| Sidney Webb | |
 | |
| Född | 13 juli1859[1][2][3] London[4] |
|---|---|
| Död | 13 oktober1947[1][2][3] (88 år) Hampshire |
| Begravd | Westminster Abbey |
| Medborgare i | Storbritannien[5] |
| Utbildad vid | Birkbeck College King's College London The Dickson Poon School of Law  |
| Sysselsättning | Politiker[6],sociolog,författare[7],historiker,professor,nationalekonom,aristokrat |
| Befattning | |
| Ledamot av London County Council Ledamot av Kronrådet Ledamot av Brittiska överhuset (–) Ledamot av Förenade kungarikets 32:a parlament Storbritanniens 32:a parlament, Seaham (1922–1923)[8] Ledamot av Förenade kungarikets 33:e parlament Storbritanniens 33:e parlament, Seaham (1923–1924)[8] Ordförande för Board of Trade (1924–1924) Ledamot av Förenade kungarikets 34:e parlament Storbritanniens 34:e parlament, Seaham (1924–1929)[8] Storbritanniens kolonialminister (1929–1931) Secretary of State for Dominion Affairs (1929–1930) | |
| Arbetsgivare | London School of Economics and Political Science |
| Politiskt parti | |
| Labour | |
| Maka | Beatrice Webb (g. 1892–)[9][10] |
| Föräldrar | Charles Webb[11][9] Elizabeth Mary Stacey[11][9] |
| Utmärkelser | |
| Förtjänstorden | |
| Redigera Wikidata | |
Sidney Webb, född13 juli1859 iLondon, död13 oktober1947 iLiphook,Hampshire, var enbrittisksocialistisk reformator. Han var en av de mest betydelsefulla tidigafabianerna och medverkade till bildandet avLondon School of Economics. Han var sedan1892 gift medBeatrice Webb.
Webb blev tjänsteman vid Londons kommunalförvaltning 1875, övergick i statstjänst 1878 och var anställd vid kolonialdepartementet 1881–1891; sistnämnda år avgick han för att helt ägna sig åt offentliga förtroendeuppdrag och åt sin skriftställarverksamhet. Han invaldes 1892 och flera gånger i grevskapsrådet för London, blev ordförande i styrelsen för stadens tekniska undervisningsanstalter samt ledamot i ett flertal kommunala och statliga kommittéer, bland annat för lagstiftning angåendefackföreningar, i vilket ämne han förblev ett slags halvofficiell rådgivare åt de följande regeringarna. 1885 ingick han i "Fabian Society", till vars ledande män han snart kom att räknas.
Webb var initiativtagare till och grundläggaren av London School of Economics och titulärprofessor iförvaltningsrätt vid densamma. Han blev 1924 ledamot avPrivy Council och var januari till november 1924 handelsminister iRamsay MacDonalds ministär. Han tillhördeLabourpartiet och invaldes 1922 som ledamot av underhuset.
Webb skrev många av Fabianska sällskapets småskrifter, från n:r 5 "Facts for Socialists" (1887; "Socialismens historiska grundval"). Till mest kända arbeten hörSocialism in England (1890),The Eight Hours Day (1891; tillsammans med H. Cox),The London Programme (1892),Labour in the Longest Reign (1897),London Education (1904),Grants in Aid (1911),Towards Social Democracy? (1916),The Works Manager Today (1917),A Constitution for the Socialist Commonwealth of Great Britain (1920),Consumers' Cooperative Movement (1921) ochDecay of Capitalist Civilisation (1923). Bland hans många tidskriftsartiklar märks en uppsats om bankväsendets förstatligande (1918).
Makarna Webb skapade tillsammans sina mest betydande arbeten:The History of Trade Unionism (1894; nya upplagor 1902 och 1920; "Fackföreningsrörelsens historia i England"),Industrial Democracy (1897), ett erkänt standardarbete om engelska fackföreningsrörelsens teorier och metoder, vilket följdes av mindre, polemiska skrifter mot moderna, syndikalistiska tendenser inom arbetarrörelsen,Problems of Modern Industry (1898),History of Liquor Licensing (1903),English Local Government (1906–13),English Poor Law Policy (1910) ochThe Prevention of Destitution (1916).
Wikimedia Commons har media som rörSidney Webb.