora skillnader i inkomster, förmögenheter och makt som finns mellan människor utgör ett hinder för att varje individ ska kunna nå sin potential.[7][8]
Med frihet avses rätten för varje individ att själv bestämma sitt liv. Individens frihet menar socialdemokratin förutsätterrättvisa ekonomiska och sociala förutsättningar. Rättvisa i socialdemokratisk mening möjliggör således för individen att kunna leva i full frihet. Således är till exempel formellyttrandefrihet tillräckligt för att individen ska bli fri, utan individen måste ges kunskap och erbjudas deltagande för att individen ska kunna utnyttja yttrandefriheten fullt ut.[7]
Socialdemokratins jämlikhet utgår från alla människors lika värde. Jämlikhet kräver inte bara likhet inför lagen utan ocksålika möjligheter oavsett individenssociala kapital,etnicitet,resurser ellergenus. Ekonomiskojämlikhet är oönskad eftersom den enligt socialdemokratisk ideologi kan resultera imaktordningar ochförtryck, ovärdiga arbetsvillkor och ojämlika möjligheter att kräva sin rätt.[7]
För socialdemokratin utgör viljan att hjälpa varandra det kitt som håller ihopsamhället. Socialdemokratisk solidaritet manifesteras i en omfattandevälfärdsstat. Solidaritet anses ge människortrygghet och självförtroende att ta vara på riskfyllda möjligheter som i sin tur är avgörande för dentillväxt och detvälstånd som ligger till grund förvälfärden.[7]
Ett genomgående drag i socialdemokratiska rörelser är betoningen av gemensam politisk organisering genom folkrörelser. Det är vanligt att socialdemokrater förespråkar deltagande demokrati. Man vill att individer och grupper som saknar politisk makt ska delta i politiken i lika hög grad som ekonomiska eliter gör. Nästan alla socialdemokratiska rörelser arbetar mycket aktivt med deltagande demokrati inom rörelsen.
En viktig del i att ta upp kampen mot och balansera kapitalismen har för socialdemokratin varit att ha starka fackföreningar.
En ursprungligen central idé varinternationalismen. Fram till första världskriget såg många socialisternationalstaten som en källa till problem somkolonialism,förtryck ochkrig. Första världskriget blev ett trendbrott mellan andra socialister och socialdemokrater, där de senare erkände nationalstatens betydelse för en reformistisk utveckling. Däremot arbetar socialdemokrater för politiska lösningar över nationsgränserna, både försolidaritet med relativt sett resurssvaga människor och som ett sätt att begränsa den gränsöverskridande marknadens inflytande på samhället.
Ideologiskt kan man härleda rörelsens grundande till sena 1800-talet, framförallt tillAndra internationalen som grundades 1889. Benämningen "socialdemokrat" hade då en helt annan betydelse än vad den har idag. Internationalen byggde inledningsvis på Marx teorier och ville åstadkomma en socialistisk samhällsomdaning genom arbetarklassens revolution. Redan från början fanns dock även grupper som sågreformer som en väg till socialism, och med tiden blev detreformistiska synsättet starkare. En av marxismens viktigaste kritiker var tyskenEduard Bernstein.[4][5][9]
Andra internationalen manade till kamp för allmän rösträtt och fackliga rättigheter och mot militarism och krigshot. Den internationella sammanhållningen bröts närförsta världskriget bröt ut 1914 och de flesta medlemsorganisationerna stödde sina nationella regeringars krigspolitik. Samtidigt fördjupades klyftan mellan reformister och revolutionärer, både mellan och inom partier. Under krigstiden började socialister ingå i nationella regeringar tillsammans med borgerliga partier. Detta medförde en tydlig skiljelinje mellan fraktionerna, där de revolutionära fraktionerna istället ville fortsätta med en socialistisk revolution. Inställningen tillRyska revolutionen ökade motsättningarna ytterligare. Andra internationalen föll sönder och den internationella arbetarrörelsen splittrades i reformistiska och revolutionära organisationer.[4][5] Ordet socialdemokrati kom att beteckna reformisterna, som stödde sig på Eduard Bernsteins teorier och förespråkadedemokratiskt ochparlamentariskt beslutade reformer avsamhället.
Efterandra världskriget kom flera socialdemokratiska partier iÖstblocket att "gå ihop" med de socialistiska partierna som tagit makten i respektive land, oftast under en stark hotbild.
^Busky, Donald F. (2000), Democratic Socialism: A Global Survey, Westport, Connecticut, USA: Greenwood Publishing Group, Inc., s. 8, ”The Frankfurt Declaration of the Socialist International, which almost all social democratic parties are members of, declares the goal of the development of democratic socialism”
