| Silfion (silphium) EX (men se text) | |
 Antikt silvermynt som avbildar en stjälk av silfion. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Araliaordningen Apiales |
| Familj | Flockblommiga växter (men se text) Apiaceae |
Silfion[1] ellersilphium var en växt som användes underantiken för att framställa en kostsamkrydda ochmedicin.[2] Silfion förekom förmodligen bara inordafrikanska stadenKyrene i nuvarandeLibyen, och var deras viktigaste exportvara. Den var så pass viktig för regionens ekonomi att merparten av derasmynt avbildade växten. Produkten som utvanns ur växten var främst en mjölksaft som torkades till ett sortsharts som kalladeslaser,laserpicium ellerlasarpicium och brukades som medicin. Även fröna skördades och användes som krydda.
Silfion var en viktig växt över ett stort område under antiken vilket bland annat bevisas av att växten hade specifikahieroglyfer inom både den egyptiska och denminoiska kulturen.[3] Växtens produkter användes av många kulturer runt omMedelhavet.Romarna menade att den var "värd sin vikt idenarer" och att det var en gåva frånApollon.
Vilken växt silfion faktiskt var är oklart. Ofta beskrivs den som en idagutdöd art avsläktetstinkflokesläktet (Ferula) inom familjenflockblommiga växter,[2] kanske envarietet avFerula communis. Den fortfarande förekommandeFerula tingitana har också föreslagits som en möjlig kandidat.[4] En annan växt –asafoetida vars harts kallasdyvelsträck – användes som ett billigare substitut, och hade tillräckligt liknande egenskaper med silfion för att romarna, och även geografenStrabon, skulle använda samma namn för dem båda.[5]
Vilken växt silfion egentligen var är mycket omdiskuterat. Ofta tillskrivs den släktetFerula, förmodligen som en utdöd art, men auktoriteter har även ansett den som en möjligvarietet eller synonym med de idag förekommande arternaFerula tingitana,Ferula narthex ellerThapsia garganica.[2][4][6] Eftersom vetenskapen inte lyckats säkerställa vilken art det rör sig om, så går det inte heller att med säkerhet fastställa att arten är utdöd.[7]
Orsaken till växtens förmodade utrotning är inte heller helt utredd. Silfion ska enbart ha växt utmed en smal kustremsa som uppskattas varit 200x55 km i den nordafrikanska stadenKyrene i nuvarandeLibyen.[8] Orsaken till artens försvinnande skylls ofta på en ny efterfrågan efter kött från betesdjur som ätit av växtens blad vilket skulle göra köttet mer välsmakande.Överbetning i kombination med en för intensiv skörd kan ha lett till utrotningen.[9] Det finns också källor som gör gällande att det var den stora efterfrågan efter hartset för att använda det sompreventivmedel som ska ha bidragit till att den överexploaterades och försvann;[10] växtens frön har likheter med ettmänniskohjärta och figurerade som enhjärtsymbol på ett tidigt lokalt mynt.[11]
Klimatet i området har blivit torrare under årtusendena ochökenspridning kan också ha utgjort en faktor. En teori gör gällande att när romarna tog över makten i områden från grekerna så hade de inte kunskapen om hur de skulle bruka jorden på rätt sätt vilket förstörde förutsättningarna för växten.Theofrastos skrev i sinHistoria Plantarum att den typ avFerula som kallas "silphium" inte gick att odla.[12] Dock finns det flera motsägelser i hans text kring den information som han i sin tur fått kring detta fenomen.[13]Plinius den äldre skrev att den sista kända stjälken av silfion från Kyrene gavs som en gåva till kejsarNero "som kuriosa" och han levde under första århundradet efter Kristi födelse.[9] Detta motsägs av biskop Synesios av Kyrene som dog 415 efter Kristus och som skriver att silfion fortfarande växte i stor skala.[14]
Många olika medicinska egenskaper har tillskrivits silfions harts laser.[15] Den ska ha kunnat bota hosta, halsont,feber, matsmältningsproblem, smärta, vårtor och många andra sjukdomar. Det har också spekulerats att hartset från växten användes sompreventivmedel, vilket bland annat baserar sig på Plinius den äldres påstående att den användes för att "främjamenstruationen".[4] Många arter inom familjenflockblommiga växter haröstrogena egenskaper, och vissa, somvildmorot ärabortframkallande.[16] Utifrån detta så är det möjligt att silphium hade medicinska egenskaper som antingen försvårade, hindrade eller avbröt graviditet.
Fröna från silfion användes i grekiskromersk matlagning som en exklusiv krydda och nämns framförallt i recept i samlingarna som går under benämningenApicius. Även efter växtens försvinnande fortsatte den att omskrivas i kryddlistor och recept eftersom dessa ofta byggde på kopior av äldre källor. Den yngsta kända källan där växten nämns är enkarolingisk lista över vad en kock bör ha hemma, skriven av en viss Vinidarius, vilken fortsatte att cirkulera i form av ettuncialmanuskript ända fram på 800-talet.[17]
.svg)
Inom heraldiken för den italienska militären förekommerblasoneringenIl silfio d’oro reciso di Cirenaica vilket ungefär kan översättas till "Silfion frånCyrenaica, fint avskuren och i guld". Denna symbol var reserverad för de styrkor som slogs i Nordafrika underandra världskriget[18]
I ett nummer från september 1934 avDoc Savage, en tidskrift ikiosklitteratur-genren förekommer växten silfion som sägs vara den sanna källa tillungdomens källa. Genomgående omnämns växten som en mystisk ört.
Romarnas fruktlösa sökande efter silfion under kejsarVespasianus är en bihistoria i romanenTwo for the Lions avLindsey Davis från 1998.
IHBO:s TV-serieRome lurar Gaia i Eirene en fosterdrivande ört som kallas silphium, vilket leder till att Eirene får missfall och senare dör av blodförlust
Silphium är ett videokonstverk av den svenska konstnärenLina Selander från 2014. I verket som hon gjort tillsammans med Oscar Mangione, och som bland annat visats påVenedigbiennalen 2015, förekommer fragment av berättelsen kring den antika växten och dess förekomst på mynt.[19]