Sefarder
יהדות ספרד (Yahadut Sfarad)| Antal sammanlagt |
|---|
2 200 000
Upptill 16 % av världens judiska befolkning |
| Regioner med betydande antal |
|---|
|
| Språk |
|---|
Historiska:Ladino,arabiska,haketia,judeo-portugisiska,judeo-katalanska,shuadit, lokala språk
Nutida: Lokala språk, främsthebreiska,franska,engelska,spanska,turkiska,portugisiska,italienska,ladino,arabiska |
| Religion |
|---|
Judendom |
| Besläktade folkgrupper |
|---|
Ashkenazer,mizracher, andrajudiska etniska indelningar,samarier,assyrier, andrasemiter,spanjorer,portugiser ochlatinos |
Sefarder, ävensefardiska judar ellersefardim (hebreiska:סְפָרַדִּים eller יְהוּדֵי סְפָרַד,Y'hudey Spharad, bokstavligen ”Spaniens judar”), är dejudar avspansk-judisk härkomst som förvisades från denIberiska halvön när den tidigaremoriskasödra delen erövrades avkristna kungar från den norra i slutet av 1400-talet. OrdetSefarad (סְפָרַדִּים) ärhebreiska för "Spanien".
På700-talet samt därefter på1000-talet hade många judar flyttat frånBabylon till Spanien. Där hade de stora friheter, innehade höga ämbeten, deltog i alla industriella arbeten och ägnade sig med iver åtvetenskapliga och kulturella sysselsättningar. I Spanien mer än någon annanstans nådde judarna (efter711) under araberna (så kallademorer) en hög grad av materiellt välstånd och andlig utveckling. Det var bland annat judar som översatte dearabiska tolkningarna av hebreiska och senare tilllatin ochgrekiska skrifter. De hade även stor betydelse inomläkekonsten. Högskolorna iMontpellier ochSalerno upprättades av judar; flera kristna konungar, till och medpåvar, hade judiskaläkare. De utmärkte sig vidare somastronomer, och även de berömda tavlor somAlfons X av Kastilien lät utarbeta hade man judar att tacka för.
Den öppenhet som muslimerna i Spanien visade mot judar medförde att landet blev en medelpunkt för sefarder (ladinotalande judar). Detta efterlevdes senare även av de kristna kungarna i Spanien, flera av dem hade exempelvis judar tillfinansministrar. I de stora spanska städerna fanns blomstrande församlingar delvis i särskilda kvarter ("juderia").Polen blev en annan medelpunkt för judar från1100-talet och framåt, sedan stora mängderaskenaser (jiddischtalande polska och tyska judar) flyttade dit frånTyskland.
Från början av1400-talet förändrades det politiska läget. År1391 tvingades många judar att låtadöpa sig. Längre fram växte oviljan mot dessa nykristna (conversos ellermarranos), eftersom deras rättrogenhet misstänkliggjordes och på grund av sådana idéer som senare har gjort sig kända somantisemitism.
De arabiska morerna besegrades slutligen1492, efter belägringen avGranada iEmiratet av Granada, och drevs bort från den Iberiska halvön av de spanska kristnaregenternaFerdinand II av Aragonien ochIsabella I av Kastilien. Samma år, den30 mars1492 meddelades det att alla judar i landet måste antingenkonvertera till kristendomen och låta döpa sig, eller lämna landet. De som lämnande landet behöll det spanska språket, som kallas sefardi ellerladino. Stora grupper lämnade landet även om det exakta antalet inte går att fastställa. Flera utvandrade till olika medelhavsländer, inte minst påBalkanhalvön.
Wikimedia Commons har media som rörSefarder.
