Seraf (plural: serafer ellerserafim[1]) (hebreiska: שׂרף 'saraf' plural שׂרפים 'serafim',latin:seraph[us], plural seraphi[m] geez: ሱራፌል) är ijudisk ochkristen tradition en gruppänglar som uppvaktarGud när han sitter på sin tron, medan de roparKadosh, Kadosh, Kadosh (Helig, helig, helig). Seraferna ärsexvingade; med ett par täcker de ansiktet därför att de står så nära Gud. I den kristna traditionen är seraferna de högsta änglarna, överkeruberna ochtronerna; dessa tre grupper tillhör dock gemensamt den högsta änglahierarkin. Serafim betyder på hebreiska 'de brinnande'.[2]
Denbibliska källan till seraferna finns iJesaja (6:1–3). De nämns flerfaldigt i deapokryfiskaHenoksböckerna såsomdrakones.
Bonaventura är såsomkyrkolärare iRomersk-katolska kyrkan, utnämnd tillDoctor Seraphicus; han skriver om seraferna i sitt huvudverkItinerarium Mentis ad Deum (Själens resa till Gud).
Inom judendomen förekommer de iGamla testamentet i profetenJesajas bok (kap 6:1-3):
Till varandra ropade de oavbrutet "Helig, helig, helig ärHerren Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet" och deras röster fick fästena på Templets dörrtrösklar att darra. Därifrån kommer den kristna gudstjänstensSanctus.
Seraferna förekommer endast en gång iBibeln, men bilden av bevingade varelser med ett eller flera par vingar förekommer ofta inom konsten hosIsraels grannländer från den tiden. Detta kan tyda på att tanken på serafer hämtats från utlandet.
Nya testamentet nämner inte serafer vid namn, men däremot kan man iUppenbarelseboken (kap 4:8) läsa om varelser som beskrivs på ett sätt som liknar hur serafer beskrivs i Jesajas bok:
Det är dock osäkert om detta är serafer, då beskrivningen kan passa in på både serafer, keruber och troner.
