Ligament liknar senor, men förbinder istället två ben. Senornas uppgift är att stå emot anspänningen från musklernas kontraktion. En kombination av muskler och senor kan, typiskt nog, alltså bara uppta dragkrafter.
Senor består främst avvatten,kollagen typ 1 ochceller kalladetenocyter, som är specialiseradefibroblaster med ansvar för senans kollagenstruktur. Småkollagenfibrill,fibrill-associerade kollagen ochproteoglykaner finns i små mängder och har stor betydelse för senans fiberstruktur. En stor del av senans styrka beror på det parallella, hierarkiska arrangemanget av tätpackade kollagenfibriller.
En sena har sitt ursprung i en muskel. Muskelns kollagena fibrer fortsätter ut i senan. I senans fäste i benetmineraliseras de kollagena fibrerna och integreras medbenvävnaden. Tenocyterna producerar kollagenamolekyler som inrättar sig i parallella rader som bildar kollagena fibriller ("tunna trådar"). Tenocyterna organiserar sedan fibrillerna i buntar som bildar fibrer ("trådar").
Endotendon omges av ett skikt av lucker bindväv, så kalladepitendon, som i sin tur omges av antingenparatenon, som också består av lucker bindväv, eller av ensenskida, en tunnelformadbursa.
Kollagena fibrer smälter samman till makroaggregat som binds ihop till grupper som i sin tur bildar fasciklar ("små buntar"). Senan som helhet består till sist av grupper av fasciklar.
I senans inre finns inga nervfibrer men i epi- och peritendon finns nervändar och i övergången mellan muskel och sena finnsGolgis senorgan.
Senornas längd varierar, både mellan grupper och från individ till individ. Deras längd hänger samman med musklernas (potentiella) storlek, människor med långa senor har sämre förutsättningar att utveckla stora muskler. Senornas längd avgörs helt av genetiska anlag och påverkas inte avstyrketräning.
