Historiska Transsylvanien/Siebenbürgen inom Rumänien.Transsylvanien markerad på en karta över dagens Rumänien, med gränserna för dagens rumänska distrikt inritade. Ljusgult motsvarar det historiska transsylvanska kärnlandet. Områdena i gulbrunt motsvarar Maramureş, Rumänska Crişana och det Rumänska Banatet och räknas ibland som del av Transsylvanien.Hunyadiborgen iVajdahunyad (Hunedoara), Rumänien.Det delade Ungern med befolkningsdata från 1910.
Transsylvanien är etthistoriskt landskap i västra och norraRumänien. Ibland räknas bara bergslandet till Transsylvanien, vilket då utesluter det västliga låglandet som vetter motUngern. Transsylvanien tillhörde tidigare Ungern.
Området omnämndes första gången i ett latinskt dokument år1075 somultra silvam, som betyder ’bortom skogen’. FormenTranssilvania, som betyder ’på andra sidan skogen’, kom senare men är det som i dag används pårumänska,Transilvania, och på många andra språk. Ibland stavas det medy i stället föri; påsvenska skrevs namnet somTransilvanien ända fram till 1950-talet.
Detungerska namnet ärErdély, som kommer frånErdő-elve, ’skogslandet’. Samma ord har bland annat gett det alternativa rumänskaArdeal, liksomturkiskaErdel ochserbiska Ердељ (Erdelj).
Dettyska namnetSiebenbürgen betyder ’sju borgar’ och syftar på de sjusiebenbürgensachsiska städerna i området. Det ordet har lånats till bland annatkroatiska,Sedmogradska,bulgariska Седмиградско (Sedmigradsko),polskaSiedmiogród,jiddisch זיבנבערגן (Zibnbergn) ochukrainska Семигород (Semyhorod).
Transsylvanien är (i den snävare betydelsen) ett högland på 300–500 meters höjd, omgivet av berg på alla sidor (Karpaterna). Höglandet avvattnas av flodernaMureș,Someș,Criș ochOlt, liksom av andra bifloder tillDonau.Cluj-Napoca med 318 027 invånare är den största staden. Andra större städer ärTimișoara (317 651 invånare),Brașov (283 901 invånare),Oradea (206 527 invånare),Arad (172 824 invånare),Sibiu (155 045 invånare),Târgu Mureș (149 577 invånare),Baia Mare (137 976 invånare) ochSatu Mare (115 630 invånare).
Utfartsvägar åt väster öppnas genom Mureș och Someș floddalar, vilket förklarar de många föreningspunkterna mellan Transsylvaniens och Ungerns historia.
BergspassetKirályhágó mellan Bihar ochCluj brukar räknas som gräns mellan det historiska Transsylvanien och det egentliga Ungern. I öster är däremot Karpaternas bergsgräns så sluten att endast en järnvägslinje går över bergen (iGyimespasset) tillMoldau, och mot söder reser sig bergväggen (Transsylvanska alperna) ännu högre, även om två viktiga pass,Predeal- ochRotenturmpassen, där möjliggör järnvägsförbindelse medValakiet.
De våldsamma veckningar i jordytan, som under tertiärtiden lyfte upp Karpaterna och sänkte ungerska slätten, har lämnat spår efter sig även i Transsylvanien, dels i de talrika eruptiva bergmassornaHargitta,Biharbergen,Vulkanbergen med flera, dels i rikedomen på termer, dels och slutligen i de gravsänkor, som bildar Transsylvaniens lägsta partier: Hermannstadt-sänkan, Hardttadalen och andra). Dessa sänkor utgör Transsylvaniens största slättbygder, och i dem förenas vattendragen från de kringliggande bergen.
Detungerska slättlandets stora flodTisza har sin källa i Transsylvanien och alla floder härifrån (med undantag för Olt) flyter går upp i Tisza innan denna förenar sig medDonau.
Transsylvanien står för omkring 35 procent av Rumäniens BNP, och har en BNP per capita på motsvarande 11 500USD, omkring 10 procent högre än genomsnittet i Rumänien.
Transsylvanien beboddes från 1200-talet och framåt av diverse tyska folkslag som till exempelsaxare ochteutoner. Saxarna kallades förTranssylvaniesaxare. Teutonerna emigrerade senare från Bistrița-Năsăud och österut tillNeamț. Flera saxiska kyrkor etablerades runtom i Transsylvanien.
Vid folkräkningen2002 hade området 7 221 733 invånare. Rumänerna är i majoritet men det finns kvar en storungersk minoritet (21 %), samtromer ochtyskar med flera.
Ungrarna utgör, enligt officiella siffror, cirka 21 procent av dagens transsylvanska befolkning. Totalt har Rumänien drygt 1,4 miljoner ungrare som utgör cirka 6,67 % av befolkningen.
Transsylvanien har även en betydande andelromer. De lever ofta vid sidan om det vanliga samhället, men anger ofta att de är antingen ungrare eller rumäner beroende på vilket språk de brukar i vardagen.
Den tidigare stora tyskspråkiga befolkningen (cirka 10 %) har minskat alltsedan andra världskrigets slut. Under 1980-talet accelererade fördrivningen, men under senare år har en viss återflyttning av tyskspråkiga (framför allt pensionärer) ägt rum. En representant för denna krympande minoritet är2009 årsNobelpristagare i litteraturHerta Müller.
Området som idag betecknas som Transsylvanien har varit hem för många folk.Herodotos berättade om folketagathyrsi, som ska ha levt norr omDonau under400-talet f.Kr. och beträffandethrakerna skrev Herodotos att framför "det skytiska landet ligger Thrakien invid havet". Därefter komkelterna och sedandakerna. De flesta av dessa vandrade vidare eller blandades med andra folkgrupper. Den rumänska historieskrivningen lägger dock särskild vikt vid justdakerna och ettdakiskt kungarike som också inbegrep delar av Transsylvanien[källa behövs].
Augustus tvingade dakerna att erkännaromerska rikets överhöghet. De tog dock varje tillfälle att korsa flodenDonau och härja i städerna i denromerska provinsenMoesia. Detta medförde i sin tur romerska straffexpeditioner.
Trajanus bestämde sig för att inkorporera området i romerska riket, och ledde101–102 ett fälttåg dit då han grundade provinsenDacia. Decebalus blev kvar som klientkung i ett romersktprotektorat men snart ledde han ett nytt uppror. Trajanus andra fälttåg (105–106) slutade med total romersk seger; Decebalus begick självmord och den dakiska befolkningen utrotades helt (enligt historikernEutropius).[1][2]
Därefter började ett ca 160 år långt romerskt styre i denna del av nuvarande Transsylvanien. Befolkningen ersattes med kolonister från olika romerska provinser (somThrakien,Moesia,Nordmakedonien,Gallien ochSyria) vilka byggde städer som Apulum (nuvarandeAlba Iulia) och Napoca (nuvarandeCluj-Napoca) sommunicipia ochcoloniae. Romarna drev guld- och saltgruvor i provinsen och byggde vägar och fästningar för att skydda dessa.
Efter Trajanus död gjorde befolkningen ofta uppror medan flera nya folkslag somsarmater ochburer dök upp, ofta flyende undan de expanderande goterna, och tilläts att bosätta sig inom provinsen och snart blandades med befolkningen där.
271 övergav romerske kejsarenAurelianus Dacia på grund av ökat tryck från främstvisigoterna. Deromerska medborgarna flyttades till det inre av Moesia (dagens östraSerbien).[3] Däremot stannade vanligt folk kvar – enligt Gesta Hungarorum, den ungerska medeltidskrönikan, var landet alltjämt befolkat när ungrarna anlände. Likväl var Dacia den sista provinsen Rom bildade, och den första det övergav.
Efter ca 160 år blev provinsen Dacia åter "barbarernas" och städerna förföll.
Området behärskades nu av visigoterna tills de i sin tur trängdes undan och underkuvades avhunnerna376.Attila upprättade sin bas på denpannoniska slätten som bestod till Attilas död453.
Efter att Attilas imperium sönderfallit kontrollerades Transsylvaniens territorium av resterna av olika stamförbund (alaner,gepider,longobarder,rukhs-aser) ochvandaler m.fl. Ingen makt kunde utöva överhöghet över området under någon längre tid förrän deeurasiska avarerna upprättade sin militära kontroll. Avar-khanatet krossades sedan avprotobulgarerna i början av800-talet och Valakiet inkorporerades i detförsta bulgariska riket – kanske gällde detta även södra delen av Transsylvanien.
Transsylvaniens historia under den tidigamedeltiden är svår att fastställa på grund av den dåliga tillgången på tillförlitligt skriftligt eller arkeologiskt källmaterial. Det finns olika motstridiga teorier huruvida det runt år 900 över huvud taget fanns (efter ett ca 160 år långt romerskt styre) "en romaniserad dakisk befolkning", att detta skulle vara "rumänernas förfäder" och att de fortfarande levde i Transsylvanien (efter "total befolkningsutrotning", "total evakuering" till området söder om Donau och efter allafolkvandringar) vid tiden förmagyarernas intåg iPannoniska bäckenet i slutet av 800-talet. Dessa hypoteser används ofta avchauvinister för att stödjanationalistiska anspråk. Den första prinsen av Transsylvanien var Gelou (Gyula). Efter Gelous död (904) och efter freden i Esculeu blev ungraren Tuhutum hertig av Transsylvanien.
Enligt vissa källor kom ungrarna i minst två vågor, den första av dem långt före 895, och stannade upp just i Transsylvanien och gav upphov till de ungersktalandeszeklerna i sydvästra delen av landet.[4]
År978 upprättades en kyrka avkatolska missionärer i en fästning näraVárad (Oradea).
År1000 svor Stefan, furste avUngern, trohet till Rom, och blev kungStefan I av Ungern. Han antogkatolicismen och genomfördekristnandet av ungrarna. Stefans morbrorGyula, härskaren över Transsylvanien, retade upp den nye kungen genom att ge fristad åt hans motståndare. Gyula behöll också kontrollen över de ekonomiskt viktiga transsylvanskasaltgruvorna.1003 ledde Stefan en armé in i Transsylvanien och Gyula gav upp utan strid. Detta möjliggjorde upprättandet av den transsylvanska katolska biskopsstyrelsen som slutfördes1009 med att biskopen avOstia sompåvens utsände besökte Stefan. Tillsammans godkände de stiftens uppdelning och gränser. Deungerska kungarnas överhöghet över Transsylvanien befästes på1100- och1200-talen.
På 1100-talet var szeklerna etablerade som gränsvakter i östra och sydöstra Transsylvanien.
Under 1100- och 1200-talen bosatte sigtyska nybyggare i områdena i söder och nordöst. Tyskarna kallades och kallas fortfarandesaxare.Siebenbürgen, det tyska namnet för Transsylvanien, härstammar från de sju huvudsakliga befästa städer som dessa transsylvanska saxare grundade. Det tyska inflytandet blev mer påfallande när tidigt på 1200-talet kungAndreas II av Ungern kallade inTyska orden för att skydda Transsylvanien iBurzenland frånkumanerna, som1241 åtföljdes avmongolerna. Kumanernakonverterade till katolicismen och sökte skydd i Transsylvanien efter att de blivit besegrade av mongolerna. Erzsebet, en kumansk prinsessa, gifte sig medStefan V av Ungern1254.
Administrationen av Transsylvanien sköttes av envajda, som vid mitten av 1200-talet hade kontroll över hela området.
Efter underkuvandet avBudai Nagy Antal-revolten1437 baserades det politiska systemet påUnio Trium Natiorum (De tre nationernas enhet). Samhället delades in i tre privilegierade nationer, adeln (mestadelsungrare), szeklerna och de saxiska borgarna. Dessa nationer motsvarade lika mycket en social och religiös uppdelning som en etnisk. Rumänerna varortodoxa och hade rätt att äga jord eller ingå i adeln endast efter att ha konverterat till katolicismen.[källa behövs] Dock utvecklades den rumänska kulturen under denna period, exempelvis trycktes den första rumänska boken här.
En nyckelfigur i Ungern, som framträdde i Transsylvanien under första hälften av1400-talet, varJános Hunyadi, som kom från en magyariserad rumänsk eller serbisk familj. Hunyadi tilldelades många gods och en plats i det kungliga rådet för sina tjänster åtSigismund, tysk-romersk kejsare ochungersk kung. Han belönades1440 med befälet för borgenNándorfehérvár (dagens Belgrad) och vojvodskapet av Transsylvanien. Hans senare bedrifter motOsmanska riket gav honom ytterligare ställning som Ungernsriksföreståndare1446 och påvligt erkännande som furste av Transsylvanien1448. Hans son Mátyás blev kung somMattias Corvinus av Ungern.[5]
När den ungerska huvudarmén och kungLudvig IIJagiello dog i strid medosmanerna islaget vid Mohács 1526 utnyttjade Transsylvaniens härskareJános Szapolyai sin militära styrka och utnämnde sig själv till ledare för det nationalistiska ungerska partiet. De motsatte sig att Ferdinand av Österrike (senare kejsarFerdinand I) ärvde den ungerska tronen. Under namnetJános I valdes han till kung av Ungern, men ett rivaliserande parti erkände Ferdinand. I striderna som följde på detta erhöll Szapolyai sultanSuleiman I:s stöd. Efter Szapolyais död 1540 invaderade Suleiman centrala Ungern under förevändningen att skydda dennes sonJános II. Ungern var nu delat i tre delar: Västra Ungern under österrikisk kontroll, centrala Ungern under turkisk kontroll och det halvt självständiga Transsylvanien där österrikiskt och turkiskt inflytande tävlade om makten i nära två århundraden.
Transsylvanien var nu utanför den katolska kyrkans sfär ochLuthers ochCalvins läror predikades allt mer. 1563 utsågsGiorgio Blandrata till hovläkare, och hans radikala religiösa idéer fick allt större inflytande både över den unge kung János II och den kalvinistiska biskopenFrans David. Med tiden blev de båda konverterade till hansunitaristiska lära. Under en formell offentlig debatt besegrade Frans David kalvinistenPeter Melius. Som ett resultat av detta antogs 1568ediktet i Turda, i vilket individuell religionsfrihet garanterades. Detta var den första legala garantin av religionsfrihet i det kristna Europa.
Efter János II:s död 1571 tog husetBáthory makten över Transsylvanien. De styrde Transsylvanien som prinsar under osmansk överhöghet och även en kort tid underHabsburg, fram till 1602.István Báthory, en ungersk katolik som senare blev kungStefan Batory avPolen, förband sig att upprätthålla den religionsfrihet som gavs i ediktet i Turda, men tolkade sin förpliktelse på ett alltmer begränsat sätt. Under den senare delen av Báthorysläktens styre, mest underZsigmond Báthory som var regent i tre perioder, skedde en fyrsidig konflikt i Transsylvanien mellan transsylvanerna, österrikarna, osmanerna och vojevoden avValakiet.
VojvodenMikael II av Valakiet ("den tappre") bröt in i Transsylvanien hösten1599 och fick med hjälp av uppvigladeszekler en kortvarig kontroll över landet. FurstenAndreas Báthory blev mördad av szeklerna som hoppades återfå sina gamla privilegier med Mikaels hjälp. Mikael blev furste av Transsylvanien1599-1600 och erövrade ävenMoldavien 1600. På så sätt förenades i princip de tre furstendömena Valakiet, Moldavien och Transsylvanien (de tre huvudsakliga delarna av dagens Rumänien - därav det stora rumänska intresset för detta). Snart blev han dock besegrad i alla "sina länder" och till sist undanröjd av sin allierade, den habsburgske generalenGiorgio Basta i augusti1601. Basta underkuvade Transsylvanien1604 och inledde ett skräckvälde i vilket han gavs rätt att beslagta adelsmäns jord, förtyska befolkningen och återinföra katolicismen i furstendömet genommotreformationen.
Från1604 till1606 ledde den kalvinistiske stormannen avBihar länStefan Bocskai ett lyckat uppror mot Österrikes herravälde. Bocskai valdes till furste av Transsylvanien den5 april1603 och furste av Ungern två månader senare. De två huvudsakliga bedrifterna under Bocskais korta regentskap (han dog29 december1606) varfreden i Wien (23 juni1606) ochvapenstilleståndet i Zsitvatorok (november1606). Genom freden iWien vann Bocskai religionsfrihet och politisk autonomi, återlämnande av alla konfiskerade egendomar, återkallande av alla orättfärdiga domar och en fullständig retroaktiv amnesti för alla ungrare ikungliga Ungern, samt erkännande som oberoende suverän furste av ett utvidgat Transsylvanien. Nästan lika viktig var den tjugoåriga vapenvilan i Zsitvatorok, som framförhandlades av Bocskai mellan kejsaren och sultanen.
Under Bocskais efterträdare hade Transsylvanien sin guldålder, särskilt under regenternaGabriel Bethlen ochGeorg I Rákóczi. Bethlen (ung. Bethlen Gábor), som regerade från1613 till1629, slog hela tiden tillbaka försök från kejsaren att förtrycka eller kringgå hans undersåtar, och fick rykte om sig internationellt genom att kämpa förprotestantismens sak. Tre gånger förde han krig mot kejsaren, två gånger utropades han tillkung av Ungern, och genom freden iNikolsburg (31 december1621) lyckades han få en bekräftelse av fördraget i Wien åt protestanterna, och åt sig själv sju ytterligare län i norra Ungern.
Bethlens efterträdare,Georg I Rákóczi (ung. Rákóczi György), var lika framgångsrik. Hans främsta bedrift var freden iLinz (16 september1645), den ungerska protestantismens sista politiska triumf, där kejsaren tvingades åter bekräfta artiklarna i freden i Wien. Gabriel Bethlen och Georg I Rákóczi gjorde också mycket för utbildning och kultur. De lade mycket resurser på att försköna sin huvudstadGyulafehérvár (Alba Iulia,Weißenburg), som blev protestantismens främsta fäste iÖsteuropa. Under deras regentskap var Transsylvanien också ett av de få europeiska länder där katoliker, kalvinister, lutheraner och unitarier levde i ömsesidig tolerans.Ortodoxa rumäner blev emellertid förnekade lika rättigheter. Trotslöften frånInochentie Micu-Klein, en rumänskgrekisk-katolsk biskop, fick inte de rumäner som konverterade till katolicismen nationsställning.
Efter att osmanerna besegrats islaget vid Wien1683 började habsburgarna gradvis tvinga på sitt styre på det tidigare självstyrande Transsylvanien. Förutom att stärka centralregeringen och administrationen främjade habsburgarna också den romersk-katolska kyrkan, både som en enande kraft och som ett instrument för att minska den protestantiska adelns inflytande. Genom att skapa en konflikt mellan protestantiska och katolska element hoppades habsburgarna kunna försvaga ständerna. Dessutom försökte de övertyga ortodoxa kyrkomän att gå med i denunierade (grekisk-katolska) kyrkan, som godkände fyra viktiga punkter i katolsk doktrin och erkände påvens auktoritet samtidigt som den behöll ortodoxa ritualer och traditioner.
FurstFerenc Rákóczi II ledde ett uppror mot Habsburgarna ("Rákóczi-frihetskriget")1703-1711. Hanskurucer tog tidvis kontroll över olika delar av Ungern, men besegrades till slut. Rákóczi tvingades i exil och levde länge i Turkiet, i väntan på tillfälle att återvända, men dog till slut där1735.
Från1711 och framåt stärktes Österrikes kontroll över Transsylvanien och furstarna ersattes av österrikiska styresmän. Instiftandet(1765) av Transsylvanien somstorfurstendöme var bara en formalitet. Trycket från Österrikes byråkratiska styre urholkade gradvis Transsylvaniens traditionella oberoende.1791 petitionerade rumänerna tillkejsar Leopold II om att bli erkända som den fjärde "nationen" i Transsylvanien, men Transsylvaniens riksdag förkastade detta.
Revolution och frihetskrig, 1848-1849 och därefter
Tidigt under1848 tog Ungerns riksdag det tillfälle som bjöds avrevolutionen att genomföra ett omfattande program för reformlagstiftning, som kallas aprillagarna, vilka också innehöll förberedelse för en förening av Transsylvanien med Ungern. Rumänerna i Transsylvanien välkomnade till en början revolutionen i tron att de skulle dra fördel av de liberala reformerna. Emellertid bytte de inställning och ställde sig på österrikarnas sida på grund av den transsylvanska adelns motstånd mot reformer, samt de ungerska revolutionära ledarnas motvilja att erkänna rumänska nationella intressen. En rumänsk nationell församling iBlaj i mitten av maj upprättade sitt eget revolutionära program där man efterfrågade proportionerlig representation av rumäner i Transsylvaniens riksdag och ett slut på socialt och etniskt förtryck. Saxarna var oroade från början av idén om en union med Ungern, eftersom de fruktade att de skulle mista sina traditionella privilegier. När Transsylvaniens riksdag möttes29 maj forcerades en omröstning för att bilda en union, trots många saxiska ledamöters motstånd. Den10 juni godkände kejsaren riksdagens beslut om union. I september 1848 förkastade en annan rumänsk församling i Blaj unionen med Ungern och förespråkade ett väpnat uppror i Transsylvanien.
Krig bröt ut i november där rumänska och saxiska trupper under österrikiskt befäl bekämpade ungrarna som leddes av den polske generalenJózef Bem. Inom fyra månader hade Bem kört ut österrikarna från Transsylvanien. I juni1849 svarade dock tsarNikolaj I av Ryssland på en begäran från kejsarenFrans Josef om att skicka ryska trupper till Transsylvanien. Efter inledande framgångar mot ryssarna besegrades Bems armé definitivt i slaget vid Temesvár (Timișoara) den9 augusti. Därefter kapitulerade Ungern.
Efter att ha krossat revolutionen införde Österrike en repressiv regim i Ungern och styrde Transsylvanien direkt genom en militär styresman. Tyska blev åter officiellt språk. Österrike avskaffade Unionen av Tre Nationer och gav medborgarskap åt rumänerna. Även om de tidigare livegna mottog jord från de österrikiska myndigheterna räckte denna ofta knappt till för livets nödtorft. De fattiga förhållandena tvingade många rumänska familjer att korsa gränsen till Valakiet eller Moldavien för att söka bättre liv.
Efter den stora kompromissen (Ausgleich) mellan ungrarna och österrikarna, som1867 upprättade dubbelmonarkinÖsterrike-Ungern, upphörde Transsylvaniens särskilda ställning. Landet industrialiserades i snabb takt och snart band järnväg ihop "periferin" med landets centrumBudapest, men också med varandra genom en ringjärnväg som gick i utkanterna avSlättlandet.Ungerskan blev nu huvudspråket (istället förtyskan ochlatinet i administrationen). Detta upplevde många tyskar och rumäner m.fl. som orättvist, och kallade för "magyarisering".
Fastänkung Ferdinand I av Rumänien var enHohenzollern förblevRumänien neutralt närförsta världskriget bröt ut. Men1916 gick Rumänien plötsligt med itrippelententen mot att de lovade stödja Rumäniens anspråk på ungerska områden. Rumänien förklarade så krig motcentralmakterna den27 augusti 1916 och bröt in i Transsylvanien. Därmed tvingade de centralmakterna att strida på ytterligare en front. En tysk-bulgarisk motoffensiv började följande månad iDobrudzja och i Karpaterna, som drev tillbaka Rumäniens armé till Rumänien i mitten av oktober och slutligen ledde till attBukarest intogs. När Ryssland drog sig ur kriget i mars1918, vidfreden i Brest-Litovsk, stod Rumänien ensamt i Östeuropa, och ett fredsfördrag mellan Rumänien och Tyskland förhandlades fram i maj 1918.Freden i Bukarest, som blev resultatet, blev aldrig ratificerad i Rumänien och sades upp i oktober 1918 av Rumäniens regering, som sedan återinträdde i kriget på trippelententens sida. Rumäniens armé avancerade till flodenMureș i Transsylvanien.
Hösten 1918 höll centralmakterna på att förlora kriget, Österrike-Ungern hade börjat falla sönder och ett oberoende ungersk republik hade utropats.
I december 1918 hade den rumänska armén trängt sig i landet och väntade vid floden Mureș. Nu överskred den demarkationslinjen som Ententen bestämde, och avancerade upp till Cluj (Kolozsvár) och sedan upp tillSighet, efter att ha framfört en begäran tillsegrarmakterna i Versailles med motiveringen att "skydda rumänerna" i Transsylvanien.
Premiärministern i den nyligen utropade självständiga republiken Ungern avgick i mars 1919, då han vägrade erkännaVersaillesfördraget som, redan innan ett fredsavtal med Ungern var undertecknat, gav Transsylvanien till Rumänien. När kommunistpartiet i Ungern, lett avBéla Kun, kom till makten i mars 1919, utropade det denUngerska rådsrepubliken. Detta gjorde ett försök att återta ungerska områden som redan var ockuperade avTjeckien ochRumänien. Efter Rådsrepublikens sammanbrott ockuperade den rumänska armén även huvudstadenBudapest i augusti 1919. Paramilitära rumänska styrkor plundrade de av Rumänien ockuperade delarna av Ungern. Den rumänska armén drog sig senare tillbaka till det som blev gränsen mellan Ungern och Rumänien enligtTrianonfördraget (undertecknat i juni1920) på Ententens uppmaning. Efter första världskriget fördrevs ca 350 000 ungrare från Transsylvanien. Ungrares egendomar och mark konfiskerades, etniska ungrare sparkades från officiella poster.
Norra delen av Transsylvanien återfördes till Ungern 1940.
Först i augusti1940, och med tyska påtryckningar, lyckades Ungern återfå den norra halvan av Transsylvanien, med de flesta av ungrarna, genom den andraWienskiljedomen. Lagom till att båda länderna (Ungern och Rumänien) skulle gå med i kriget på Tysklands sidan, när Tyskland anföll Sovjetunionen juni 1941.
Parisfreden1947 efter slutet påandra världskriget upphävde Wienskiljedomen och territoriet i norra Transsylvanien återfördes till Rumänien. Gränserna mot Ungern efter andra världskriget blev de samma som fastställdes iTrianonfördraget1920.
Under denna tid fortsatte andra nationaliteter (än den ungerska) att trängas tillbaka. UnderCeauşescus styre påbörjades en omfattande etnisk manipulering, då man tvångsförflyttade etniska moldavier från den moldaviska delen av Rumänien främst till områden med betydande ungerska eller tyska minoriteter. I till exempelCluj utgjorde den ungerska etniciteten 58 % 1948, men bara 23 % 1992 och minskade till 19 % 2002.[6]:Utöver partiell etnisk rensning bidrog till detta utformningen av reformer regimen drev (jordreform, skolreform, administrativ reform, industrialisering, urbanisering). Numera är den tyska minoriteten nästan utraderad.
Den rumänska revolutionens flagga, inspirerad avUngernrevolten 1956.
Denrumänska revolutionen1989 utspelades till stor del i Transsylvanien. Förutom det allmänna förtrycket spelade minoritetspolitiken en stor roll i denna. En av de ledande gestalterna var den ungerskareformerta prästenLászló Tőkés i Temesvár (Timișoara), som idag är representant iEuropaparlamentet.
Området är i västvärlden känt för att varaDraculas hem eftersom personen som den litterära figuren baseras på,Vlad III Dracula, föddes här. Dracula regerade dock överValakiet, inte Transsylvanien.
.svg)
