Savoiardikex ([savoˈjardi-] från italienska,ladyfinger ellersponge finger på engelska ochboudoir[budwaʁ] på franska) är ett luftigt, sprött och lätt sötat kex, som görs påsockerkakssmet, och har en långsmal form som en tillplattad cylinder med rundade ändar. Formen påminner om ett stort finger, vilket har gett kexet dess namn på engelska.[1][2] Savoiardikex görs på huvudingrediensernaägg,socker ochvetemjöl och har en spröd yta och ett något torrt sockerkaksliknande innandöme som effektivt kan suga upp vätskor.[1]
Savoiardikexen kan ätas som de är eller ingå i olikadesserter,tårtor ochbakelser. De används exempelvis i italiensktiramisù, franskCharlotte och engelsktrifle.[1] De blöts ofta med en vätska, som till exempellikör,espressokaffe,sherry ellersockerlag. I tiramisu doppas kexen i espresso och varvas med en kräm avmascarpone och i trifle fuktas de med sherry och varvas medgelé,vaniljkräm och vispadgrädde.[3][4] I en version av Charlotte fodras enkakform med savoiardikex och därefter fylls den med fruktpuré eller kräm blandad med gelatin.[5]
Kexen görs på ensockerkakssmet som får sin volym från uppvispade ägg och vanligtvis inte innehåller bakpulver (som dock kan förekomma i kommersiella savoiardikex). Tillredningen börjar med att äggvitor och äggulor separeras. Vitorna vispas med socker till skum (maräng) och gulorna vispas med socker tills de blir pösiga och vita i färgen. Vetemjöl och eventuellasmakämnen som till exempelvanilj vänds i äggulorna och sedan blandas de två äggvispen försiktigt så luften i dem inte slås ut. Smetenspritsas ut i fingerlånga strängar på en ugnsplåt täckt medbakplåtspapper.[6][7] Efter bakning strös oftaströ- ellerflorsocker på kexen.
Savoiardikex skapades i slutet av 1400-talet ihertigdömetSavojen, en historisk region som var självständig förr men idag ligger i sydvästra Frankrike och nordöstra Italien. Kexet bakades för att markera ett besök av den franske kungen. Senare fick det namnet savoiardi och erkändes som ett officiellt hovkex. De erbjöds ofta till besökare som ett exempel på det lokala köket.[1][2] Kexen hade i början en kompaktare konsistensen eftersom tekniken att vispa äggvitan med socker till skum, och på det sättet få in luft i sockerkakssmeten, inte var uppfunnen förrän på 1600-talet. Det äldsta skriftliga receptet kommer från den franske kockenMarie-Antoine Carême från början av 1800-talet.
I Frankrike kallas savoiardikex för boudoirs men om de har en mjukare och saftigare konsistens benämns debiscuits à la cuillère ('skedkex'). I slutet av 1800-talet i Frankrike började savoiardikex saluföras sombiscuits champagne ('champagnekex'). De var lite torrare och sprödare i konsistensen, och var lite bredare i ena änden. De serverades tillsammans medchampagne, som de kunde doppas i. Därför kallas i Frankrike savoiardikex ibland för champagnekex och i en del länder är savoiardikex känd under det namnet.
Savioardikex har spridit sig i världen och finns numera i många olika länder:
På engelskaladyfingers ska inte förväxlas medlady's fingers som är namnet på grönsakenokra i engelsktalande länder.[8]