Den här artikelnbehöver fler eller bättrekällhänvisningar för att kunnaverifieras. Motivering:Stora delar av texten saknar källor. I och med att artikelämnet är omdiskuterat och föremål för olika tolkningar är det extra viktigt att det som skrivs här är väl källbelagt, vilket alltså inte är fallet.(2023-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kanifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras pådiskussionssidan.
Shia (الشيعة; förkortning avShia 'Alī, "Alis anhängare") är den näst största inriktningen iislam. Det är den gren av islam som menar att den islamiske profetenMuhammed enligtGuds beslut utnämnt svärsonenAli ibn Abi Talib, och ättlingar till honom ochFatima az-Zahra, till muslimernas ledare efter sin bortgång. Dessa ses inte som profeter eller budbärare, utan anses vara de rättmätiga efterträdarna somfelfritt kan tolka och förmedla Muhammeds vanorsunna, ochKoranen. Enligt shias tolkning av autentiskahadither (seHadith al-Thaqalayn), har Muhammed sagt att efter hans bortgång måste muslimer följa koranen och hans familj (Ahl al-Bayt) för att inte vilseledas. Den största riktningen inom shia ärtolvgrenen, även kalladithnā 'ashariyya.
Demuslimer som är anhängare av denna gren avislam kallasshi'iter ellershiamuslimer. Ungefär 15 procent av alla muslimer är shiiter, vilket gör shiiterna till den näst största gruppen inom islam eftersunniterna. Ungefär 40 procent av alla muslimer iMellanöstern följer någon typ av shiainriktning.[1] Drygt 85 procent av världens 120 miljoner shiiter ärtolvshiiter,[2] vilket har medfört att termen shiaislam ofta behandlas som synonym med tolvshiitisk islam.
Shiamuslimer menar att islam bör inkluderas som den mest grundläggande lagen i alla frågor. Enligt detta behandlas den enskilda individens vardagliga problem av islamiska lagar (vilka är gemensamma för alla muslimer) och därefter skall även gruppens problem lösas i enlighet med islamiska lagar. Gruppens problem är huvudsakligen politik och ekonomi. Shiamuslimer anser att lösningen på de politiska och ekonomiska problemen finns i islam. För att kunna möta aktuella problem har imamerna (de tolv) skapat en övergång mellan den grundläggande islam (som består avKoranen ochhadither) och den aktuella problemlösningen i form av islamisk lärdom (ijtihad).[ifrågasatt uppgift]
Enligt en rapport fanns det mellan 154 och 200 miljoner shiamuslimer i världen år 2009.[3] Antalet shiamuslimer beräknas vara mellan 219 och 285 miljoner år 2030.[4]
Ordetshia (arabiska: شيعة) betyder bokstavligenföljare[5] och är den korta formen av den historiska frasen shīʻatu ʻAlī (arabiska: شيعة علي), vilket betyderAlis följare ellerAlis parti.[6] Termen användes först under Muhammeds livstid.[7] I vers 37:83 används ordet shia för att beskriva profetenAbraham som profetenNoas följare.[8][9][10] Det har även återberättats att Muhammed sagt att Ali och hans shia är de bästa skapelserna i referens tillkoranvers 98:7.[11][12][13]
Verser i Koranen som används för att ge stöd till Shia
Det finns många koranverser och traditioner i shiitiska och sunnitiska böcker som shiamuslimer använder sig av för att bevisaAhl al-Bayts position och ledarskap. Några av dem är enligt nedanstående:
Den så kallade Lydnadsversen går att skåda på arabiska i Koranen.
Shiamuslimer tror på de fem pelarna, vilket även sunnimuslimer gör, men de delar upp dem på olika sätt. Shialäran menar att fyra avislams fem pelare (det vill sägasalah,sawm,hajj ochzakat) som alla muslimer följer, inkluderas under trons grenar eftersom de är aktiviteter och inte grundläggande logiska begrepp. De fem pelarna, eller trons grunder, är enligt shiamuslimer grundläggande logiska begrepp som går att förklara ur ett filosofiskt perspektiv.
Shiamuslimer och övriga muslimer har många gemensamma doktriner, såsom att bärahijab (slöja). Dock utövas vissa endast av shiamuslimer, så somtaqiyya, som innebär undanhållandet av ens religiösa övertygelser i det yttre när man fruktar för sitt liv. Dock får tron aldrig lämna hjärtat.[17] En annan är att shiaislam tillåter tidsbestämda äktenskap,nikah mut'ah. Shiamuslimer anser att beviset för att tidsbestämt äktenskap är lagligt finns i Koranen.[18]
Shiiterna kallar muslimernas ledareimām och menar att denne ska vara den som är mest lämpad för ledarskapet, utnämnd av Gud och profeten, och felfri medansunniterna kallar ledarenkalif och anser att man ska välja honom oberoende av släktskap, och att denne inte behöver vara felfri.
Delningen uppstod när Muhammed gick bort och efterträdaren skulle tillsättas. Den blev åter aktuell efter mordet på den tredje sunnikalifenUthman år656, då Muhammeds svärsonAli ibn Abi Talib utsågs till dennes efterträdare, trots ovilja från imam Alis sida. Detta val vägrade bland andra Uthmans nära släktingMuawiya, ståthållare i Syrien, att acceptera. Efter att imam Ali hade avvisat krav på att Uthmans mördare skulle ställas inför rätta revolterade även delar av stammenQuraysh. Imam Ali besegrade en del av oppositionen i två fältslag,Kamelslaget ochslaget vid Nahrawan, men tvingades att ingå vapenvila med sin huvudmotståndare Muawiya iSlaget vid Siffin. Motståndet mot imam Ali fortsatte och mot slutet av 660 hade han helt förlorat makten överEgypten ochHejaz. Imam Ali mördades 661 iKufa under förrättande av bön. Därefter togUmmayyaddynastin över makten.
Imam Alis anhängare vägrade i sin tur att erkänna den "gudlösa tronsinkräktaren" Muawiya som muslimernas ledare och stödde i stället Alis söner imamHasan och imamHusayn. Imam Hasan slöt fred på grund av att inga ska dödas under krig. Flera år efter att imam Hasan mördades, ställde sig den yngre imam Husayn i spetsen för ett närmast symboliskt uppror och blev med sina 72 följeslagare mördade av ummayaddynastin iSlaget vid Karbala, enligt shiamuslimer ett vunnet krig, då shia visade sig vara de rätta som inte ger upp lätt och satte en tradition det året. Ingen i Husayns styrka överlevde, förutom ett av Husayns barn som var för sjuk för att delta,Ali Zayn al-Abidin som efterträdde Husayn såsom imam. Slaget kom att få en stor symbolisk betydelse för shia. Husayn blev den viktigaste shiitiskamartyren och sörjandet avslaget vid Karbala 680 har än i dag en mycket stor betydelse för shiiterna.
Även inom shia har man haft olika åsikter om exakt vem som skall anses vara islams ledare, och vid olika tidpunkter då man inte kunnat enas om vem som är imam har man valt olika.
Kalligrafisk representation av de tolv imamernas namn på arabiska tillsammans med Muhammeds namn, som är i mitten.
Imamiterna (imāmiyya), även kalladithnā 'ashariyya ("tolvgrenen"), till vilken de flesta shiiter idag räknar sig (85 procent av alla shiamuslimer),[20] utgör större delen av befolkningen iIran, södraIrak ochBahrain. De erkänner tolv imamer med Ali som den förste ochMuhammad ibn Hasan som den siste. Han skall uppenbaras vid tidens slut för att skipa fred och rättvisa världen över. Grenens starka ställning i Iran grundlades på de mongoliskailkhanernas tid, främst genomÖljaitü (1304–1316) somkonverterade från kristendomen till islam och åtminstone tolererade att tolvgrenen var verksam inom hans rike; vissa hävdar att han till och med gynnade dem. Genom att de turkiskasafaviderna övertog makten i början av 1500-talet och skapade enteokratisk stat befästes Irans ställning som ledande makt inom shia. Safaviderna var från början sunniter men blev på 1400-talet shiiter.
Fördelningen av den övervägande islamiskamadhhaben (tankeskola inomfiqh (islamisk rättsvetenskap)) som följs i länderna och regionerna med muslimsk majoritet.
Ismailiternas (ismā'īliyya, "sjugrenen") sjunde imamIsmā'īl (död år760) hade också en konkurrerande imam, tolvgrenenMusa ibn Jafar. Ismailiternas gren fick stor betydelse i Egypten och övriga Nordafrika och tog sig där en del extrema uttryck, till exempel när en av defatimidiska kaliferna,al-Hákim bi amri'llah (996–1021), påstod sig vara eninkarnerad Gud. Han är fortfarande en central person idrusernas version av shia. En annan känd underavdelning i den ismailitiska grenen av shia ärassassinerna. Numera finns största delen av ismailiterna iIndien.
Zaiditernas femte imamZayd (död år740) är en alternativ kandidat till de övriga grenarnas femte, hans brorMuhammad ibn Ali. Zaiditerna finns idag främst iJemen. Deras synsätt ligger närmast den ursprungliga ideologin, men zaiditerna har också historiskt haft en mer kompromissartad hållning till frågan om ledarskapet och det har till och med förekommit (på 800-talet) att det har funnits två zaiditiska imamer samtidigt.
Stater med en muslimsk befolkningsandel på över 10%. Grön:Sunni Röd:Shia Blå:Ibadi
Man uppskattar att omkring 10 % av världens muslimer är shia, vilket motsvarar omkring 215 miljoner shiamuslimer i hela världen.[21] Ungefär 40 procent av alla muslimer iMellanöstern följer någon typ av shiainriktning.[1] Fastän shiamuslimer är en minoritet i den muslimska världen, utgör de en majoritet av befolkningen iIran,Azerbajdzjan,Bahrain ochIrak.
Enligt Pew Research Centers statistik från 2009 utgjorde shiamuslimer 10–15 % av den muslimska befolkningen iPakistan, 10–15 % av den muslimska befolkningen iAfghanistan, 10–15 % av den muslimska befolkningen iIndien, 15–20 % av den muslimska befolkningen iSyrien, 10–15 % av den muslimska befolkningen iSaudiarabien, mindre än 5 % av den muslimska befolkningen iNigeria och mindre än 15 % av den muslimska befolkningen iSerbien.[28]
Även om majoriteten av den nigerianska muslimska befolkningen är sunnimuslimer, finns det en liten shiaminoritet, särskilt i de nordliga delstaternaKano ochSokoto.[3][30] Östafrika har fleraismailitiska shiamuslimska befolkningar, främst ättlingar av immigranter från Sydasien under kolonialtiden.[källa behövs]
Shiitisk teologi skiljer sig i vissa avseenden från teologin inom sunnitisk islam. Shia ligger närmare denmutazilitiska teologin med dess tonvikt på Guds rättvisa och människans förnuft. Bland annat framhåller shiismen den mänskliga viljans frihet, till skillnad från de merdeterministiska synsätt som förekommer inom sunni. Till moderna tänkare som söker reformera den shiitiska traditionen hörAbdolkarim Soroush ochMohammad Mojtahed-Shabestari.[31]
^The New Encyclopædia Britannica, Jacob E. Safra, Chairman of the Board, 15th Edition, Encyclopædia Britannica, Inc., 1998,ISBN 0-85229-663-0, Vol 10, p. 738
Shiʾa : iranska islams urkunder / sammanställda och från engelskan och tyskan översatta av Åke Ohlmarks. Stockholm: LT. 1980.Libris7252382.ISBN 91-36-01463-X
Dahlén, Ashk (2003). Islamic law, epistemology and modernity: legal philosophy in contemporary Iran. Middle East studies: history, politics, and law ([New, rev. ed.]). New York: Routledge.Libris8875762.ISBN 978-0-415-94529-5
.jpg)
.jpg)
