Savoia S.13 | |
![]() | |
Beskrivning | |
---|---|
Typ | Flygbåt |
Första flygning | 1918 |
I aktiv tjänst | 1919-1923 (Sverige) |
Ursprung | ![]() |
Tillverkare | Società Idrovolanti Alta Italia (SIAI) |
Data | |
Längd | 9,9 meter |
Spännvidd | 13,8 meter |
Max. startvikt | 1 400 kg |
Motor(er) | 1 ×Isotta Fraschini V6 |
Motoreffekt | 250 hk |
Prestanda | |
Max. hastighet | 140 km/h |
Beväpning & bestyckning | |
Eldvapen | 1 xkulspruta m/22 |
Savoia S.13 eller även känd under beteckningenSIAI S.13 var enitalienskflygbåt framtagen förflygspaning.
Flygbåten vardubbeldäckad med en motor som var placerad mellan över- och undervingen. Motorn drev en skjutandeträpropeller. Kroppen var utformad som en flytkropp eller båt och under yttervingarna fanns småstödflottörer. Monterad ovanför nosen satt ibland en fast monteradkulspruta m/22.Piloten och spanaren satt i en öppenförarkabin bredvid varandra framför vingmontaget. Flygbåten skänktes tillMarinens flygväsende i november 1919 av italienska regeringen och gavs beteckningen Nr 42. Flygbåten lämnades över tillsammans med enMacchi M.8 av Italiens marinattaché kapten Gravina till den svenska representanten för marinens flygväsende kapten TWMLübeck vid en ceremoni 9 november 1919. Flygbåten blev populär inom flygväsendet, och i december 1919 beställde sjöförsvarsdepartimentet ytterligare tre flygbåtar från SIAI. I juni 1920 leveransflögs de från Italien. Endast en av flygbåtarna klarade hemflygningen utan missöden. En flygbåthavererade före överlämnandet medan en tvingades nödlanda på vägen. De skadades svårt och fick ersättas av nya flygbåtar från Italien. De tre nylevererade flygbåtarna gavs numren 43-45. Natten till den 6 augusti 1921 drabbadesGalärvarvet av brand och i samband därmed skadades samtliga Savoia flygbåtar. Värre var att samtidigt förstördes samtliga reservdelar till flygbåtarna och deras tjänst inom flygväsende blev därmed inte långlivad.
När Italien första gången deltog i tävlingen omSchneidertrofén 1919, representerades det av en Savoia S.13 som flögs avGuido Janello. På grund av dimma och dåligt väder lyckades ingen pilot vinna 1919 års tävling. Janello var den ende pilot som lyckades fullfölja hela banan, men han blev diskvalificerad eftersom han missat att runda en av de officiella båtar som markerade banan. Chefen för SAIALorenzo Santoni protesterade och menade att felet berodde på dålig organisation av tävlingsledningen som inte förbjöd privata båtar runt banan samt att startordning och information om regler saknades. Janello erbjöds att flyga om sitt sista varv, men under flygningen tog bränslet slut och tävlingen slutade utan någon vinnare. Trots detta blev det ändå Italien som fick arrangera 1920 års Schneider Trophy.