Ensnörpvad, även kalladringnot, är det största avfiskeredskapen. Termen ringnot används oftast om de största snörpvadarna.
Snörpvaden består av ettnät som kan vara upp till 2000 meter långt och upp till 200 meter djupt. Dessöverteln (överkant) är försedd med flöten avkork eller liknande material, medan dess underteln (underkant) är försedd med tyngder, som kan bestå avbly. Snörpvaden läggs ut i en ring kring ett område, där man medekolod ellersonar registrerat, att fiskstim befinner sig. Snörpvaden läggs ut i en ring varefter besättningen drar ihop den undre delen av vaden (snörps) med hjälp av envajer (snörplina) som går genom ringar längs vadens underteln.
Snörpvaden introducerades i Amerika på 1800-talet, och togs första gången in till Sverige därifrån 1881 av enöckeröfiskare. Det dröjde dock till början av 1900-talet innan snörpvaden blev vanlig, och under början av 1900-talet var den ett av de viktigaste fiskeredskapen, innantrålarna på 1950-talet började ersätta dem.[1]
Före mitten av 1900-talet hanterades snörpvadarna huvudsakligen med handkraft. Snörpwiren kunde eventuellt dras åt med hjälp av motordriven winsch. De större ringnotarna blev möjliga att hantera bland annat genom att så kallade kraftblock utvecklades. Kraftblocket består av en v-formad gummirulle i vilken nätet läggs efter att vaden körts ut runt fiskstimmet och hopsnörpningen av bottnen är klar. Vaden dras in i fartyget igen med hjälp av en i kraftblocket inbyggdhydraulisk motor som driver gummirullen.
När snörplinan är ihopdragen och vaden är indragen vid fartygets sida varvid de fångade fiskarna trängts ihop uppe vid ytan kan fångsten som kan vara upp till 1000 ton håvas upp. I det moderna mekaniserade fisket kan även en så kallad fiskpump användas för att suga upp den ihopträngda fisken på fartyget.
Snörpvaden används i Nordostatlanten och i angränsande hav främst för fångst av mindre fiskarter, som går i storastim, till exempelsill ochmakrill. I andra havsområden fångas exempelvistonfisk med snörpvad.I svenska fiskevatten har vadar med en längd av 700 till 800 meter och ett djup av 200 meter kommit till användning. Främst har här fiske bedrivits efter sill ochskarpsill samt makrill.
Med modern teknik är det möjligt att intensifiera vadfisket och beskatta fiskbestånden hårt, ibland så hårt att hela beståndet hotas. Införandet av ringnoten i stor skala bidrog till den kraftiga nergången av bestånden av bland annatsill ochmakrill iNordsjön under 1970- och 1980-talen.