Edinburgh, riksdelenshuvudstad och näst största stad, är ett avEuropas största finansiella centrum.[4] Edinburgh var navet i den skotska upplysningen under 1700-talet, och omvandlade Skottland till ett av de kommersiella, intellektuella och industriella kraftcentrumen i Europa.Glasgow, Skottlands största stad, var en gång en av världens ledande industristäder och ligger nu i centrum av Glasgows storstadsregion. Skottlands territorialvatten[5] som består av ett stort område i Nordatlanten och Nordsjön, innehåller några av de största oljereserverna i Europa. Detta har gettAberdeen, den tredje största staden i Skottland, titeln Europas oljehuvudstad.
Den fortsatta existensen av juridiska, utbildningsmässiga och religiösa institutioner skiljer sig från dem i resten av Storbritannien och har alla bidragit till den fortsatta skotska kulturen och dess nationella identitet sedan unionen.[11] Trots att Skottland inte längre är en separat suverän stat, diskuteras fortfarande frågor kring decentralisering ochsjälvständighet. Efter skapandet av det decentraliseradeskotska parlamentet 1999, valdes den första pro-självständiga skotska regeringen 2007 närScottish National Party bildade enminoritetsregering.
Kungariket Skottland enades politiskt på 800-talet och hade, till skillnad från den södra delen av Storbritannien (dagens England och Wales) inte lytt underRomerska riket. Romarna kallade landetKaledonien, och folket utgjordes avpikter ochbritoner, två keltiska folk. Traditionellt brukar det skotiska riketDalriada (skotsk gaeliska:Dail Riata) anses vara Skottlands föregångare, och Skottlands kungar legitimerade sin ställning genom härstamning frånFergus Mòr, Dalriadas halvmytiske grundare. Dalriadas folk varskoter. Skottland och skottarna är enligt de legender som finns nedtecknade i till exempelLebor Gabála Érenn uppkallad efterScota, en mytisk dotter till enfarao som senare har föreslagits varaNeferhotep I. Enligt myten bildades Skottland ur Alba, ett kungarike som uppstod genom att Dalriadas kungKenneth I av Skottland (Kenneth Mac Alpin) besegrade och dödade pikternas ledare 843 och länderna slogs samman.
De första århundradena efter kungadömets bildande expanderade det på ett förhållandevis litet område frånMoray ut mot det som sedan blev dagens Skottland. Längst i norr och på de yttre öarna behöll nordiska bosättare kontrollen, medan de skotska kungarna stadigt utvidgade territorierna söderut i norra England. Under medeltiden kallades det även Albania,[12]
Perioden karaktäriserades likväl av ett relativt gott förhållande tillWessex-härskare i England, samtidigt som det pågick intensiv dynastisk oenighet inom landet. En gång, efter en invasion av kungadömet i Strathclyde med kungEdmund I av England år 945, övertogs provinsen av kungMalcolm I av Skottland. Under kungIndulf av Skottlands regeringstid,954-962, erövrade skottarna den fästning som senare fick namnet Edinburgh. Det blev deras första fäste iLothian, och kungMalcolm II av Skottlands regim markerade ett tätare inlemmande av dessa områden med Skottland. Men det kritiska året var kanske 1018, då Malkolm II besegradenorthumbrerna islaget vid Carham.
Dennormandiska erövringen av England1066 medförde en kedja av händelser som drev det skotska kungadömet bort från dess gaeliska rötter.Malcolm III av Skottland gifte sig med prinsessanMargareta, syster tillEdgar Ætheling, den avsatte anglosaxiske tronpretendenten i England, som fick stöd från Skottland. Margareta spelade huvudrollen i reduceringen av inflytandet från den keltiska kristendomen och när hennes yngsta son blev kung, somDavid I av Skottland inbjöd han normandiska adelsmän till landet. Dessa bidrog till en normandisk feodalisering av Skottland. David grundlade ett antal stadskärnor för att utveckla handeln med kontinenten och Skandinavien. Han gifte sig med en normandiska och vid slutet av 1200-talet var ett antal av adelsfamiljerna i Skottland normandiska. De första sammankomsterna i Skottlands parlament inföll också under denna tid.
Skottlands kris startade med att den mycket ungaMargareta av Skottland, den norska jungfrun, dog under överfarten från Norge till Skottland. Hon var den sista direkta arvtagaren till kungAlexander III av Skottland. Den skotska adeln inbjöd då den engelske kungen att avgöra mellan rivaliserande krav på att ärva den skotska tronen. KungEdvard I av England insatte iställetJohn Balliol somlydkung och utövade direkt kontroll över Skottland. Men skottarna motsatte sig att bli satta under engelskt styre. Motståndet leddes först avWilliam Wallace ochAndrew Moray, som stödde John Balliol när denne satt i engelsk fångenskap. Mot all odds slog dessa två härförare engelsmännen islaget vid Stirling Bridge 1297. Den legendariskeRobert Bruce, som blev krönt som Robert I den 25 mars 1306, vann en avgörande seger över engelsmännen islaget vid Bannockburn 23 och 24 juni 1314. Men kriget blossade upp igen i detandra frihetskriget från 1332 till 1357, dåEdward Balliol trots aktivt stöd från England misslyckades med att vinna tillbaka tronen från Bruce-familjens arvingar. Med uppkomsten av Stewart-dynastin på 1370-talet började situationen i Skottland åter att stabiliseras.
Under slutet avhögmedeltiden började Skottland delas upp i två kulturella områden, det huvudsakligen skotsk-talande låglandet och det huvudsakligen gäeliska-talandehöglandet tillsammans med det sydligaGalloway. Historiskt sett har låglandet från Edinburgh och söderut varit närmare den europeiska kulturen, till skillnad från klan-systemet i de nordliga regionerna, som där blev dominerande fram till personalunionen mellan Skottland och England som uppkom 1707.
Under John Balliol ingick Skottland en ömsesidig försvarsallians 1295 medFilip IV av Frankrike och motKungariket England. Alliansen innebar att om Frankrike eller Skottland attackerades av England, så skulle det andra landet invadera engelsk mark. Alliansen – som så småningom kom att kallas Auldalliansen i betydelsen den gamla eller äldre alliansen – fick stor betydelse för båda länderna.
Under 1520-talet inledsreformationen i Skottland, och protestantiska predikanter uppstår. Den mest framträdande av dem ärJohn Knox, som under 1550-talet håller framgångsrika predikoserier på många platser i Skottland. Protestantiska adelsmän kalladeLords of the Congregation tar till vapen för att tvinga fram en frikoppling från Frankrike och det katolska inflytandet. I juli 1559 intar de Edinburgh och 1560 upprättas det så kalladeEdinburghfördraget som är tänkt att upplösa Auldalliansen.
Avtalet innebär att reformationen går in i en ny fas, och 1560 bryterSkotska kyrkan bröt medpåven. Kyrkan i Skottland utvecklas därefter i enpresbyteriansk ochkalvinistisk inriktning, där kyrkan styrs på lokal nivå genompräster ochlekmän. I kontrast medden engelska reformationen som ledde till prästerna tvingades svära trohetsed till kungen somEngelska kyrkans överhuvud, erkände den Skotska kyrkan inget annat överhuvud änKristus själv.Biskoparna avskaffades också, och när kungJakob VI av Skottland under 1580-talet försökte återta kontrollen över kyrkan och återinförabiskopsstyre tvingades han vika sig för folkviljan.
Maktförhållandena skiftade återigen 1603, närKungariket Skottland ochKungariket England förenades i enpersonalunion genom att Jakob VI efterträdde sin släkting drottningElisabeth I av England som regent över Kungariket England ochKungariket Irland. Jakob VI – med det engelska kunganamnet Jakob I – lyckades nu med stöd från England både återinföra och utöka antalet skotska biskopar.
Både Jakob och hans son –Karl I av Skottland och England – hävdade gudomlig rätt att regera och försökte begränsa parlamentens och kyrkans inflytande. Men när Karl försökte stärka sin makt över kyrkan genom att ersättaJohn Knox kyrkoordningBook of Discipline och införa den engelskaAllmänna bönboken ledde det på nytt till motstånd från folket. De så kalladebiskopskrigen 1639 och 1645 utgjorde inledningen tillett flertal väpnade konflikter, som i England mynnade ut iEngelska inbördeskriget. Under 1653–1659 styrdes Skottland tillsammans med England och Irland som en republik, vanligen kalladProtektoratet.
Kungamakten återupprättades vid Restaurationen 1660, och Karl II blev ny kung av Skottland, England och Irland. Länderna var fortsatt självständiga från varandra, och det skulle dröja ända till 1707 innanSkottlands respektiveEnglands parlament antog de så kalladeunionsakterna (1707) som sammanförde Skottland och England till enrealunion, som det nya förenadeKungariket Storbritannien. Samtidigt upplöstes Skottlands och Englands parlament, och ersattes avKungariket Storbritanniens parlament i London.[13]
Skotskt landskap; Loch Etive från Sron nam Feannag.
I kölvattnet av den skotska upplysningstiden och denindustriella revolutionen blev Skottland ett kommersiellt, intellektuellt och industriellt maktcentrum i Europa. Paradoxalt med tanke på den nationella och kulturella blomstringen rådde samtidigt en djup fattigdom som kulminerade med de brutalatvångsförflyttningarna av skotska högländare på 1800-talet, då småfolkets bostäder blev nedbrända, svält och nöd bredde ut sig och en stor andel av Skottlands befolkning tvingades att utvandra för att ge plats åt betesmark för de rikas boskap.
I perioden närmast efterandra världskriget resulterade den industriella nedgången i nöd och arbetslöshet. Men de senaste decennierna har Skottland sett en kulturell och ekonomisk renässans som stärkts av förbättrad ekonomi, framväxandet av elektronikindustrier och utvinning avråolja ochnaturgas iNordsjön. År 1945 fick detSkotska nationalistpartiets första medlem i parlamentet visst stöd för idén om skotsk självständighet. Denna tanke fick sedan allt starkare stöd. Men 1979 röstade en majoritet av skottarna nej till en egen folkvald församling med säte i Edinburgh. Den konservativa statsministernMargaret Thatcher hade däremot svårt att samarbeta med skottarna. Den konservativa regeringens skattepolitik mötte hårt motstånd från skottarna. Detta ledde åter igen till krav på skotskt självstyre.
Regeringsmakten över Skottland blev delegerad från detBrittiska parlamentet tillSkottlands parlament genomSkottlandslagen från 1998. Det skotska parlamentet, som etablerades 1999, har den lagstiftande och verkställande makten. Den verkställande makten utövas av en exekutivkommitté (Scottish Executive) som leds av en premiärminister.
Ifolkomröstningen om skotsk självständighet 2014, framdriven av Skotska nationalistpartiet, avslogs förslaget om skotsk självständighet, med 55,3 procent nejröster. Större delen av Skottlands valdistrikt röstade för att stanna i Storbritannien, med undantag förGlasgows storstadsområde ochDundee där en svag ja-majoritet uppnåddes.[14]
Skottland ligger norr om England och dess fastland upptar en tredjedel avönStorbritanniens yta. Skottlands längsta sträckning från norr till söder är 443 kilometer. Landets längsta sträckning från öst till väst är 248 kilometer. 790 omgivande öar ochögrupper hör också till Skottland. ÖnIrland finns bara 30 kilometer från Skottland, separerade avNordkanalen. Landets enda landgräns löper mot England. Åt öst omges landet avAtlanten och mot östkusten finnsNordsjön. Skottlands högsta punkt ärBen Nevis och landets längsta flod ärTayfloden.
Landetstopografi är påverkat avHöglandsförkastningen. Den delar landet i två stycken olika landskapsformer -höglandet i norr och väst och låglandet i söder och öst. I höglandet finns landets mer bergiga yta, däribland Ben Nevis - landets högsta topp. Det plattare låglandet är hem till den största delen av landets befolkning, särskilt området mellanFirth of Clyde ochFirth of Forth.
Skottland har gott omnaturresurser, somkol,järn ochzink, som bidrog mycket till den industriella framväxten i landet under 1800- och 1900-talet.
I och med bildandet avKungariket Storbritannien 1707 avskaffades Skottlands parlamentet, och landet löd direkt under det gemensamma parlamentet och regeringen i London.[a] Samtidigt bestod en skotsk särart i samhällssystemet under nästan 300 år, med en egen politisk kultur,[13]skotsk rätt som ett egeträttssystem,[13] ett eget utbildningssystem ochSkotska kyrkan som en självständig statskyrka.
Under andra halvan av 1900-talet inleddes en överföring av politiskt inflytande till Skottland, genom de politiska reformer som benämnsHome Rule ellerDevolution. Efter en folkomröstning inrättadesSkotska parlamentet 1999.
SNP har sedan ingått i samtliga skotska regeringar, i koalition, minoritet eller majoritet.[13] Partiet definierar sig som ett socialdemokratiskt proeuropeiskt parti, med självständighet för Skottland som sin största profil- och identitetsfråga. Partiet lyckades genomföra enfolkomröstning om skotsk självständighet 2014.[13]
Den 18 september 2014 hölls en allmänfolkomröstning i Skottland, om huruvida Skottland fortfarande ska utgöra del av Storbritannien eller bli en självständig nation.[13][15] Resultatet blev 55,3 % för att stanna iStorbritannien, men omröstningen väntas ändå leda till politiska reformer i Skottland och i övriga Storbritannien för ökat regionalt självstyre, sedan bland andra premiärministernDavid Cameron före och efter folkomröstningen meddelat att reformer i denna riktning ska utredas.[13][16]
Den lokala förvaltningsstrukturen i Skottland var i princip oförändrad från 800-talet fram till1975 då de tidigare begreppenstad/köping (skotska:burgh) ochgrevskap avskaffades och ersattes med en ny indelning i nioregioner på fastlandet, var för sig indelad i distrikt, samt tre öregioner utan distriktsindelning. Detta system varade dock endast till 1996 och idag har Skottland en förvaltningsnivå med 32kommuner (engelskacouncil areas).
Skottlands huvudstad Edinburgh är Europas sjunde största finanscentrum[källa behövs]. Landet är en av Europas största turistdestinationer. Servicesektorn i sin helhet står för en majoritet av sysselsättningen.
Energisektorn är även den omfattande, med en stor andel av BNP%, större än för något annat industriland. Skottland är Västeuropas näst största oljeproducent (efter Norge).
Jordbruket och fisket står för en viktig del av BNP och sysselsättningen inom vissa regioner (till exempel nordöstra Skottland, runt omkring Aberdeen).Whisky är viktigt i vissa områden.
Skottlands viktigaste privata företag, rankad via en kombination av omsättning och vinst (2002). Källa:Scottish Business Insider.
Edinburgh var en gång ett centrum i den brittiska tidningsindustrin. Början och mitten av 1900-talet blev dock en nedgång för den skotska tidningsutgivningen, särskilt efterandra världskriget då många tidningar flyttade tillLondon. Först på 1970-talet blev det en liten uppgång igen.The Daily Record ochThe Scottish Sun är de nyhetstidningar som idag har de största upplagorna i Skottland.The Herald ochThe Scotsman är ett par andra stora tidningar.[17]
Sport är en viktig del av skotsk kultur. I de flesta sporter tävlar man gemensamt under Storbritanniens flagga, men i rugby, fotboll, curling och cricket har man egna landslag.
Fotboll är nationalsporten. Scottish Football Association (Skottlands fotbollsförbund) är det näst äldsta förbundet i världen. Scottish Cup är den äldsta nationella cupturneringen i världen. Skotsk klubbfotboll har haft internationella framgångar. 1967 vannCeltic FC mästarcupen (föregångaren tillChampions League).Rangers FC vannUefa Europa League 1972 ochAberdeen FC Cupvinnarcupen 1983. Aberdeen FC vann ocksåsuper-cupen 1983.
I Skottland finns historiska dokument som berättar om ett spel som liknar fotboll redan på 1400-talet.
Golfen är stor i landet och en av världens mest berömda banor ligger här,St Andrews. Andra kända banor ärCarnoustie,Gleneagles,Muirfield ochRoyal Troon. Golf har spelats i Skottland ända sedan 1754, när de första golfreglerna skrevs ner i samband med att världens första golfklubb grundades.
Rugby är en stor sport i Skottland, menlandslaget har haft det svårt internationellt; bästa resultatet nåddes 1991, då man blev fyra i VM. Under de årliga träningsmatcherna är det England som är ärkerivalerna. Det ligger mycket prestige i matcherna. Sedan 1990, då traditionen började, har Skottland bara vunnit fem gånger. Senaste vinsten var 2008, då man vann hemma med 15-9. Senaste bortavinsten var 1983. Nationalarenan kallas Murrayfield och ligger iEdinburgh.
Cricketlandslaget spelade VM 1999 och 2007, men åkte ut efter första omgången. I European Cricket Championship nådde man final 2002, 2006 och 2008, men förlorade varje gång.
^Keay, J. (1994) (på engelska). Collins Encyclopaedia of Scotland. London: HarperCollins
^Mackie, J.D. (1969) (på engelska). A History of Scotland. London: Penguin
^Devine, T.M (1999) (på engelska). The Scottish Nation 1700–2000. Penguin Books. sid. 9.ISBN 0140230041. ”From that point on anti-union demonstrations were common in the capital. In November rioting spread to the south west, that stronghold of strict Calvinism and covenanting tradition. The Glasgow mob rose against union sympathisers in disturbances which lasted intermittently for over a month”
^Devine, T.M (1999) (på engelska). The Scottish Nation 1700–2000. sid. 288–289.ISBN 0-14-023004-1. ”created a new and powerfullocal state run by the Scottish bourgeoisie and reflecting their political and religious values. It was this local state, rather than a distant and usually indifferent Westminster authority, that in effect routinely governed Scotland”
.svg)
.svg)