Flera forntidahamnstäder har legat på platsen, som under historiens gång har tillhört flera imperier. Singapore var, när det koloniserades avStorbritannien på 1800-talet, enmalajisk fiskeby. Det ockuperades underandra världskriget avJapan och var senare del av sammanslagningen som upprättade Federationen Malaysia. När Singapore blev självständigt hade landet en världsledande hamn och ställning som regionalt kommersiellt centrum. Det var ett utvecklingsland men hade Östasiens högsta levnadsstandard efter Japan. Dock fanns fånaturresurser och landet var sociopolitiskt instabilt. Utländska investeringar och snabb statsstyrdindustrialisering har sedan dess skapat en ekonomi som baseras på export avelektronik ochtillverkade varor; merparten av denna export sker urPort of Singapore som är världens aktivaste hamnsystem.
Enligt det livskvalitetsindex som sammanställs av Economist Intelligence Unit har Singapore den näst högsta levnadsstandarden i Asien efterHong Kong, och rankas även som 2:a i världen (2019).[8] IFN:s mer kändaHuman Development Index (HDI) kom Singapore på 9:e plats för år 2018, vilket var näst högst i Asien. Mätt medBNP justerat för köpkraftspartiet per capita är Singapore det 3:e rikaste landet i världen. Den jämförelsevis höga rankningen hos Economist Intelligence Unit avspeglar den vikt som detta index lägger vid stabilt familjeliv och låga nivåer av brottslighet.
Mer än 90 % av Singapores befolkning bor i bostadsområden som uppförts avHousing Development Board och nära hälften använderkollektivtrafik dagligen.[9] Tack vare ansträngningar att kontrollera motortrafik, bibehållande av naturlig grönska, strikt reglering av industrianläggningars lägen och utsläpp, samt andra miljövänliga åtgärder – på regerings- och privat nivå – har Singapore lyckats kontrollera sina utsläppsnivåer inom de standarder somVärldshälsoorganisationen har satt.[10]
Singapores författning upprättade staten som enrepresentativ demokrati. Singapore förde till en början endemokratiskt socialistisk politik med inriktning påvälfärdsstat. Singapores regering har dock med tiden blivit mer konservativ än vid republikens grundande. Singapore kritiseras för att, på grund av dess politiska system med ett dominerande parti, vara en begränsad demokrati.[källa behövs]
NamnetSingapore härrör från demalajiska ordensinga (lejon) ochpura (stad), vilka i sin tur kommer frånsanskritorden सिंह,siṃha, och पुर,pura.[11] Därför är Singapore också känt somLejonstaden. Namngivningen tillskrivs en prins vid namnSang Nila Utama, som enligt folktraditionen som första levande varelsen på ön såg ettlejon och därför valde att kalla den Singapura.[12]
De första källorna som nämner Singapore ärkinesiska texter från 200-talet e.Kr. Ön var en utpost tillSrivijayariket påSumatra och hade ursprungligen detjavanesiska namnetTemasek (vilket betyder havsstad). Temasek framträdde som en betydande handelsstad, men minskade senare i betydelse. Det finns få lämningar av det gamla Temasek i Singapore, men arkeologer har hittat belägg för civilisationen, samt för andra bosättningar. Mellan 1500-talet och det tidiga 1800-talet var Singapore en del avSultanatet Johor. Under de malajisk-portugisiska krigen 1613, tände portugisiska soldater eld på Singapore.[13]
Staty föreställandeThomas Stamford Raffles avThomas Woolner, rest på den plats där han först landsteg på Singapore. Han betraktas som grundaren av det moderna Singapore.
År 1819 undertecknade SirThomas Stamford Raffles, en tjänsteman vidBrittiska Ostindiska Kompaniet, ett fördrag med sultanen av Johor; han upprättade också Singapore som handelsplats. Singapore växte genast och olika etniska grupper började invandra. Singapore blev senare enbrittisk kronkoloni 1867. Efter ett antal koloniala territorieutvidgningar höjde Brittiska imperiet, på grund av dess strategiska läge vid de välanvända handelsrutterna som förbandEuropa med Kina, Singapores status till att bli entransitohamnstad.[14]
Singapore blev 1959 en självstyrande stat, medYusof bin Ishak som första statschef och efter valen 1959 medLee Kuan Yew frånPeople's Action Party (PAP) som förstapremiärminister. Efter enfolkomröstning 1962 anslöt sig i september 1963 Singapore - tillsammans med Malaya,Sabah ochSarawak - tillFederationen Malaysia, som stat med autonoma befogenheter. Singapore uteslöts från federationen den 7 augusti 1965, efter att en ideologisk konflikt utvecklats mellan delstatsregeringen, ledd av PAP, och den federala regeringen iKuala Lumpur. Singapore fick officiell suveränitet två dagar senare 9 augusti 1965, vilket senare blev Singapores nationaldag. Malaysia var det första landet som erkände Singapore som självständig stat.[16]
Det nya landet hade problem som massarbetslöshet,bostadsbrist samt brist på mark och naturtillgångar såsompetroleum. Samtidigt fanns styrkor som att det hade en världsledande hamn och var ett regionalt kommersiellt centrum. Under Lee Kuan Yews tid som premiärminister från 1959 till 1990 minskade hans administration arbetslösheten, höjdelevnadsstandarden och genomförde ett storskaligt bostadsförsörjningsprogram. Landets ekonomiska infrastruktur utvecklades, hotet om raskonflikter eliminerades och ett oberoende försvarssystem upprättades. Singapore utvecklades mot slutet av 1900-talet från ettu-land till etti-land.[17]
År 1990 efterträddeGoh Chok Tong Lee Kuan Yew som premiärminister. Under hans regeringstid hanterade landet de ekonomiska effekterna av den ekonomiska krisen i Östasien 1997, utbrottet avSARS 2003, samt terroristhot frånJemaah Islamiah (JI). År 2004 blevLee Hsien Loong, äldste son till Lee Kuan Yew, landets tredje premiärminister.[18]
Singapores botaniska trädgård är 52 hektar stor och innehåller en orkidéträdgård med över 3000 arter avorkidéer.Singapore är indelat i 55 stadsplaneringsområden. De grönmarkerade områdena är naturområden med särskild status.
Singapore byggs ut i vattnet med hjälp av land som tas från dess egna kullar, havsbottnen och grannländer. Som resultat av detta växte Singapore från 581,5 km² på 1960-talet till 697,2 km² idag, och kan komma att växa ytterligare 100 km² fram till 2030.[19]
Landets huvudsakliga vattenkälla är, då det inte finns någon tillgång till färskvatten i floder eller sjöar, regnvatten. Regnvatten utgör ungefär 50 % av landets vattenutbud; resten importeras från Malaysia eller består av avsaltat havsvatten. Fler och fler avsaltningsverk byggs för att minska beroendet av import.[källa behövs]
Singapore har ett ekvatorialt tropiskt klimat och saknar distinkta årstider. Dess klimat karaktäriseras av hög värme och luftfuktighet, samt riklig nederbörd. Temperaturen ligger vanligtvis mellan 29 och 34 grader Celsius på dagen och 23 till 27 på natten. Luftfuktigheten är normalt sett dryga 90 % på morgonen och cirka 60 % på eftermiddagen. De lägsta och högsta temperaturerna som någonsin rapporterats är 18,4 °C respektive 37,8 °C.
Ungefär 23 % av Singapores landområde består, trots den stora urbaniseringen, av skog och naturreservat.
Urbaniseringen har lett till att regnskog avverkats, och den enda ursprungliga regnskog som finns kvar finns kringBukit Timah. Ett antal parker finns också, som till exempelSingapores botaniska trädgård.
Singapore är enrepublik med ettenkammarparlament. Huvuddelen av den verkställande makten ligger hoskabinettet, som består av ministrar under ledning avSingapores premiärminister. Ämbetet somSingapores president var historiskt endast ceremoniellt, men konstitutionen ändrades 1991 och inrättade ett folkvalt presidentämbete, samt gav presidentenvetorätt över vissa nyckelfrågor, som till exempel användning av nationella reserver och utnämningar till viktiga juridiska poster.[20]
Denlagstiftande makten innehas av parlamentet. Parlamentsval i Singapore sker genommajoritetsval ivalkretsar men har kompletterats med bestämmelser om valkretsar med flera kandidater och möjligheter att utnämnda ovalda parlamentsledamöter.[21]
Singapores politik har, sedan landet blev självständigt 1965, dominerats avPeople's Action Party (PAP).[22] Utländska politiska analytiker och flera oppositionspartier, däriblandWorkers' Party of Singapore ochSingapore Democratic Party (SDP), har hävdat att Singapore är ende factoenpartistat. Många betraktar statsskicket i Singapore som merauktoritärt än santdemokratiskt.Reportrar utan gränser rankade, i sitt tryckfrihetsindex 2005, Singapore som 140:e av 167 länder. Det har också hävdats att PAP användercensur,gerrymandering av valmyndigheten och stämningar av oppositionen (förförtal) för att hindra deras framgång. Flera tidigare och nuvarande medlemmar av oppositionen, däriblandFrancis Seow,J.B. Jeyaretnam ochChee Soon Juan, ser Singapores rättsväsen som vänligt sinnat till regeringen och PAP, på grund av avsaknad avmaktfördelning.[23] Fastän ingen medlem av PAP har förlorat något förtalsmål i domstol, finns det tre fall då oppositionsledarenChiam See Tong stämt PAP-medlemmar för förtal och nått en uppgörelse utanför domstol.[24]
Singapore har vad dess regering uppfattar som en mycket framgångsrik och transparentmarknadsekonomi. PAP:s politik innehåller vissa drag avsocialism.Housing Development Board sköter ett storskaligt bostadsförsörjningsprogram och utbildningen är ett strikt obligatoriskt offentligt system. Regeringskontrollerade företag dominerar den lokala ekonomin. Fastän den är så dominerande har regeringen en ren,korruptionsfri image. Singapore har genomgående värderats som det minst korrumperade landet i Asien och bland de tio mest korruptionsfria länderna i världen avTransparency International.[25]
Fastän Singapores lagar är ärvda från brittiska ochBrittiska Indiens lagar har PAP också genomgående avvisatliberala demokratiska värden, som det klassar somvästliga, och hävdar att det inte finns en likadan modell för en demokrati över hela världen. Lagar som begränsaryttrandefriheten rättfärdigas av att man hävdar att de ska hejda uttalanden som kan skapa osämja inom Singapores multietniska och mångreligiösa samhälle. Exempelvis dömdes trebloggare i september 2005 föruppvigling för att de hade postat påstått rasistiska kommentarer om minoriteter.[26] Vissa brott kan leda till stora böter ellerprygel och det finnsdödsstraff förmord ochnarkotikahandel.Amnesty International har kritiserat Singapore för att ha "möjligen den högsta andelen avrättningar i världen"per capita.[27] Singapores regering hävdade att det inte finns någon internationell konsensus om dödsstraffets lämplighet och att Singapore har sin suveräna rätt att bestämma sitt eget rättssystem och utdöma dödsstraff för de allvarligaste brotten.[28] Mer nyligen har dock PAP-regeringen lättat lite på sinsocialkonservativa politik och inrättat en "feedbackenhet"[29] för att uppmuntra medborgare att ge sina synpunkter på politik och offentliga tjänster.[källa behövs]
Försvarsmakten i Singapore är uppdelad i tre grenar: armén, flottan och flygvapnet. Den senaste tiden har landet även utvecklat sitt försvar motterrorism. Alla grenar av försvaret är mycket välutvecklade och högteknologiska. Militärtjänsten ärobligatorisk för alla män från 18 års ålder och omfattar 2 års första tjänstgöring och 10 år i reserven med 21-40 dagars tjänstgöring varje år. Reserven omfattar omkring 300 000 man.
Singapore har anammat begreppettotalförsvar, vilket innebär att hela försvaret ses som bestående av fem delar.
Militärt försvar
Civilt försvar - första hjälp- och räddningsverksamhet samt evakueringsplaner
Ekonomiskt försvar - uppbyggnad av en robust ekonomi som kan stå emot hot
Socialt försvar - harmoni mellan olika folkgrupper i landet
Merlion är en av de mest kända turistattraktionerna i Singapore.Central Area är det centrala affärsdistriktet i Singapore och platsen där Singaporesbörs ligger.
Singapore har en högt utveckladmarknadsekonomi, och anses ofta vara etti-land. Det ligger på 25:e plats påFN:sHDI-index[30] som mäterlevnadsstandard, och på andra plats iIndex of Economic Freedom. Fastän SingaporesBNP per capita är en av de högsta i världen är den inhemska efterfrågan relativt låg på grund av befolkningens ringa storlek.[källa behövs]
Ekonomin är kraftigt beroende av export av produkter som först importerats och sedan förädlats. Detta är en sorts utvidgadtransitohandel, särskilt inom tillverkningsindustrin.[källa behövs] År 2001 orsakade en globalrecession och nedgång i teknologisektorn att BNP minskades med 2,2 %.The Economic Review Committee (ERC), som upprättats i december 2001, rekommenderade flera politiska förändringarna för att återvitalisera ekonomin. Singapore har sedan dess återhämtat sig från recessionen, till stor del på grund av förbättringar i världsekonomin. Singapores egen ekonomi växte med 8,3 % 2004 och 6,4 % 2005.[31] I det långa loppet hoppas regeringen på att utveckla en ny väg till tillväxt som blir mindre sårbar för omvärldens affärscykel än den nuvarande exportledda modellen. Regeringen kommer dock knappast att överge försöken att etablera Singapore som Sydostasiens finansiella och högteknologiska centrum. BNP per capita 2005 var US$26 833[32] och arbetslösheten låg på 2,9 % i juni 2006, en ökning från 2,5 % i januari samma år.[33] 81 500 nya arbetstillfällen skapades från januari till juli 2006, det högsta antalet på ett årtionde inom en halvårsperiod.[källa behövs]
Singapore införde en skatt på varor och tjänster med en första nivå på 3 % den 1 april 1994. Detta har avsevärt ökat statens inkomster och stabiliserat de statliga finanserna.[34] Regeringen har använt inkomster från denna skatt till att omorientera ekonomin för att minska beroendet av elektroniktillverkning. Skattesatsen höjdes till 4 % 2003 och till 5 % 2004.[35]
Tillverkningsindustrin stod för omkring 28 % av BNP 2005. Tillverkningen är varierad och sker inom elektronik, kemiska produkter, maskiner ochbiomedicin. Tillsammans medHongkong,Sydkorea ochTaiwan kom Singapore att räknas till de fyra första "östasiatiska tigerekonomierna" tack vare dess snabba industrialisering.[källa behövs]
Singapore är ett populärt resmål ochturism är en av landets största näringar. År 2005 besökte totalt 9,05 miljoner turister Singapore. En stor del av landets dragningskraft kan tillskrivas dess kulturella mångfald som avspeglar nästan 200 år av kolonial historia med invandring av kinesiska, malajiska, indiska, eurasiska och arabiska grupper.Orchard Road-distriktet, som domineras av shoppingcentrum och hotell i många våningar, är turismens centrum i Singapore. Bland andra populära turistmål finnsSingapore Zoo och turistönSentosa. För att dra till sig fler turister beslöt regeringen 2005 att legaliserahasardspel och tillåta tvåkasinon.[36]
Sri Mariamman-templet, som byggdes 1843, är det största hinduiska templet i Singapore. Det är också en av många religiösa byggnader märkta som nationella monument på grund av sina historiska värden.
Befolkningens medianålder var 2021 42,5 år och ökande.[37] Efter två årtionden av en framgångsrik politik förfamiljeplanering står Singapore nu inför hotet om en åldrande befolkning med sjunkande födelsetal. Regeringen uppmuntrar invånarna att skaffa fler barn genom att erbjuda ekonomiska fördelar för det första till fjärde barnet i varje familj.[38]
Singapore är det näst mest tätbefolkade självständiga landet i världen (efterMonaco). totalt 84 procent av invånarna bor i offentligägda bostäder som tillhandahålls avHousing and Development Board (HDB).[39]
Storstadsområdet var förr koncentrerat till landets södra del, medan resten av landet varregnskog eller användes till jordbruk. Sedan 1960-talet har dock regeringen i landet byggt nya städer i utanförliggande områden, vilket resulterat i ett storstadsområde som täcker större delen av landet, även omCentral Area i södra delen - som är landets ursprungliga centrum - fortfarande är det mest tättbebyggda. Myndigheten som planerar stadsbyggnationen i Singapore har publicerat en utvecklingsplan som detaljerat visar vilka områden som tillhör vilka av de 55 storstadsområdena.
Den permanenta befolkningen bestod 2024 i huvudsak av tre etniska grupper. Den största gruppen, cirka 75 procent, var kineser. Malajer, med ursprung i Malaysia eller Indonesien, utgjorde cirka 13 procent av befolkningen. Människor från Indien och andra delar av Sydasien, inklusive Myanmar, utgjorde ungefär 9 procent. Därutöver fanns en mindre andel, cirka 3 procent, som tillhörde andra etniska grupper, såsom eurasier, kaukasier, japaner, filippinare och vietnameser. Etnisk tillhörighet baseras på självidentifiering och kategoriseras huvudsakligen som kineser, malajer, indier eller övriga.[40][41]
Singapores nationella språk ärmalajiska av historiska anledningar, och det språket används i nationalsången, "Majulah Singapura". De officiella språken ärengelska,mandarin, malajiska ochtamil. Engelska har lanserats som landets administrativa språk sedan självständigheten, och det talas av majoriteten av befolkningen. De flesta offentliga skyltar och officiella publikationer är på engelska, men det finns också översatta versioner på de andra officiella språken.[källa behövs] De flesta kineser är talare avmandarin ellerkantonesiska men regeringen har satt i gång en kampanj för att propagera för mandarin som gemensamt språk för den kinesiska befolkningsgruppen.[42][43]
Singapore är ett mångreligiöst land, främst genom sitt läge på en av världens större transportvägar. Mer än 40 % av invånarna är anhängare avbuddhismen. Den stora procentsatsen kan bero på att man inte skiljer mellandaoism och buddhism; daoism,konfucianism, buddhism och anfaderskult smälts samman till en enda religion av större delen av den kinesiska befolkningen.[källa behövs]
Regeringen i Singapore har ansträngt sig att upprätthålla etnisk harmoni efter att etniskt motiverade upplopp utbröt under 1960-talet. Man har betonat harmoni mellan olika folkgrupper i alla delar av samhället, däribland utbildning, militären och boendet. Denna politik har än så länge till stor del varit framgångsrik, och få tecken på etniska spänningar har synts sedan början av 1970-talet.[källa behövs]
.svg)
