Shanxi(fil), även känt somShansi, är en provins i norraKina. Provinshuvudstad ärTaiyuan. Provinsens namn betyder "väster om bergen", vilket syftar på bergskedjanTaihang.
Shanxi är ettplatåland, som bildar övergång mellan den nordkinesiska lågslätten och den torra mongoliska högslätten. Gränsen i öster mot låglandet utgörs av högplatånsförkastningsbrantenTaihangshan (över 2000m). I väster och söder bildarGula floden gräns, längs vilken flod provinsens största slätt sträcker sig. Diagonalt genom Shanxi flyterFenfloden, vars dalgång är centrum för jordbruket. Av betydelse är ocksåDatong-slätten. I Shanxis norra del sträcker sig en betydande bergskedja med det heliga bergetWutaishan (3040 m).Kinesiska muren löper genom norra delen av Shanxi.
Bergen är överallt avrundade men har branta sluttningar och trånga dalar. Hela landet är täckt av ett tjockt lagerlössjord, som är en utomordentligt bördig åkerjord. I det torra kontinentala klimatet måste jordbruket på många ställen baseras på växtslag, som inte kräver konstbevattning.Hirs ochdurra utgör en stor del av skörden. Shanxi är rikt på kol – mer än hälften av Kinas totalförråd – och provinsen var förr bekant för sin järnindustri.
Shanxi är starkt beroende av sin gruvindustri och provinsens rika kolreserver gör att Shanxi är en viktig energikälla för hela Kina och här finns den största koncentrationen av kolbrytningsföretag i landet. Detta har lockat investeringar i järnvägsföretag, kraftverk, kolbrytning och kemisk industri. Shanxi har också rika tillgångar på magnesium,bauxit och eldfasta lerarter.[1]
Shanxi är antagligen Kinas mest förorenade provinser som är extremt dålig på att utnyttja energin effektiv och där ett stort antal gruvolyckor inträffar varje år.[1]
I de östra delarna av provinsen ligger delar avTaihangbergen och provinsens namn betyder "väster om bergen".[2] På grund av provinsens isolerade geografiska läge har många olika furstendömen uppstod i regionen under Kinas olika perioder av splittring. UnderVår- och höstperioden låg statenJin där provinsen nu ligger.
Shanxi var länge en av Kinas rikaste provinser på grund avkaravanhandeln mellanQingimperiet ochRyska imperiet, som öppnats enligtFördraget i Kjachta, gick genom provinsen. Detta gav bland annat upphov till att en blomstrande bankindustri uppstod i provinsen som blev känd för sina banker(kinesiska:錢莊?,pinyin:qiánzhuāng).[3] Detta gjorde att provinsen inte behövde vara självförsörjande med livsmedel utan kunde försörja sig genom andra näringar.
Shanxis gynnsamma position förändrades drastiskt efterOpiumkrigen i mitten på 1800-talet, då handelsvägarna flyttades till de nyöppnadefördragshamnarna i södra och östra Kina. Detta innebar att provinsen gradvis utarmades och de nya handelsmönstren gjorde att svåra försörjningsproblem uppstod i kölvattnet på de många konflikter som härjade i Kina under 1800-talet. Bland annat drabbade dennordkinesiska hungersnöden 1876-1879 drabbade provinsen särskilt hårt.[4] Denna utveckling innebar att provinsen successivt blev en av Kinas fattiga provinser.
I samband med att Qingdynastin föll iXinhairevolutionen 1911 delades den reella politiska makten i Kina upp mellan olika krigsherrar och i Shanxi-provinsen framträddeYan Xishan som den viktigaste. Till skillnad från andrakrigsherrar var Yan måttligt intresserad av en nationell politisk karriär utan koncentrerade sig på hemprovinsen istället, vilket innebar att han fick stor inverkan på provinsens ekonomiska utveckling från 1920- till 1940-talet.
Den politiska makten i Shanxi utövas officiellt av provinsens folkregering, som leds av den regionala folkkongressen och guvernören i provinsen. Dessutom finns det en regional politiskt rådgivande konferens, som motsvararKinesiska folkets politiskt rådgivande konferens och främst har ceremoniella funktioner. Provinsens guvernör sedan december 2022 ärJin Xiangjun.
I praktiken utövar dock den regionala avdelningen avKinas kommunistiska parti den avgörande makten i Shanxi ochpartisekreteraren i regionen har högre rang i partihierarkin än guvernören. Sedan oktober 2023 ärTang Dengjie partisekreterare.
^Endymion Porter Wilkinson,Chinese History: A New Manual (Cambridge, MA: Harvard University Asia Center, 2012), s. 234.
^Andrea Lee McElderry, Shanghai Old-Style Banks (Ch'ien-Chuang), 1800-1935: A Traditional Institution in a Changing Society (Ann Arbor: Center for Chinese Studies, 1976).
^Kathryn Edgerton-Tarpley,Tears from Iron: Cultural Responses to Famine in Nineteenth-Century China (Berkeley: University of California Press, 2008).Libris13410480
.svg)
