| Samuel Pepys Esquire | |
 Samuel Pepys. Porträtt utfört av John Hayls. | |
| Född | 23 februari1633 London,England |
|---|---|
| Död | 26 maj1703 (70 år) London |
| Begravningsplats | St Olave Hart Street, London |
| Nationalitet | Engelsman |
| Utbildning | Bachelor of Arts |
| Alma mater | Magdalene College, Cambridge |
| Yrke/uppdrag | Amiralitetsadministratör |
| År som aktiv | 1660–1688 |
| Arbetsgivare | Kunglig Majestät och Kronan |
| Känd för | Dagbok 1660–1669 |
| Titel | Clerk of the Acts to the Navy Board |
| Period | 1660–1673 |
| Titel | Secretary to the Admiralty Commission |
| Period | 1673–1688 |
| Politiskt parti | Tory |
| Religion | Engelska kyrkan |
| Hemort | London |
| Maka | Élisabeth, född de St. Michel (1640–1669; giftermål 1655) |
| Barn | barnlös |
| Släktingar | Lord Sandwich |
Samuel Pepys (piːps), född23 februari1633 iLondon, död26 maj1703 i London, var en engelskämbetsman ochdagboksförfattare.[1]
Pepys var en aktad ämbetsman, som 1660–1669 medchiffer skrev endagbok av stortkulturhistoriskt värde. Den upptäcktes och gavs ut 1825 (beskuren upplaga, en mer omfattande kom 1893–1899, i svensk översättning 1922) och har blivit enmindre klassiker.[2]
Dagboken författades på chiffer ochtestamenterades tillsammans med hans brev och samlingar tillMagdalene College iCambridge.[2] Pepys skriver ompesten 1665, denstora branden i London 1666[1], om politiska och sociala förhållanden. Hans naiva öppenhet och intima avslöjanden av egna och andras snedsprång, laster och dråpligheter gjorde att dagboken länge utgavs icensurerat skick. 1970–1983 utgavs den fullständiga dagboken i 11 band.
Dagboken skrevs med stenografisk stil enligtThomas Sheltons stenografi med inlagda spanska, franska eller italienska ”kodord” (speciellt när det gällde känsliga uppgifter).[4]
Pepys var sekreterare i amiralitetet underKarl II ochJakob II. Han var känd under sin samtid som en duglig ämbetsman, av stor betydelse förengelska flottan, och som en gynnare avlitteratur ochvetenskap samt en av de tidigaste samlarna av gamla tryck ochballader. Han var även ordförande iRoyal Society. Av sin samtid skildras han som respektabel och en smula pompös.[2] Pepys satt en period iparlamentet och bland hans vänner kan nämnas personligheter somIsaac Newton ochChristopher Wren. Han avgick från sina ämbeten efterstörtandet av Jakob II 1688 då han kom att tillhöraNon-jurors.[5]
