Benämningen 'slaver' är ett samlingsnamn på folkgrupper som talar 'slaviska' språk, och som alla tillhör den tänkta gruppenindo-europeiska folk. Om slaver historiskt har varit en kulturellt enhetlig grupp råder det konkurrerande teorier om, men på språkvetenskaplig grund kan de slaviska språkens uppkomst förläggas till ett område nordost omKarpaterna.[1] Benämningen är besläktat med det slaviska ordet 'slovo' som betyder 'ord' eller 'tal', det vill säga 'de som talar (ett begripligt) språk'.[2][3] Möjligtvis härrör det från det slaviska ordet 'slava'[3] (ära) eller den slaviska benämningen 'slověnci' ('de ärbara', 'de berömda' eller 'de beryktade'). Jämförelsevis benämnstyskar som 'nemci' på flera slaviska språk. Denna benämning kommer från det slaviska ordet 'nem' som betyder 'stum', det vill säga de som inte kan tala (ett begripligt språk).
Denukrainskearkeologen Vykentyi V. Khvoika (1850–1914) kopplade det slaviska ursprunget tillTripoljekulturen för cirka 4.000 år f.Kr.[6] Därefter spred sig flera slaviska kulturer i generation efter generation, däribland Chernyakhovkulturen och Penkovkakulturen.
Kievriket var en stat med slavisktalande befolkning.
