Ensmåplanet ellerplanetoid[1] (Small Solar System Body (SSSB)) är en mindrehimlakropp i bana runtsolen men med betydligt mindre dimensioner än de vanligaplaneterna. Någon bestämd gräns för vad som är en småplanet finns inte.
De flesta kända småplaneterna finns iasteroidbältet mellanMars ochJupiter och kallasasteroider. Där finns till exempelCeres, den första upptäckta småplaneten; numera räknas den dock som endvärgplanet.
Trojanska asteroider kallas småplaneter som färdas ilagrangepunkterna, ungefär 60 grader före eller efter, i samma omloppsbana som en större planet. Man har upptäckt en handfull sådana i omloppsbanorna tillMars ochNeptunus. Ett exemplar,2010 TK7 har hittills hittats i jordens omloppsbana. IVenus ochMerkurius omloppsbanor har man inte hittat några. Man har inte heller hittat några iSaturnus ellerUranus omloppsbanor, men i dessa fall skulle en sådan omloppsbana inte vara stabil över längre tidsperiodier.
Den stora gruppen av trojanska asteroider, de så kalladeTrojanerna, färdas iJupiters bana. Svärmen framför Jupiter (Achillesgruppen) är nästan dubbelt så stor som den bakom (Patroklosgruppen).
Småplaneter har på senare tid upptäckts iKuiperbältet utanför Neptunus. Här finnsQuaoar ochSedna.
Sedan augusti 2006, då en internationell astronomkonferens beslöt om saken, räknasPluto som en dvärgplanet. Detta är en nyinrättad kategori som är en del av kategorin småplanet. Även Ceres,Eris,Haumea ochMakemake räknas som dvärgplaneter.
Småplaneter får normalt sitt namn på förslag av upptäckaren.
En observation som gjorts vid minst två nätter och som inte direkt kan identifieras med något annat objekt rapporteras tillMinor Planet Center. MPC ger då objektet en nyprovisorisk beteckning.
Efter detta försöker man spåra om det går att identifiera detta nya objekt med något annat som tidigare har observerats. Om det går att koppla samman två eller fler observationer upphöjs vanligtvis den äldsta provisoriska beteckningen till huvudbeteckning. Varje fall bedöms dock för sig.
Under en tid följs sedan observationen upp under upp till flera månader. Nya försök till observationer görs sedan under fler gynnsamma observationstillfällen, vanligtvis under de följandeoppositionerna.
Om objektet kunnat spåras under flera oppositioner, normalt fyra, får objektet en permanent beteckning i form av ett löpnummer. Undantag från denna regel är inte ovanligt om objektet är anmärkningsvärt som till exempeljordnära objekt. Upptäckaren definieras nu som den som gjorde den upptäckt som gav en huvudbeteckning.
Upptäckaren ges sedan privilegiet att ha förtur till att namnge objektet under en tioårsperiod. Upptäckaren skickar sitt förslag till namn till en kommitté inomInternationella astronomiska unionen tillsammans med en förklaring.
IAU:s kriterier är att namnet:
Namn på personer som är kända för sina politiska eller militära bedrifter accepteras om det gått minst 100 år sedan händelsen. Namn på kommersiella produkter och organisationer avslås.
Den10 oktober1986 upptäckteDuncan Waldron ett objekt som fick den provisoriska beteckningen:1986 TO. Observationen kunde kopplas samman med en observation från 1983 med beteckning:1983 UH. Några år senare gavs den en numrering:3753 och snart ett namn:Cruithne, efter deniriska benämningen påpikterna.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
