Islam uppstod i det inre av den Arabiska halvön, och dess två heligaste platser,Kaba iMecka och profetenMuhammeds grav iMedina, ligger i nuvarande Saudiarabien. Islam är statsreligion. Det stora flertalet bekänner sig till en strikt, sunnimuslimsk tolkning av islam som kallaswahhabism.[8] Styrelseskicket är baserat påabsolut monarki.
Det är ett av världensoljerikaste länder, med 25 % av världens oljetillgångar.[9]
Vid tiden för saudiernas framträdande påArabiska halvön på 1700-talet var den i dess inre till större delen bebodd av nomadiserandebeduinstammar. Några egentliga statsbildningar fanns inte med undantag av de jemenitiska och omanska områdena utmedAdenviken ochArabiska havet. Arabien räknades politiskt tillOsmanska riket.
Första saudiska rikets expansion (1744–1816).
År1744 förenade sighuset Saud med denfundamentalistiska reformrörelsenwahhabiterna för att på det viset ena de arabiska beduinstammarna och rensaislam från orenheter. Den lokale härskarenMuhammed ibn Saud i stadenDiriyah iNajd utvidgade med wahhabiternas hjälp sitt område vilket efter hand blev det ledande riket i det inre av Arabiska halvön och kontrollerade största delen av Najd och landet ut tillPersiska viken. Fram till och med första årtiondet in på 1800-talet hade detta första saudiska rike kommit till att omfatta även den västra delen av halvön. De heliga städerna Mecka och Medina renades genom att rensa bort alla spår av "avgudadyrkan" och andra företeelser som inte passade in i wahhabiternas syn på islam, och för första gången sedan islams äldsta tid förenades större delen av Arabien under en enda härskare – huset Saud.
Den osmanske sultanen som var oroad över saudiernas växande makt gav vicekungen avEgypten,Muhammed Ali, i uppdrag att återta de saudiska områdena. Denne sände1813 en armé till området och efter många år av strider hade osmanerna1819, då de återvände till Egypten, lyckats återerövra de västra delarna utmedRöda havet samtDiriyah och Riyadh och området däromkring.
Huset Saud återvände till makten redan efter några år efter en återuppbyggnadsperiod av landet. Det andra saudiska riket varade till 1891 då det dukade under för dynastin Rashid som härskade över ett stort område runt oasenHail i Najd i nordvästra delen av Arabiska halvön.
Abdul Aziz bin Abdul Rahman Al Saud, (internationellt känd somIbn Saud), kunde som saudiernas ledare och imam i Riyadh från1902 ånyo utnyttja de wahhabitiska fundamentalisterna och förenade beduinstammar för en segerrik militärexpansion. Avgörande var härvid segern över den konkurrerandehashimitiska dynastin från vilken Ibn Saud 1925 kunde erövraKungariket Hijaz (med de heliga städerna). Efter ytterligare erövringar blev hela det inre av Arabiska halvön, från Persiska viken till Röda havet1932 förenat till en enhetligstat,kungariket Saudiarabien.
Ibn Sauds sista erövringskrig blev det anfall som han våren1934 inledde motJemen. Företaget misslyckades helt och fred slöts redan samma år.
Genom den rika förekomsten av olja som upptäcktes1938 uppnådde landet välstånd och fick stor internationell betydelse genom oljeexporten till världens industrinationer.
Arabiska halvön består till största delen av ett vidsträckt högland. Platåns branta kant i väster löper parallellt medRöda havets kust och i nordväst finns knappt något kustland. De högsta bergstopparna ligger i sydväst i Asirbergen. Österut sluttar höglandet sakta mot den grundaPersiska viken vars kust är kantad av sumptrakter och saltområden. Höglandet består till övervägande del avsandöken med några områden av enbart vulkanisk sten. Den stora öknenRub al Khali, ”det tomma området”, sträcker sig över hela den sydliga delen av landet. Det högsta berget är Jabal Sawda', 3 133 meter högt.
Klimatet är övervägande hett och torrt. I landets inre förekommer betydande temperaturskillnader särskilt mellan natt och dag. På sommaren kan dagstemperaturen gå upp till 40 grader, under vintern kan temperaturen på nätterna nå under fryspunkten. Den genomsnittliga årstemperaturen är 28 grader°C. Den största delen av den sparsamma årsnederbörden faller mellan november och januari.
Enligt den första skrivna saudiarabiskagrundlagen, som publicerades i början av mars 1992, är Saudiarabien enmonarki medsunnimuslimsk konstitution, som skall försvara demänskliga rättigheterna som de tolkas avsharia (artiklar 1 och 28).
Successionsordningen fastslås i grundlagen (artikel 5, 21 juni 2017): tronen tillkommer sönerna till Saudiarabiens grundare, kungAbdul Aziz, och deras barnbarn.[10] Nuvarande kung ärSalman bin Abdul Aziz. Kungen utnämner sinkronprins, och gränsen mellan deras befogenheter kan variera efter kungens beslut. Vid kungens död övertar kronprinsen tronen. Enligt grundlagen skall efterträdaren vara den mest lämpade (artikel 5).[11] Nuvarande kronprins och landets biträdande regeringschef ärMohammed bin Salman.
Kungen ärstatschef,regeringschef, högstebefälhavare iarmén, och ledare förMajlis Al-Shura, en nationalförsamling. Majlis Al-Shura fungerar som rådgivande organ för kungen och hans ministrar, och utgörs av framstående personer som rekryteras utanför kungahuset.[12] Grundlagen fastslår att monarken skall utövarättvisa enligtsharialagen (artikel 9), varmed landet saknar enlagstiftande församling liknande deparlament som finns i omvärlden. Grundlagen definierarmaktdelningen i termer av dömande makt, verkställande makt och organisatorisk makt (artikel 44). I stället är det särskilda sharialärda och de äldstes religiösa råd, uleman, som avgör sharias tillämpning (artikel 45, 83), och monarken som träffar internationella avtal, och undertecknar lagarna (artikel 70). Landet skall styras enligt principen omshoura (dialog eller konsultation), vilket dels tar sig uttryck i rådens starka ställning, men även i att varje medborgare har möjlighet att klaga inför Majlis samt att diskutera vilken fråga som helst inför myndigheter (artiklar 83, 8 och 43). Dendömande makten är oavhängig den verkställande, och skall enligt stadgarna inte ha någon annan auktoritet än sharia (artikel 46).
Saudiarabiensregering är ett ministerråd medverkställande makt som utses av kungen. Kronprinsen är bland annat vice regeringschef och försvarsminister.[12] Till regeringsmaktens ansvarsområden hör enligt grundlagen, bland annat att uppmuntra vetenskap, bidraga till den islamiska och mänskliga civilisationen, sörja för allmän hälsa, utplåna analfabetism, utveckla miljöarbetet och motverka miljöförstöring, stå för arbetsmöjligheter och garantera social säkerhet (artiklarna 27–32). Ett särskilt fokus i grundlagen fästs vid familjens position i samhället som dess nav (9–13). Kungen utnämner också landets guvernörer och medlemmarna i landets tretton provinsråd, ett i varje provins (mintaqat).
Situationen för demänskliga rättigheterna i Saudiarabien är föremål för omfattande internationell kritik. Rättssäkerheten brister och frånvaron avkodifierad lag ger oförutsägbarhet. Politiska partier och fackföreningar är inte tillåtna och det finns inte någon strejkrätt. Den arbetsrättsliga situationen för många gästarbetare rapporteras fortfarande vara bristfällig. I vissa frågor med koppling till mänskliga rättigheter förekommer dock en viss intern debatt.[13]
Dödsstraff tillämpas och som regel sker avrättningarna i form av halshuggning för män ocharkebusering för kvinnor[14] Avrättningen sker ofta offentligt med svärd.[15] Dödsstraff kan utdömas för bland annat mord, våldtäkt, smuggling av droger, väpnat rån, samkönad sexuell aktivitet,apostasi[16] samt även brottet ”corruption on earth” som till exempel trolldom och magi.[17][18] Minst 1 839 personer avrättades i Saudiarabien från 1980 fram till maj 2008. Antalet avrättade minskade gradvis från år 2000 (123) till år 2006 (39) för att sedan öka igen.[19]
Mecka är islams heligaste plats och enligt saudisk lag förbjuden att besöka för icke-muslimer. På bilden ses stadens tillika världens största moské,Masjid al-Haram, och i mitten Kaba.
(Utdrag ur[20]) Religionsfrihet existerar inte i Saudiarabien och saudisk lagstiftning föreskriver inte heller detta. Religiösa minoriteters rättigheter respekteras inte. Frihetsberövanden på religiösa grunder förekommer, bland annat när det gäller kristna gästarbetare som samlas privat för att hålla gudstjänst och bön.[20] Ateism är straffbart med dödsstraff som påföljd.[21] Efter ett möte med påven i mars 2008 beslutade dåvarande kung Abdullah att den första kyrkan i Saudiarabien får byggas.[22]
Lagar och traditioner i Saudiarabien samverkar till en omfattandekönssegregering; kvinnor och män hålls åtskilda utanför hemmet och kvinnor vistas endast undantagsvis i det offentliga rummet. Det är i princip helt otillåtet för en kvinna att på egen hand träffa en man utanför släkten, och kan bestraffas enligt lag.[23] Kvinnors rättigheter att arbeta, äga och förvalta egendom och att rösta i allmänna val i Saudiarabien är kraftigt inskränkt.[24] Så även deras klädsel.[25] Enligt tradition så har kvinnor en roll i samhället som mödrar och att sköta hushåll, men så behövs kvinnor i flera yrken så som många vårdyrken då en kvinna inte får vårdas av en manlig läkare och vice versa, förutom i yttersta nödfall.[26]
Fram till 1962 tillätsslaveri i Saudiarabien. Än idag behandlas gästarbetare bryskt; de kan hållas inlåsta av sina arbetsgivare, utsättas för misshandel och våldtäkter, och i vissa fall sedan slängas i fängelse för att ha blivit ”olagligt gravida”.[27]
Saudiarabien hör till de mest inflytelserika medlemmarna av de muslimska ländernas organisationIslamiska samarbetsorganisationen (OIC), grundad 1969. Organisationen har 57 medlemmar och sitt högkvarter och sekretariat i Jedda i Saudiarabien. Saudiarabien är en av de största finansiärerna av verksamheten.
I samband med OIC verkar också denislamiska utvecklingsbanken (IsDB), vars medlem muslimska länder i organisationen kan bli genom att betala medlemsandel.[källa behövs]
Den saudiska försvarsmakten har en budget på över 48,2 miljarder amerikanska dollar (år 2011) vilket motsvarar 11,4 % avbruttonationalprodukten.[28][29]
Försvarsstyrkorna utgörs av enyrkesarmé och omfattar omkring 224 500 soldater, inklusiveparamilitära styrkor. År 1990 var antalet soldater 90 000. Till detta kommer en mobiliseringsreserv på omkring 5,9 miljoner man. Större delen (85 %) av utrustning och vapen kommer frånUSA.[när?]
Europaparlamentet beslutade 2016 att tillfälligt införavapenembargo mot Saudiarabien, med anledning av hurJemens civilbevolkning har drabbats av konflikten med Saudiarabien.[30][31]
Saudiarabien är den första och hittills enda arabiska stat som har en särskild strategisk försvarsgren –Kungliga saudiska strategiska missilstyrkan – med robotar somKina sålde till Saudiarabien år 1987. Försvarsgrenen har en personalstyrka på mer än 1 000 personer men uppgifterna om det exakta antalet och organisationens budget är hemliga.
Armén: 80 000 soldater fördelade på 4 pansarbrigader, 5 motoriserade brigader och 1 luftburen brigad. Utrustningen utgörs av 1 055stridsvagnar, 170 kanonvagnar, 238 kanoner och fler än 800 övriga stridsfordon.
Marinen: 15 500 man fördelade på Röda havs-flottiljen och Persiska viken-flottiljen. Flottan omfattar 18 örlogsfartyg (7fregatter, 4korvetter och 7minsvepare) och 75 små, snabba båtar samt 31helikoptrar, varav 21 är stridshelikoptrar. 3000 Mariner och 4 batterier av sjömålrobotar.
Flygvapnet: 19 000 soldater, 293 stridsflyg och 78 helikoptrar.
Kungliga saudiska strategiska missilstyrkan har tre baser med 30 ~ 120 DF-3 (CSS-2) Dongfeng-missiler med en räckvidd på upp till 2 800 km.[32][33][34]
Luftvärnet: 16 000 soldater. 17 stora radarstationer, 5 flygradar och 51 enheter med luftvärnsmissiler.
Saudiarabiens huvudsakliga inkomstkälla var tidigare den årliga pilgrimsfärden till de heliga städerna Mekka och Medina. Numera kommer landets rikedom främst från olja och naturgas. Med några av världens största kända oljereserver och den högsta outnyttjade produktionskapaciteten är Saudiarabien en ledande producent och exportör av dessa resurser. Oljan och gasen står för ungefär 90 procent av landets exportinkomster och utgör hälften avBNP. Landets ekonomi är starkt kopplad till de globala olje- och gaspriserna. Efter prisfallet på olja under 2010-talet, delvis orsakat av överproduktion, har Saudiarabiens budget minskat. Trots detta är landet en viktig handelspartner för länder somUSA ochJapan, vilket dämpar internationell kritik mot regimen.
Saudiarabien har en statsstyrd ekonomi som regleras genom femårsplaner. Efter inträdet iVärldshandelsorganisationen (WTO) har landet behövt öppna upp sin ekonomi för utländska investeringar och modernisering. Även om privatiseringar och avregleringar har inletts, sker förändringarna långsamt. För att minska beroendet av oljeexport har regeringen satsat på att utveckla andra sektorer, som energi, telekommunikationer, naturgas ochpetrokemi. Trots dessa insatser är arbetslösheten hög, och det råder brist på kvalificerad arbetskraft. Regeringen har därför gjort stora investeringar i utbildning, infrastruktur och höjda offentliga löner.
Saudiarabien tillåter begränsad insyn i sina ekonomiska angelägenheter, vilket väckt frågor om landets ekonomiska stabilitet och de verkliga storlekarna på olje- och gasreserverna. Denna bristande transparens har skapat osäkerhet kring landets långsiktiga ekonomiska situation.[36]
År 2018 var Saudiarabien den fjärde största biståndsgivaren i världen. Landet gav generösa bistånd åt andra muslimska länder likväl som tillFN:s flyktingkommissariat (UNHCR).[37]
I Saudiarabien sysselsätter jordbruket cirka fem procent av befolkningen och är begränsat avvattenbrist. Odlingsmarken utgör två procent av landets yta och består främst avoaser och konstbevattnade områden. Trots dessa begränsningar har stora investeringar gjorts för att öka jordbruksproduktionen och minska beroendet av importerade livsmedel. Avsaltningsanläggningar och borrade brunnar har förbättrat skördarna, men detta har lett till sjunkande grundvattennivåer och försaltning av mark. Viktiga grödor inkluderar vete, dadlar och vindruvor, och landet har även expanderat sin produktion av mejeriprodukter, vilket möjliggjort export av mjölk.[38]
Saudiarabien är en av världens ledande oljeproducenter och har några av de största kända oljereserverna globalt. Oljan, som utgör ryggraden i ekonomin, står för majoriteten av landets exportinkomster. Landet producerar ävennaturgas och bryter mineraler somkalksten,guld ochfosfat. Stora satsningar görs för att diversifiera ekonomin och minska beroendet av fossila bränslen. Dessutom är Saudiarabien världsledande inomavsaltningsanläggningar, vilket är en kritisk teknik för att säkra tillgången på färskvatten.[38]
Industrisektorn är nära kopplad till oljan, men omfattande insatser pågår för att bredda den ekonomiska basen. Stadsområden somal-Jubayl ochYanbu har utvecklats till industricentra medraffinaderier, byggmaterialindustrier och stålproduktion. Staten spelar en stor roll i de större industrierna, samtidigt som privata småskaliga verksamheter uppmuntras. Dessutom har landets satsningar på avsaltningsanläggningar bidragit till teknologiska framsteg inom vattenhantering.[38]
Turismen i Saudiarabien är starkt präglad avpilgrimsresor till de heliga städernaMekka ochMedina. Varje år besöker miljontals pilgrimer landet, vilket genererar betydande inkomster men ställer också krav på avancerad infrastruktur och säkerhet. Utöver religiös turism lockar historiska platser somMasmakpalatset och den traditionella stadsbebyggelsen iJidda besökare.Röda havets kust erbjuder dessutom utmärkta möjligheter för dykning och snorkling, vilket bidrar till en växande turistnäring.[38]
Saudiarabiens handel är starkt beroende av oljepriset, eftersom oljan utgör cirka 90 procent av exporten. Landet har traditionellt haft ett stort handelsöverskott, och viktiga importvaror inkluderar maskiner, livsmedel och kemikalier. De främsta handelspartnerna ärKina,USA ochJapan. Saudiarabien är medlem iVärldshandelsorganisationen (WTO) ochGulf Cooperation Council (GCC), vilket ger landet tillgång till frihandel inom regionen.[38]
Järnvägsnätets längd är 1 300 kilometer och till större delen enkelspårig. Vägnätets längd är 146 524 kilometer och till 50 % asfalterat. Det finns tre internationella flygplatser belägna iJidda, Riyadh ochZahran. Saudiarabiens nationella flygbolag heterSaudi Arabian Airlines. De största hamnarna är oljehamnarna iRas Tanura vid Persiska viken ochYanbu vid Röda havet. Omkring hälften av alla resande är pilgrimer till Mecka. Kustsjöfarten har stor regional betydelse för handeln och samfärdseln. En pipeline för olja leder från oljefälten vid Persiska viken till Djanbu vid Röda havet och är 2 200 kilometer lång.
Medborgarnas sociala förmåner hör till de mest generösa i världen. Ingen statlig inkomstskatt tas ut, trots att skola – även högre utbildning – och hälsovård är avgiftsfri. Det finns även ett omfattande socialförsäkringssystem och priserna på bensin, elektricitet, vatten, gas och flygbiljetter är subventionerade av staten.[39]
Befolkningen består till 90%araber. Dessutom har omkring 10% afroasiatiskt ursprung.[9] I landet bor omkring 400 stammar av vilka ännu idag några lever somnomader eller halvnomader.
Folkmängden var år 2007 omkring 24 miljoner inkluderande omkring 6,5 miljoner legalt i landet boende utlänningar varav de flesta är gästarbetare.[40] De största grupperna av gästarbetare består av indier (1,7 miljoner), filippiner (1,0 miljoner) och pakistanier (0,85 miljoner). Det finns också egyptiska, indonesiska, syriska och jemenitiska gästarbetare i landet.
Unesco läskunnighet Saudiarabiens befolkning äldre än 15 år 1990-2015
Islam är statsreligion och den enda religion som får utövas av saudier.[41] På Arabiska halvön uppstod en allians i mitten av 1700-talet mellan en religiös rörelse ledd avMuhammad ibn Abd al Wahhab som har fått benämningen ”wahhabism”, och klanen al Saud, förfäder till dagens ledarskap. Denna allians består och utgör grundvalen för Saudiarabiens politiska/religiösa styre där wahhabismen är statsideologi. Wahhabismen är en fundamentalistisk tolkning av sunni islam till vilken det stora flertalet sunniter i landet bekänner sig. Den shiitiska minoriteten, som utgör cirka 15 procent av befolkningen, dominerar landets östra delar.[42]
Efter Muhammad ibn Abd al Wahhabs (även känd som ”Schejk Muhammed”) död kallades hans ättlingar "Al al-Shejk", "av Schejks ätt", som har bevarat sin separata identitet in i våra dagar och medlemmar av ätten är ingifta i huset al-Saud. De intar en framträdande roll inom ulama (de religiösa lärde som styr och reglerar det religiösa livet i landet) och är mäktigast i ministerrådet näst efter kungafamiljen al-Saud själv. Medlemmar av klanen Schejk har även viktiga ledande poster inom polisen och de väpnade styrkorna.[43][44]
Saudiarabien lägger sedan 1970-talet stora summor på att sprida wahabbismen internationellt och landets utgifter för religiösa ändamål utomlands ligger på mellan 2 och 3 miljarder dollar årligen (2007). Dessa medel har gått till 1500 moskéer, 210 islamiska center och dussintals koranskolor och muslimska skolor världen runt. Landet trycker mycket wahhabisk litteratur som säljs utomlands.[45] Den saudiska missionen i utlandet organiseras av saudiarabiska staten genom att finansiera organisationen Muslim World League (MWL) som har cirka 30 kontor på femkontinenter, bland annat iLondon. World Assembly of Muslim Youth (WAMY) är en underorganisation till MWL.[46]
