Satin är dels namnet på en av de grundläggandebindningsformerna vidvävning, dels namnet på de tyger som framställs med denna teknik.
Satinbindningen bygger på attbindepunkterna knappt syns på tyget, vilket ger ett tätt, slätt men ändå smidigt tyg. I varpsatäng är det varpen som främst är synlig på rätsidan och i väftsatäng är det inslaget som främst syns, den del av textilen som främst är tänkt att synas är då tätare än den andra.[1]
Satintyg (även försvenskatsatäng elleratlas) (franskasatin\sa.tɛ̃\) är etttätt vävttyg avsiden,bomull ellerrayon. Ordet satin användes tidigare främst om bomullsvävar med satinbindning, medan sidentyger kallades atlas. Yllevävar med satinbindning har gått under ett flertal olika benämningar beroende på kvalitet, bland annatLasting.[2] Ordet atlas, som i formenatlask förekom i svenskan redan på 1500-talet betecknar idag ofta tyger med silkesvarp och bomullsinslag eller varptrikåvaror.[3]
Satinets blanka yta får man genom att pressa kallttyg med heta järn. Satin har använts sommaterial iunderkläder, först ikorsetter, sedan1810-talet.
Satintyger används idag till bland annatsängkläder ochgardiner.
Namnetsatin (satäng) kommer av det arabiska namnet på den stora kinesiska hamnstadenQuanzhou, som av araberna kallades Zayton. Staden var under flera hundra år utgångspunkt för den kinesiska marina exporten av siden.
