ProfetenMuhammed och hansmuslimska grupp iMedina var redan i öppen fejd med de fientligt inställda ledarna iMecka när de624 vann det omtaladeslaget vid Badr sydväst om Medina. De slagna meckanerna förberedde emellertid ett anfall mot Muhammed för att hämnas sina förluster, och redan året därpå angrep de Medina med en här om 3000 man. Muhammed mötte dem med en styrka som var långt underlägsen i antal.
Muhammeds armé bestod av 700 män och ledarna var, förutom Muhammed,Hamza ibn ‘Abd al-Muttalib ochAli ibn Abi Talib (a.s). Meckaarméns ledare varAbu Sufyan ibn Harb,Khalid ibn al-Walid ochIkrima ibn Amr. Muslimerna tvingade till en början meckanerna tillbaka, men ett allvarligt misstag från en del av den muslimska armén avgjorde utgången av slaget. Mot Muhammeds order lämnade de muslimska bågskyttarna sina tilldelade positioner och vid en överraskande attack från Meckas kavalleri, lett av Meckas krigsveteranKhalid ibn al-Walid, uppstod kaos i de muslimska leden. Många muslimer dödades och även Muhammed själv blev skadad.
Det har nämnts att Ali ibn Abi Talib var ensam kvar och avvärjde attackerna av Khalidskavallerister. Enligt Ibn Athir blev Muhammed "föremål för attacken av olika enheter av Quraishs armé från alla håll. Ali attackerade, i enlighet med Muhammeds order, varje enhet som gjorde en attack mot honom och skingrade dem eller dödade några av dem, och detta ägde rum ett antal gånger i Uhud."[1]
Muslimerna var tvungna att lämna slagfältet och flydde uppför berget Uhud. Profetens farbrorHamza ibn ‘Abd al-Muttalib blev dödad i slaget. Muslimerna förlorade 70 män och Meckas armé 45–50 män.
En vers iKoranen som uppenbarades strax efter striden citerade muslimernas olydnad och önskan om byte som orsaken till detta bakslag:[2][3]
GUD höll sannerligen Sitt löfte till er, då ni med Hans vilja var nära att i grund slå [era fiender], till dess modet svek er och ni blev oense om innebörden av den order [ni hade fått] och bröt mot den, då Han redan hade låtit [segern] hägra för er syn. Det fanns de bland er som inte hade annat än denna världens [goda] för ögonen och det fanns de som såg mot evigheten. Därefter lät Han er dra er undan [fienden] för att sätta er på prov. Men Han har nu utplånat er synd - ja, Guds nåd flödar över de troende. (Koranens budskap, 3:152)[4]
En bild som visar hur de två arméerna var under slaget vid Uhud, och hurKhalid ibn al-Walid manövrerade med kavalleriet runt muslimernas styrkor. Berget Uhud är till vänster på bilden, och till höger mötte arméerna varandra.
