Michael Phelps (i mitten), den mest framgångsrikaolympiern genom tiderna. Under sin olympiska simmarkarriär erövrade han 2004, 2008, 2012 och 2016 sammanlagt 23 guld, 3 silver och 2 brons. Här 2012 med bland andraDavis Tarwater under tävling ifjärilsim.
Simning är att ta sig fram i vatten med hjälp av kroppsrörelser, i huvudsak utförda medarmar ochben. Simning kan ske utomhus i naturliga vattensamlingar av skilda slag –hav,sjöar ochvattendrag – eller i för ändamålet inrättadesimbassänger, belägna utomhus eller i speciellasimhallar och badhus. Tävlingar i simning anordnas återkommande, från klubbmästerskap till mästerskap på nationell och internationell nivå.
Simning är en kroppsteknik som finns spridd över hela världen. I västvärlden har simning gått genom olika perioder av popularitet och stagnation. Under medeltiden var kunskapen mycket lite spridd. Under tidigmodern tid skulle dock nya medicinska inställningar till kroppen och dess förhållande till vätskor, tillsammans med kyrkans sviktande makt över sedlighetsbegreppet ochRomantiken bidra till att popularisera simningen. Vid de Europeiska kusterna öppnades bad, som iStrömstad 1786, och i städerna återkom simhallarna som under 1500-talet hade stängts för att de var ohygieniska och osedliga. Simsällskap, liktUpsala Simsällskap som var den första av dem alla (1796), bildades av dem som ville vidare sprida simkunskap och uppskattning för sysselsättningen.[1]
Simning är en väldigt krävande sport, det krävs att man ska hålla sig i form för att prestera så bra som möjligt. Elit-simmare tränar ca 10 pass per vecka eller mer, både på gym och i bassängen.
Tävlingssimmare mäter sina krafter i fyra olikasimsätt ochlagkapper vid svenska och internationellamästerskap. Dessa går ut på att ta sig en viss sträcka på ett visst sätt på kortast tid ibland kallat snabbsim. Tävlingar arrangeras i bassänger med längden 50 meter (långbana), 25 meter (kortbana) eller i 25-yardsbassäng.Simbassängen är utmärkt med flera markeringar. Ett 5-metersmärke med flaggor över bassängen, för att man ska veta när väggen kommer vid ryggsim där man inte kan se rakt fram. Det finns en likadan markering efter 20 meter (kortbana). Det finns även en 15-metersmarkering från båda sidorna av bassängen. De visar hur långt man får simma under vattnet efter starten och vändningarna på fjäril-, rygg- och frisim. Mästerskapstävlingar arrangeras också iöppet vatten, på sträckorna 5, 10 och 25 km. För äldre simmare tävlas även i s.k. Masters. Tävlingarna är indelade i åldersgrupper i 5-årsintervaller, 25-29 år, 30-34 år, 35-39 år osv.
Fjärilsim, tävlas i sträckor om 25 (kortbana), 50, 100 och 200meter.
Ryggsim, tävlas i sträckor om 25 (kortbana), 50, 100 och 200 meter.
Bröstsim, tävlas i sträckor om 25 (kortbana), 50, 100 och 200 meter.
Frisim, tävlas i sträckor om 25 (kortbana), 50, 100, 200, 400, 800 och 1500 meter. Även långdistans,öppet vatten, varierande sträckor, iOS är det 10 km. Frisim betyder valfritt simsätt, i praktiken användscrawl av tävlingssimmare.
I Sverige simmas SM och JSM i långbana under samma tävling på sommaren, tävlingen simmas med JSM-finaler under försökspassen och SM-finaler under finalpassen.
Simning är ett optimalt sätt att träna kroppen då många muskelgrupper arbetar samtidigt.[2] Man tränar både armar och ben när man simmar rygg och crawl. Axlarna är också en del av kroppen som man använder mycket, därför har många tävlingssimmare problem med axlarna och därför är det viktigt att värma upp axlarna ordentligt innan man börjar simma. I flera länder finns utmärkelser för att uppmuntra motionssim, såsomsimmärken.
Bad är simning i tvagande eller underhållande syfte. Detta sker ofta i sjöar utomhus när det är varmt. Simning eller bad i hav, där vågor förekommer, är också ett känt fenomen.
Dykning är när man simmar under vattnet, det är svårt att vara under vattnet en längre tid eftersom man inte kan andas där om man inte har dykarutrustning för detta ändamål.
Man kan också dyka ner i vattnet, dvs hoppa från en pall eller kant med armarna raka framför huvudet och dyka i.
Människor kan hamna i fara när de simmar och behöver då räddas. Eftersom det kan uppstå mycket extrema situationer är det väldigt krävande att vara livräddare. Därför finns ofta badvakter som övervakar badställen och som har särskild utbildning.
Det finns även speciella tävlingsmoment och övningar för att träna sina räddningsegenskaper.[3]
Simmare klär sig oftast ibadkläder. I samband med bad brukar män föredra att bärabadshorts och kvinnorbikini och baddräkt . Vid simning i kalla hav, sjöar och vattendrag förekommer också att man simmar ivåtdräkt för att skydda mot kyla, men det ger också en klar fördel eftersom man flyter bättre. Det finns de som simmar med vanliga kläder (se ävenKlädsim) men det är opraktiskt och en säkerhetsrisk så det är inte så vanligt.
Tävlingssimmare klär sig vanligen ibadbyxor (män) ellerbaddräkt (kvinnor). På senare tid har den s.k.hajdräkten blivit ett populärt plagg hos både kvinnliga och manliga tävlingssimmare. Vid lanseringen av hajdräkten gjordeinternationella simförbundet ett undantag i reglerna. Enligt simningens stadgar fick man ej använda kläder eller något andra ting som ökar prestationen förutom: badkläder,simglasögon och badmössa. Hajdräkten hadeteflon eller dylikt material som minskadevattenmotståndet, vilket inte vanliga badkläder gör. Sedan 2010 är hajdräkten förbjuden och killars badbyxor får ej vara längre än till knäna eller över naveln. För tjejer får baddräkten ej vara längre än till knäna eller ha dragkedja vid ryggen. Man valde detta för man ville inte att simning skulle bli enmaterialsport.
.jpg)
