Småskarv[2] (Microcarbo niger) är enasiatiskfågel i familjenskarvar inom ordningensulfåglar.[3]
Fågeln är som namnet avslöjar en liten skarv med en kroppslängd på 51 centimeter. Jämfört medindisk skarv (Phalacrocorax fuscicollis), som den delar utbredningsområdet med, är småskarven mindre, har kortare näbb, mer rektangulärt huvud och kortare hals. Den saknar också den gula strupsäcken.
Adult fågel i häckningsdräkt är helsvart med några få vita plymer på pannan och sidan av huvudet. Utanför häckningstid är den brunare, saknar plymerna och har en vitaktig haka. Ungfågeln har likaså vitaktig haka, och hals och bröst är något blekare än ovansidan.[4]
Dvärgskarven är lite större och kraftigare, med tydligare vita plymer i häckningsdräkt. Utanför häckningstid är den lite brunare på kroppen, mer vitfläckig på undersidan samt har en mjukare övergång från vit haka till brun hals.[4]
Fågeln förekommer på lågland frånIndien tillSydostasien och norraJava.[3] Den betraktas sommonotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare har den tidvis behandlats som underart tilldvärgskarv.
Fram tills nyligen placerades den liksom flera andra små kortnäbbade skarvar i det stora skarvsläktetPhalacrocorax. De ledande taxonomiska auktoriteterna liksomSveriges ornitologiska förening[5] för dessa nu tillMicrocarbo eftersom de utgör en tydlig grupp som skildes från övriga skarvar för 12 miljoner år sedan.[6][7][8]
Skarvarnastaxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningenpelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningenstorkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära ochmorfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar ärparafyletisk.[9] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningensulfåglar (Suliformes) tillsammans medfregattfåglar,sulor ochormhalsfåglar.[3]
Småskarven föredrar sötvatten där den vanligtvis uppträder i flock. Den häckar i kolonier, varierande tider på året i olika delar av utbredningsområdet.[10]
Artens populationstrend är oklar, men utbredningsområdet är relativt stort liksom världspopulationen. Internationella naturvårdsunionenIUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorinlivskraftig.[1]
Arten har på svenska även kallatsjavaskarv.
- ^ [ab]Birdlife International 2012Microcarbo niger Från:IUCN 2015.IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^Sveriges ornitologiska förening (2017)Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [abc]Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [ab]Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- ^Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2017). ”Nya arter i Tk:s lista”. Vår fågelvärld 76 (1): sid. 1-12.ISSN0042-2649. Arkiverad frånoriginalet den 14 februari 2017.https://web.archive.org/web/20170214103426/http://birdlife.se/1.0.1.0/1529/download_35303.php. Läst 11 januari 2018.
- ^Kennedy, M., Gray, R. D. och Spencer, H. G. 2000. The phylogenetic relationships of the shags and cormorants: Can sequence data resolve a disagreement between behavior and morpho- logy? Mol. Phylogenet. Evol. 17: 345–359.
- ^Kennedy, M. och Spencer, H. G. 2014. Classifi- cation of the cormorants of the world. Mol. Phylogenet. Evol. 79: 249–257.
- ^Siegel-Causey, D. 1988. Phylogeny of the Phalacrocoracidae. Condor 90: 885-905.
- ^Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex).Journal für Ornithologie144(2): 157–175.HTML sammanfattning
- ^Harrison, Peter.Seabirds of the World: A Photographic Guide.Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987,ISBN 0-691-01551-1