Sakya är en av de fyra skolorna inom dentibetanska buddhismen och den räknas till "röda hatt-riktningarna" tillsammans med skolornaKagyü ochNyingma. Skolans namn (tibetanska: ས་སྐྱ་,Wylie: Sa skya) betyder "blek jord" och har sitt upphov i det bergslandskap utanförShigatse, där Sakya-klostret är beläget.
Skolan utvecklades under den andra perioden av översättningar av den buddhistiska litteraturen till tibetanska under det sena 1000-talet. Den grundades avKonchog Gyalpo (1034-1102), som tillhörde khon-klanen.
I flera århundraden har nästan alla inkarneradelamor i Sakya-traditionen kommit från i två grenar av Khön-familjen. Denna familj har en stamtavla som går tillbaka till den första perioden av buddhistiska översättningar i Tibet under 700- och 800-talen. En förfader var lärjunge till den storetantriske mästarenPadmasambhava och var bland annat en av de första sju tibetanerna som vigdes till munkar i klostretSamyeling.
Sakya-skolan hade en stor betydelse underYuandynastin då Kublai Khan utsåg Sakya-abbotenDrogön Chögyal Phagpa till vicekung överTibet. Hans efterföljare styre därefter Tibet under de återstående 75 år som dynastin varade. Efter Mongolväldets fall förlorade Sakya sin maktposition i Tibet och trängdes så småningom ut avGelug-skolan.