Schlesien är till största delenlågland. FrånMała Panews källa i öster tillSchwarze Elster i väster genomdras det av en dalsänkning, "schlesiska längddalen", som huvudsakligen följerOders lopp. I sydväst stiger landet småningom till 315 m. och övergår vid gränsen motBöhmen ochMähren i mellersta och högsta delen avSudeternas bergssystem, vars huvudpartier är:Jizerbergen,Riesengebirge medSněžka (1 603m.), Tjeckiens högsta berg, Katzbach-ochWaldenburgergebirge, båda stenkolsberg, samt bergen i Glatz, till vilka hörEulengebirge(1 014 m.) ochGlatzer Schneegebirge (1 422 m.).
Öster om Oder höjer landet sig likaledes mot söder och genomkorsas av mindre betydande bergssträckor:Katzenberge, Trebnitzlandryggen, överschlesiska Jura, Tarnowitzplatån och överschlesiska stenkolsbergen;de sistnämnda bildar övergången tillKarpaterna och där finns också östra Schlesiens högsta topp, Annaberg (400 m.).
Av insjöar är den fiskrikaSchlawasjön den mest betydande; anmärkningsvärd är den samling sjöar, som kallas Militsch-Trachenberg-sjö-gruppen. Den enda kanalen i Schlesien ärKlodnitzkanalen. På mineralkällor har regionen stor rikedom, bland andraBad Warmbrunn ochSzczawno-Zdrój. Klimatet är tämligen gynnsamt i dalarna, mera rått på höjderna. Wrocław har en årstemperatur av 8° C. Nederbörden är på slätterna 500–600 mm., i bergen 1 160 mm.
Schlesien befolkades på 100-talet e. Kr. avvandaler. Området tros ha fått sitt namn efter den vandaliska stammensilingerna. Under folkvandringstiden migrerade slaviska stammar in i området.[1]
Under loppet av 900-talet hamnade större delen av Schlesien under polsk överhöghet. Endast landet väster omBober kom i tyska händer, undermarkgrevskapet Meissen. Från Polen infördes småningom kristendomen och 1051 upprättadesbiskopsdömetBreslau.
Den tysk-romerske kejsarenFredrik Barbarossa tvingade genom ett fördrag 1163 den polske kungenBoleslav IV att (med bibehållen polsk länshöghet) avträda Schlesien åt sina brorsöner, Boleslav, Mieszko och Konrad, söner till den avsatte konung Vladislav och fränder till tyske kejsaren. Från de båda äldsta av dessa, hertigar av Breslau (Niederschlesien) ochRatibor (Oberschlesien), härstammade de vittförgrenade schlesiska hertigliga ätterna, som genom inkallandet av tyska bosättare, hantverkare och köpmän så småningom förvandlade Schlesien till en tyskdominerad region. Steg för steg löstes också de politiska banden med Polen.
HertigHenrik den skäggige av den nederschlesiska grenen var från 1235 till sin död 1238Polens regent. Hundra år senare avstodKasimir den store från sina anspråk på länshöghet över Schlesien. (1335). Redan dessförinnan hade de flesta av Schlesiens hertigar erkänt kungJohan den blinde som sin länsherre (1320-talet). Hans son, kejsarKarl IV, lade hela landet under sig; dock bibehöll det en hög grad av självständighet; på s. k. "furstedagar" rådslogs det om gemensamma angelägenheter.
Martin Helwigs karta över Schlesien från 1561. Norr är nedåt.
Med Böhmen kom Schlesien 1526 under husetHabsburgs spira. I kraft av en arvförbrödring av 1537 gjorde dockBrandenburg anspråk på vissa områden.Reformationen vann stor utbredning i Schlesien; den motarbetades inte av hertigarna, men väl av de tyska kejsarna. I förbund med Böhmens protestanter tilltvingade sig emellertid de schlesiska ständerna av kejsarRudolf II ett "majestäts-brev" 1609, som tryggade derasreligionsfrihet. Sin anslutning tillFredrik V av Pfalz vidtrettioåriga krigets begynnelse fick de sona genom stora inskränkningar i de nyvunna privilegierna. Nästan alla protestantiska kyrkor stängdes. Efterwestfaliska freden blev läget än värre för det av kriget svårt härjade landet, i synnerhet då den sista grenen av den gamla furstesläkten utdog med hertigGeorg Vilhelm av Brieg 1675. Med detta bortföll det sista stödet för den politiska självständighet, som Schlesien förut ägt gentemot den österrikiske kejsaren.
1686 avstod Brandenburg från sina arvsanspråk. En viss lindring erhöll dock Schlesiens lutheraner, då Karl XII under sitt uppehåll i Sachsen avtvingade kejsarJosef Ikonventionen i Altranstädt (1707), varigenom omkring 120 kyrkor åter öppnades och protestanterna blev beviljade tillträde till offentliga ämbeten. 1720 underskrev de schlesiska ständerna den pragmatiska sanktionen, men då kungFredrik II av Preussen (tidigare Brandenburg) 1740 framdrog sina på arvförbrödringen 1537 grundade anspråk, vilka han ansåg ännu äga kraft då hans farfader 1695 tillÖsterrike återställt det vederlag som getts för avträdelsen 1686, anfölls Schlesien. Genom de följande frederna i Breslau 1742 respekitive Dresden 1745 (seSchlesiska krigen) erhöllPreussen övre och nedre Schlesien, med undantag för furstendömenaTroppau,Jägerndorf,Teschen ochBielitz (samt några mindre områden) och dessutom det forna grevskapetGlatz i Böhmen. Fredrik II avskaffade också de schlesiska "furstedagarna".
Till den preussiskaprovinsen Schlesien hörde förutom nyssnämnda områden den av Sachsen 1815 avträdda delen av markgrevskapetOberlausitz och några bömiskaenklaver. De delar av Schlesien som Österrike behöll, bildade enligt 1849 års författning ett österrikisktkronland under titelnhertigdömet Schlesien.
Efterförsta världskriget delades Schlesien mellan Tyskland, Tjeckoslovakien och Polen. Efterandra världskriget tilldelades större delen av Schlesien Polen. Från1945 fördrevs stora delar av den tyska befolkningen från hela området. Framförallt iOpole vojvodskap finns dock fortfarande en betydande tyskspråkig minoritet och i vissa kommuner har tyskan status av andra officiellt språk.[2]
.png)
