| Shenyang J-16 | |
 | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Besättning | 2 |
| Första flygning | 2011–2012 |
| I aktiv tjänst | Shenyang Aircraft Corporation |
| Ursprung | Kina |
| Tillverkare | Shenyang Aircraft Corporation |
| Antal tillverkade | 365 st år 2024 |
| Utvecklad från | Shenyang_Jian-11 |
| Data | |
| Längd | 21.9 m |
| Spännvidd | 14.7 m |
| Höjd | 6.36 m |
| Vingyta | 62 m2 m² |
| Tomvikt | 17,700 kg |
| Max. startvikt | 35,000 kg |
| Motor(er) | 2 × Shenyang WS-10B turbofläktmotor, 2 x 135 kN med efterbrännkammare |
| Prestanda | |
| Max. hastighet | Mach 2, 2120 km/h |
| Räckvidd med max. bränsle | 4,000 km |
| Max. flyghöjd | 17,300 m |
| Stigförmåga | 230 m/s |
| Beväpning & bestyckning | |
| Upphängnings- punkter | 12 externa vapenbalkar |
| Eldvapen | 1 × 30 mm GSh-30-1 automatkanon |
| Bomber | LS-500J, 500 kg laserstyrd bomb |
| Robotar | Luft till luft missiler: PL-9, PL-10 (ASR), PL-12, PL-15, PL-17 Antifartygsmissil: YJ-83K Markmålsmissiler: AKF-98, KD-88 |
| Övrigt | YINGS-III Laserpekkapsel |
| Elektronik | |
| Radar | AESA |
| Motmedel | Inbyggt och yttre poddar. |
Shenyang J-16, även känd som Qianlong (förenklad kinesiska: 潜龙; traditionell kinesiska: 潛龍; pinyin: Qián Lóng; ordagrant: "Hyphalosaurus or hidden dragon") är ett kinesisk allvädersjaktlygplan[1] av 4,5 generationen, tandemsäte, tvåmotorig, byggt av Shenyang Aircraft Corporation och flygs av Folkets befrielsearmés flygvapen (People's Liberation Army Air Force (PLAAF)). Det är utvecklad frånShenyang J-11, den licensierade produktionsvarianten av ryskaSukhoi Su-27.[2]
Med utvecklingen av militära flygplan vid sekelskiftet fann PLAAF att dess JH-7-jaktplan blev allt mer föråldrade. På 1990-talet köpte Kina Sukhoi Su-27 ochSukhoi Su-30MKK stridsflygplan från Ryssland, inklusive de licensproducerade i Kina som Shenyang J-11A. J-11A utvecklades vidare till J-11B enkelsits och BS tandemsitsvariant med inhemsk teknologi.[3]
J-16 är ett multiroleflygplan som kan användas i både attackrollen och jaktrollen för luftherravälde som härrör från J-11BS-modellen, tvåsitsig version av J-11B.[4] J-16 är utrustad med en aktiv elektroniskt skannad array (AESA) radar och drivs av två kinesiska Shenyang WS-10A turbofläktmotorer.[4] Vikten har minskats genom ökad användning av kompositmaterial. J-16 har fått radarabsorberande färg för att minska dess radarsignatur,[5] och för att förbättra dess undertryckande av fiendens luftförsvarsförmåga (SEAD) i samband har det försetts med elektroniska stödåtgärder.[6] Cockpiten är utrustad med ett hjälmmonterat display system (HMD) för att förbättra pilotens situationsmedvetenhet.[7]
J-16 ersatte helt den enkelsitsiga J-11B i produktion 2018, och de två flygplanstyperna har tillverkats parallellt i Shenyang i över ett halvt decennium. Ett litet antal J-11BS-skolflygplan med dubbla säten fanns kvar i produktion tillsammans med J-16 under de följande åren.[4]
Den elektroniska krigföringsversionen av jaktplanet, som heter J-16D, utvecklades på 2010-talet. Flygplanet gjorde enligt uppgift sin första flygning 2015. J-16D är designad för SEAD, kan hysa intern störningsutrustning och kan bära olika externa elektroniska motmedelspoddar.[8]
I augusti 2024 uppskattadeMilitary Watch Magazine att J-16-flottan hade överskridit 350 jaktplan med en försiktig uppskattning, med hänvisning till nya bilder från 125:e flygbrigaden som bekräftade att flygplanen var från den 13:e produktionsgruppen som hade börjat levereras till frontlinjeenheter. Varje parti J-16 består av mellan 24 och 30 jaktplan. Publikationen lyfte fram att dessa siffror gjorde J-16 till "den överlägset mest beställda tungviktsstridsflygplansklassen av ett enda flygvapen var som helst i världen sedan sekelskiftet."
Den första flygningen tros ha inträffat 2011–2012.[9]
I april 2014 mottog PLAAF ett regemente av J-16.[10]
J-16 togs i bruk 2015[2] och avslöjades officiellt 2017 under Folkets befrielsearmés 90-årsjubileumsparad.[8]
2021 började det kinesiska flygvapnet att introducera J-16D i stridsträning.[11]
Av alla flygplan utplacerade i Taiwansundet är J-16-jaktplan de mest använda, möjligen på grund av dess elektroniska krigföringskapacitet.[12] I augusti 2022 skickade Kina en stor mängd J-16-jaktplan till Taiwansundet, som svar på Nancy Pelosis besök i Taiwan.[13]