Sexarbetare |
---|
![]() StatynBelle, upprättad för att hedra sexarbetare, iAmsterdam. Inskriptionen lyder: "Respect sex workers all over the world."
|
Sexarbetare är en person som sysslar medsexarbete. Detta inkluderarprostitution (det vill säga fysisksexuell kontakt med en kund) men även andra sexuella tjänster[1] somupphetsandesceniska framträdanden (striptease,webbkameramodellande) ochsexuella aktiviteter vid produktion avpornografi ellersexshower. Prostitution är en kontroversiell och oftamoraliskt tvivelaktig sysselsättning; den anses ofta sysselsätta människor som harsociala problem,missbruksproblematik eller befinner sig i annan utsatt situation, och är i många länderolaglig.
Ordensexarbete ochsexarbetare är översättningar av engelskans motsvarandesex work ochsex worker. Begreppen brukar tillskrivas den amerikanska sexarbetaren och aktivistenCarol Leigh, som lär ha myntat dem på1970-talet. Leigh har senare uttryckt det som:
” | The word ‘prostitute’ was tarnished, to say the least. In fact, ‘prostitute’ is another euphemism... The concept of sex work unites women in the industry – prostitutes, porn actresses and dancers – who are enjoined by both legal and social needs. | „ |
– Carol Leigh, 2015[1] |
Begreppetsexarbetare används i svenskan sedan 1990-talets senare hälft. Sedan den svenskasexköpslagens införande 1999 har ordet blivit vanligare, och i Sverige ses det ofta som en synonym tillprostituerad (som erbjuder tjänst där köpet är olagligt). Övriga typer av sexuella tjänster (där köpet av tjänsten/varan är laglig) definieras då ibland bort. Engelskanssex work respektivesex worker används dock vanligen om det vidare fenomenet, där en sexuell tjänst av något slag erbjuds.[1] Där används dåfull-service sex work[er],[2] som ett förtydligande av att tjänsten och arbetet inkluderarsamlag med en kund.[3] Den typen av tjänsten kan exempelvis erbjudas av engatuprostituerad ellereskort.
Ordetsexarbetare sägs av dem som använder det vara ett neutralt, icke-diskriminerande och inkluderande begrepp på de personer som har sex eller ägnar sig åt andra erotiska aktiviteter i kommersiellt syfte. Exempel på sådana verksamheter ärstriptease, försäljning av sexuella tjänster viawebbkamera,telefonsex, yrkesmässigBDSM (dominatrixer) ellerporrfilmsinspelning.
En sexarbetare utnyttjaryrkesmässigt sitterotiska kapital, enligtEva Illouz ochDana Kaplan den varianten av detta kapital som de kallarsexuellt kapital som mervärde av kroppen.[4] Hen skänker sexuellnjutning eller andra sexuella upplevelser via sin kropp eller olika handlingar. Detta kan vara fysiskt, visuellt eller ljudmässigt. Denna avgränsning innebär att andra delar avsexbranschen, där arbetarna inte syns, hörs eller känns fysiskt mot en kund brukar räknas bort. Detta innebär att övrig produktionspersonal vid en porrfilmsinspelning, butikspersonal i ensexbutik, tillverkare avsexleksaker,sexualupplysare eller liknande vanligeninte ses som sexarbetare.
Trots begreppets tydligt politiska ursprung[5] har det med åren kommit att få en något neutralare klang i den engelskspråkiga sfären. Det används bland annat inomFN ochAmnesty International för att beteckna kommersiella sexuella förbindelser mellan vuxna, medan begreppetprostitution där ofta reserveras för förbindelser som involverar minderåriga säljare.[6] I Sverige används begreppet emellertid fortfarande främst av dem som anser attprostitueradesmänskliga rättigheter bör tillgodoses bättre och att detta bör ske genom att dessa ges enarbetsrättslig ställning. De som är av denna uppfattning – ett känt svenskt exempel ärPetra Östergren – kallas beroende på sammanhang för "sexarbetarrörelsen" eller mer nedsättande "prostitutionslobbyn".[7] I svensk debatt och i svensk myndighetsterminologi används alltjämt begreppen "prostitution" och "prostituerad", ofta med motiveringen att sexarbete uppfattas som för positivt och att det därför är viktigt att behålla ordet prostitution.[8]
Användningen av ordledet-arbete anses ibland känsligt, eftersom det skulle kunna legitimera själva fenomenet som en sortsarbete. Kvinnliga sexarbetare, inklusive de somskådespelar ipornografisk film, ses bland annat inomradikalfeminismen som offer förpatriarkatets förtryck av kvinnan. Sexualiteten ses av många som ett olämpligt område att erbjuda som en vara/tjänst, baserat på att sexualiteten för de flesta är någotprivat och kopplat till enpersons egenidentitet.[9]
Ibland används istället ordetsexsäljare. Detta blir då en direkt komplettering tillsexköpare, ett ord som dock i svenskan för det mestaendast används om en person som köper en sexuell tjänst från en prostituerad. En sexköpare genomför då den i Sverige olagliga handlingen sexköp, medan andra typer av sexuella tjänster eller sexuellt relaterade varor (lagligt i Sverige om man inte bryter mot någon annan lag) räknas bort. I de här sammanhangen definieras ordetsex som synonymt medsamlag,[10] det vill säga minus övrigsexuell stimulans eller underhållning.
Bland företrädare förmaktkritik kritiseras ibland begreppen sexarbete och sexarbetare.[11] De kan hävda att ordet även skulle syfta på att en prostituerad kvinna utför tjänsten som ett mer eller mindrerationellt yrkesval, vilket motståndare till sexbranschen närmast ser som enparadox. De menar alltså att själva köpet av den sexuella tjänsten omöjliggör ett äktasamtycke, vilket alltså leder till att all prostitution ses somsexuella övergrepp.[12] Begreppet samtycke är dock vanligt även utanför sexbranschen, bland annat i samband med accepterandet av ettanställningsavtal. Diskussionen omkring kritiken mot definitionen "sex som arbete" syftar dock även på det vidare fenomenetarbetskritik.
Det finns ett flertalfackliga och/ellerintresseorganisationer av och för sexarbetare. Några exempel på sådana ärInternational Union of Sex Workers (IUSW; Storbritannien), Hydra (Tyskland), SALLI (Finland), SIO (Danmark), Durbar Mahila Samanwaya Committee (DMSCM; Indien) ochScarlet Alliance (Australien).
Detspanska OTRAS godkändes 2018 först som fackförening av arbetsmarknadsministeriet. Därefter drog man tillbaka godkännandet, när denPSOE-ledda regeringen (som är uttalade prostitutionsmotståndare) insåg att även prostituerade skulle kunna ansluta sig till förbundet, vilket i november samma år bekräftades av landets appellationsdomstol.[13] Prostitution är tillåten i Spanien men var dittills helt oreglerad.[14] OTRAS fungerade därför tills vidare som enintresseorganisation för landets sexarbetare.[15] Organisationskonflikten löstes slutligen 2 juni 2021, i och med attSpaniens högsta domstol slog fast att landets sexarbetare har rätt att organisera sig.[16]
Rose Alliance,[17] tidigare Rosea, är en intresseorganisation för sex- och erotikarbetare i Sverige. 2017 startades ocksåFuckförbundet, numera Red Umbrella Sweden[18] ett nätverk och intresseorganisation för sexarbetare.Stockholms LS, en lokal samorganisation underSAC Syndikalisterna, är för närvarande den enda fackliga organisationen i Sverige som öppet säger sig godta medlemsansökningar från stripteasedansare.[19] Tidigare fanns ocksåSANS, Sexsäljares och allierades nätverk i Sverige.
Sexköp är förbjudet i Sverige men är tillåtet i Finland, om ingen inblandad är offer förmänniskohandel. I praktiken gör lagstiftningen även i Finland det svårt för många sexarbetare att trygga säkra arbetsvillkor.[20]
En del sexarbetare har erfarenhet som offer för människohandel. Sexarbetare antas ibland rutinmässigt ha valt yrket som en yttersta nödlösning, för att finansiera drogmissbruk eller efter att ha blivit offer för sexuella övergrepp.[11] Detta kan leda till problem i kontakten med vårdinrättningar för fysiska eller psykiska vårdbehov.[21] I bland annat USA finns lagar mot människohandel (FOSTA/SESTA) som i praktiken gör sexarbete mer riskfyllt och dessutom ofta försvårar omställningshjälp för sexarbetare som vill lämna branschen.[22]
I princip alla världens länder finns lagar och konvention emot barns utnyttjande inom sexbranschen – se vidarebarnprostitution.[23][24] I praktiken är efterlevnaden inte alltid stor, i likhet med hurbarnarbete förekommer som del av den lokala ekonomin inte minst i många utvecklingsländer.[25]
|