Shanghai är en av Kinas och världens absolut största städer. Centrala Shanghai utan sina förorter hade 18 630 000 invånare 2014.[1] Regionen hade officiellt 24 260 000 invånare år 2014.[2] Hela deturbana området runt Shanghai var 2010 befolkad av 34 000 000 invånare.[3] Shanghai är även världens största stad som inte är enhuvudstad.
Shanghai är ett av världens viktigaste finanscentra[4] och en viktig transporthub med världens största containerhamn.[5]
Shanghai ligger vidHuangpufloden, som här flyter samman med Wusong från väster och under detta namn faller ut iYangtzes mynningsvik 21 km nedanför Shanghai. Området är mycket sankt, trots en mängd dräneringskanaler.
Shanghai har en mycket snabb befolkningsutveckling, främst beroende på inflyttning från den omkringliggande landsbygden och andra delar avKina. Stadens befolkning är därför väldig heterogen i jämförelse med andra kinesiska städer. Shanghai har genomfört ett flertal administrativa åtgärder för att minska inflyttningen från andra delar avKina, bland annat krav på att alla kinesiska besökare i staden måste registrera sig hos den lokala polisen.
Shanghai har officiellt över 18 miljoner invånare, men på grund avhukou-systemet är svårt att få en exakt siffra på antalet boende. 99,4 % av invånarna är Hankineser (汉族). Den största minoriteten är Hui (回族) som står för 55,5 % av minoritetsbefolkningen.
Shanghai har också en ständigt växande grupp av utländska invånare. Shanghai är den stad iKina som har högst grad av giftermål mellan utländska och kinesiska medborgare. Ca 5 % av alla giftermål i Shanghai sker mellan en kines och en utländsk medborgare. Det nationella genomsnittet är 2 %.
Kvinnor i Shanghai anses ha en högre position i familjen och samhället än vad som är vanligt i andra delar avKina. Bland annat är matlagning en syssla som vanligtvis utförs av mannen i den vanliga Shanghai-familjen.
I Shanghai finns de flesta större religioner representerade. Det är svårt att få en exakt siffra på antalet troende, men enligt statliga uppskattningar erkänner sig (är aktiva) 370 000 till den buddhistiska läran, över 110 000 är daoister, 60 000 muslimer, 14 000 är katoliker, och 18 000 tillhör andra kristna organisationer.
I Shanghai talas en variant av denkinesiskaWu-dialekten. Den talas i ett område runtYangtzeflodens nedre lopp, som även innefattar miljonstädernaSuzhou i provinsenJiangsu ochHangzhou, provinsenZhejiangs huvudstad. Lingvistiskt sett ärWu-dialekten att betrakta som ettspråk.Wu-dialekten saknar skriftspråk liksom officiell ställning. Inom administration liksom inom undervisning användsmandarinkinesiska, den officiella dialekten vilken talas iKinashuvudstadPeking.
Det betyder att äldre människor som aldrig fått lära sig det officiella språket mandarin, inte kan prata och förstå vad som sägs på de officiella TV-kanalerna. Av politiska skäl har det dock bestämts att den, liksom andra lokala han-kinesiskaspråk, till exempelkantonesiska, skall benämnas somdialekter. Detta beror delvis på den speciella språkliga situationen i Kina där det har utvecklats ett gemensamt skriftspråk för folk som inte kan tala med varandra med fortfarande läsa samma tidningar och böcker.
På senare tid har Shanghaiborna börjat lyfta frågan om Shanghaispråkets möjliga utdöende och det har bestämts att en viss undervisning ska börja ske på Shanghaidialekten.
Den politiska makten i Shanghai utövas officiellt av stadens folkregering, som leds av den regionala folkkongressen och borgmästaren. Storstadsområdet Shanghai befinner sig administrativt påprovinsnivå, vilket betyder attborgmästaren i Shanghai är jämställd medguvernörerna i landets övriga provinser. Dessutom finns det en regional politiskt rådgivande konferens, som motsvararKinesiska folkets politiskt rådgivande konferens och främst har ceremoniella funktioner. Stadens borgmästare sedan 2020 ärGong Zheng.
I praktiken utövar dock den regionala avdelningen av Kinas kommunistiska parti den avgörande makten i Shanghai ochpartisekreteraren i regionen har högre rang i partihierarkin än borgmästaren. Sedan 2022 innehålls posten avChen Jining som också sitter i partietspolitbyrå.
Centralt i Shanghai finnsFolkets torg som innehåller en park och ett antal museer och är byggd över den gamla galoppbanan från den tid England kontrollerade denna del av Shanghai (före 1949). Tunnelbanestationen under torget är en av världens största i storlek. Här ligger Shanghai Museum med samlingar av allt från mynt till kläder och arkeologi.
Från detta torg går gågatan östraNanjing Lu med ett flertal varuhus och restauranger. Nanjing Lu slutar i öster vidBund. Bund är en strandgata med gamla europeiska byggnader (till exempel. HSBC:s f.d. bankpalats) som ligger längsHuangpufloden. Under Huangpufloden kan man åka "The Bund sight-seeing tunnel". Här ligger också Peace Hotel, ett hotell byggt på 1920-talet ijugendstil.
Väster om Huangpufloden finns gamla stan med parkenYu Garden, anlagd 1521, ochJade Buddhatemplet ochLong Huatemplet. Utanför stadscentrum ligger den historiska vattenstadenQibao med kanaler och gamla hus som nu ligger inklämd i ett modernt bostadsområde. Öster om Huangpufloden ligger halvönPudong med det futuristiskaPearl Tower med ett intilliggande akvarium. På Pudong finns några av världens högsta skyskrapor såsomJin Mao,Shanghai World Financial Center och 632 m högaShanghai Tower som är Kinas högsta byggnad och världens näst högsta byggnad (2017). Även Tekniska museet och XangJiang copy-market är välbesökta attraktioner på Pudong-sidan av Huangpufloden.
Andra sevärdheter är Shanghais museum, Postmuseet och Judiska museet.
AffärsdistriktetLujiazui påHuangpuflodens östra strandbank,Pudong, är ett av de ekonomiskt sett mer välbeställda områdena, medan stadens politiska administration huvudsakligen återfinns i det västligaHuangpudistriktet.
Distriktet Huangpu inkluderar från och med år 2000 även distriktet Nanshi och från år 2011 distriktetLuwan. Distriktet Pudong inkluderar från 2009 distriktet Nanhui. Distriktet Jing'an inkluderar från 2015 distriktetZhabei.
Distriktet Chongming består av önChongming, som är Kinas till ytan näst största ö, samt ett par mindre öar.
Shanghai var år 2022 indelat i sammanlagt 107 stadsdelsdistrikt (jiedao), 106 köpingar (zhen) och 2 socknar (xiang).[7]
Storstadsområdet Shanghai har absorberat en rad mindre orter som tidigare lydde under andra härad eller hade status som egna härad. Dessa är nu satellitstäder som är stadsdistrikt på häradsnivå. Till dessa hör:
Minhang (闵行区 Mǐnháng qū) – Shanghai härad fram till 1992;
Jiading (嘉定区 Jiādìng qū) – Jiading härad fram till 1992;
Jinshan (金山区 Jīnshān qū) – Jinshan härad fram till 1997
Songjiang (松江区 Sōngjiāng qū) – Songjiang härad tills 1998
Qingpu (青浦区 Qīngpǔ qū) – Qingpu härad tills 1999
Fengxian (奉贤区 Fèngxián qū) – Fengxian härad fram till 2001
Ön Chongming som ligger vid Yangtze-flodens mynning är ett eget stadsdistrikt med samma namn som ön.
Staden har ett gott kollektivtrafiknät med olika typer av spårburen trafik, sompendeltåg ochtunnelbana samt Magnettåg mellan internationella flygplatsen och centrala staden (Maglev).
Shanghais tunnelbana har växt fort under kort tid efter att den invigdes 1995. Februari 2016 var linjenätet 588 km långt med 14 linjer och 284 stationer[8] vilket gör Shanghais tunnelbana till världens längsta.[9]
Staden har fler än 1 000 busslinjer. För att hitta rätt buss kan det vara bra att veta att bussar som går in mot staden har nummer, medan de som går ut har namn. Bussar med nummer mellan 300 och 399 är nattbussar. Eftersom tunnelbanan slutar gå ganska tidigt så finns det ett stort antal nattbusslinjer som ersätter hela natten.
Shanghai Pudongs flygplats är Shanghais stora internationella flygplats. Mellan flygplatsen och Pudong går tunnelbanans linje 2 samt Magnetbanan, med hastigheter på upp till över 400 km i timmen. Ett museum finns vid ändstationen i Pudong). 2010 öppnade också nya HongQiao flygplatsen som är Shanghais nya kommunikationsnav. Båda flygplatserna är i princip internationella flygplatser även om mest lokalflyg inom Kina går från HongQiao. HongQiao har SHA och Pudong har PVG som IATA-kod.
Shanghai omnämns i kinesiska historiska källor som en lokalt viktig handelsort redan påSong- ochYuandynastin. VidMingdynastins början lär den ha haft en befolkning på närmare 300 000 personer, ett otal kringliggande småorter inkluderade. Ofta brukar man säga att dagens Shanghai grundades år1553, då en stadsmur byggdes runt själva stadskärnan, som skydd mot pirater. De flesta invånarna livnärde sig vid denna tid antingen på handel eller fiske. Shanghai började uppleva ett ekonomiskt uppsving i slutet på1700-talet och hade i början av det påföljande seklet fått ett rykte om sig som en handelsmetropol av växande betydelse och med ett strategiskt läge vidHuangpufloden, en biflod till den mäktigaYangtzefloden.
Under senare delen avTaipingupproret var Shanghai den enda hamnstaden i mellerstaKina som inte var ockuperad av kinesiska rebeller, vilkas försök att inta Shanghai slogs tillbaka åren1860-1861. Därigenom gynnades stadens ekonomi och handel och Shanghai fick sin position somKinas viktigastehamnstad.Staden behöll denna position fram tillkommunisternas seger i detkinesiska inbördeskriget och Folkrepubliken Kinas grundande den1 oktober1949. Därefter flydde stora delar av stadens kinesiska ekonomiska elit till den brittiskakoloninHongkong, vilken även övertog positionen som Kinas viktigaste hamnstad.
UnderQingdynastin bestod Shanghai av en kinesisk stadsdel, omsluten av en 5 km lång mur med en i dess omedelbara närhet liggande vallgrav. Den kinesiska stadsdelens husbestånd utgjordes företrädesvis av envånings trähus.
De utländska delarna av Shanghai gick under benämningen "den europeiska staden". De hade, till skillnad från den ovan nämnda kinesiska stadsdelen, företrädesvis breda och dränerade avenyer och boulevarder kantade av träd. Här fanns vidare en mängd byggnader inyklassisk europeisk stil, stora hotell, klubbar, palats och monument, bland annat en staty avGordon pascha. I den amerikanska stadsdelenHongkou låg de största fabrikerna, skeppsvarven och skeppsdockorna.
Shanghais stadsfullmäktiges flagga under deninternationella bosättningen. Den svenskaunionsflaggan kan ses i emblemet.
Det så kallade ”Internationella bosättningen” stod under tillsyn av ett stadsfullmäktige bestående av nio medlemmar, valda av och bland de utländska skattebetalarna utan hänsyn till deras nationalitet. Kinesiska skattebetalare var uteslutna från rådet ända fram till1920-talet.
Lagstiftningen utövades av alla skattebetalare med pekuniära kvalifikationer, liksom allmän rådstuga på allmänna sammanträden. På liknande sätt administrerades den franska koncessionen, med undantag för att den franskegeneralkonsuln hade rätt att kontrollera varje utgift och lagd röst. Söder omSuzhouån, längs gatanBund, låg stadens koloniala tullhus, en vacker allmän park, de utländska konsulaten, flera bankpalats och kyrkor, bl. a. en engelsk katedral igotisk stil av sirGilbert Scott. Denna stadsdel fick tidigt elektrisk belysning, vattenledning och spårväg.
I de utländskakolonialmakternas besittningar uppfördes byggnader i utländska arkitektoniska stilar. Denna bebyggelse finns till viss del bevarad. Mest kända är förmodligen byggnaderna längsBund (traditionell kinesiska: 外灘;förenklad kinesiska: 外滩;hanyu pinyin: Wàitan; eng: the Bund).Bund tillhörde ursprungligen den brittiska besittningen i Shanghai. Söder omBund liggerQuai de France, vilken under kolonialtiden utgjorde en del av den franska besittningen.
Vidfolkräkningen1895 räknades den infödda befolkningen i de europeiska kvarteren till 286 753 personer och beräknades i den kinesiska staden till cirka 125 000. Vid folkräkningen1905 var utlänningarna 11 497, bland dem 3 713 engelsmän, 2 157 japaner, 1 329 portugiser, 991 amerikaner, 785 tyskar, och 568 indier. Vid denna tid fanns det även en svensk koloni och det fanns ett skandinaviskt sjömanshem och en svensk avlönad konsul. Invånarantalet uppgavs år1912 till 651 000.
1911 föll Qing-dynastin och ersattes avRepubliken Kina. En rad nya byggnadsprojekt inleddes och den gamla stadsmuren revs. Åren 1914–1915 fylldes Yangjingbang-kanalen för att ge plats åt en gata som idag kallasYan'an Donglu.
Shanghai var en plats där man experimenterade med olika styrelseformer. År 1921 jagade en massiv gräsrotsrörelse bort lokala krigsherrar men led nederlag närChiang Kai-shek intog staden.
Underandra sino-japanska kriget1937–1945 ockuperades staden avJapan. Japan hade under kriget omfattande politiska kontakter medNazityskland och flera representanter för Nazistpartiet besökte Shanghai efter det att den japanska ockupationen av staden inletts. I Shanghai hade det under kolonialtiden funnits ett flertal affärsmässigt mycket framgångsrika judiska familjer, bland annat den berömda familjen Sassoon. Tyskland föreslog därför att Japan, i likhet med det egna landet, skulle upprätta koncentrationsläger för Shanghais judiska befolkning. Dessa läger borde enligt tyskarna upprättas på Chongmingön (traditionell kinesiska: 崇明島;förenklad kinesiska: 崇明岛;hanyu pinyin: Chongming Dao), en stor ö belägen iYangtzeflodensdelta, inte långt från Shanghai. Den japanska regeringen valde att inte följa dessa råd.
Efter kommunisternas maktövertagande och grundandet av Folkrepubliken Kina den1 oktober1949, skedde en mängd symboliska förändringar i stadslandskapet i Shanghai. Så döptes till exempel en rad gator om och fick nya progressiva namn: ett exempel bland de gator som ursprungligen haft utländska namn är den berömda affärsgatan Avenue Joffre i den tidigare franska besittningen, som döptes om tillHuaihaigatan (traditionell kinesiska: 淮海路;förenklad kinesiska: 淮海路;hanyu pinyin: Huáihai Lù). Även en del kinesiska gatunamn med anknytning till det s.k. “gamla samhället” byttes ut, och så blev exempel vis Republikens Gata (minguo lu) nu Folkets Gata (renmin lu).
I januari 1967, som ett led i den s.k.kulturrevolutionen, grundade medlemmar av stadens politiska "ultra-vänster" en ny administrativ ordning som man döpte till Shanghaikommunen och som, i teorin, var tänkt att låta arbetare och soldater utöva politisk direkt kontroll över stadens ledning i enlighet med modellen frånPariskommunen år1871. Pariskommunen hade avKarl Marx beskrivits som ett mycket bra exempel på hans egna teorier om "proletariatets diktatur".Mao Zedong ställde sig dock i någon mån tveksam till Shanghaikommunen: bl.a. krävde han efter bara ett par veckor att den skulle byta namn (något som också skedde) till Shanghais stads Revolutionskommitté. Dess för hans instruktioner lyhörda ledare stödde han dock under resten av sitt liv: tre av dem skulle som medlemmar av det s.k. "De fyras gäng" arresteras kort efter hans död.[10]
Staden har bibehållit sin ledande ställning underDeng Xiaopings reformer. När borgmästarenJiang Zemin utsågs till generalsekreterare iKinas kommunistiska parti i juni 1989, befordrade han flera av sina skyddslingar från Shanghai-apparaten till ledande poster i partiet som fortfarande har en viktig maktställning. Den nye generalsekreterarenHu Jintaos utrensning av Shanghais partisekreterareChen Liangyu 2006 var ett slag mot Jiangs "Shanghai-klick".
Region Mittjylland,Danmark, sedan 17 mars 2008. Ursprungligen (sedan 10 november 2003) hade ShanghaiÅrhus amt som vänort, men efter bildandet av Region Mittjylland 2007 förnyade Shanghai sin vänskapsrelation 2008.
Rhône-Alpes,Frankrike, sedan 21 maj 2008. Relationen mellan dem började dock redan 20 november 1986.
Dangdai Zhongguo de Shanghai (Shanghai i Kina av idag), 2 band. Beijing: Dangdai Zhongguo chubanshe, 1993.
Karns, Maurine, & Pat Patterson,Shanghai High Lights Low Lights Tael Lights. With a new foreword byMichael Schoenhals. First published in 1936. Reprinted by Earnshaw Books, Hongkong, 2009.ISBN 978-988-17621-0-8.Libris11459771
Perry, Elizabeth J.; Li Xun (1996) (på engelska). Proletarian power: Shanghai in the cultural revolution. Transitions: Asia and the Pacific, 99-1863709-9. Boulder, Colo.: Westview Press.Libris5738194.ISBN 0-8133-2165-4 (hard cover : alk. paper)
Pott, F. L. Hawks.A Short History of Shanghai, Being an Account of the Growth and Development of the International Settlement. Shanghai: Kelly & Walsh limited, 1928.Libris2973463
