År 1492 anländeChristofer Columbus till Saint-Barthélemy och han döpte ön efter sin brorBartolomeo. År 1648 annekterades ön avFrankrike som den tillhörde fram till 1784.Ludvig XVI av Frankrike överlät ön till Sverige 1784 och i gengäld fick fransmännen handelsrättigheter iGöteborg. Den var ensvenskkoloni från 1784 till 1878 då den såldes tillbaka till Frankrike för 300 000 kronor avOscar II. Sverige bedrev slavhandel på denna ö åren 1784–1847 (seden svenska slavhandeln), vilket var en del avTriangelhandeln.
År 1771 blevGustav III Sveriges konung. Han ville att Sverige skulle återupprättas som en europeisk stormakt. Han hade blivit inspirerad av Danmarks stora vinster från dess kolonier i Västindien, och ville ha egna kolonier, som på den tiden var en symbol för makt och prestige. Den 23 augusti 1784 höll kungen ett möte med riksrådet och berättade att Sverige nu ägde en ö i Västindien. Detta kom uppenbarligen som en överraskning för många av ledamöterna i rådet. Den första rapporten om ön kom från den svenska generalkonsulnSimon Bérard i den franska stadenL'Orient. Han rapporterade att:
"Den (Saint-Barthélemy) är en mycket obetydlig ö, utan strategisk position. Den är mycket fattig och torr, med en synnerligen liten befolkning. Barasalt ochbomull produceras där. En stor del av ön utgörs av sterila klippor. Ön har ingetsötvatten; alla brunnarna på ön ger barabräckt vatten. Vatten måste importeras från närliggande öar. Det finns inga vägar någonstans." Enligt Bérard fanns det inga större möjligheter att börja medjordbruk på grund av den dåliga jorden. Öns enda fördel var en bra hamn. Bérard rekommenderade att ön skulle göras till ettfrihandelsområde. Vid den tiden hade Frankrike problem med att transportera de slavar som behövdes till kolonierna i området. Sverige skulle kunna försöka att exportera ett bestämt antal slavar till de franska kolonierna i området varje år. En annan tanke som Gustav III hade med ön var att använda den som länk för att kunna exportera svenska varor till USA, framförallt järn.[3]
Om Saint-Barthélemy blev en framgång kunde Sverige senare expandera till flera öar i området. De ledande länderna inom slavhandeln iEuropa,Frankrike,Nederländerna,Portugal,Spanien ochStorbritannien, hade stora inkomster från vissa karibiska öar. Gustav III följde Bérards rekommendationer och försökte göra Saint-Barthélemy till ett frihandelscenter. Slaveriet reglerades genom en lagstiftningCode noir suédois, "svenska svarta lagen", som ursprungligen skrevs på franska[4] sedan på engelska.[5]
Vy över Saint-Barthélemy.
Kolonins lönsamhet minskade sedan Storbritannien öppnat sina västindiska hamnar för amerikansk handel, samtidigt som de spanska och portugisiska kolonierna iSydamerika ochMellanamerika blivit fria och allmän frihandel införts. När vinsten uteblev måste svenska staten årligen skjuta till pengar för att bekosta öns underhåll, varför det år 1877 slöts ettfördrag med Frankrike om att återlämna Saint-Barthélemy. Efter enfolkomröstning, där bara 352 personer röstade och endast en röst var för fortsatt svensk tillhörighet, överlämnades ön den 16 mars 1878 varpå Frankrike löste in svensk egendom på ön.[6]
Inför omröstningen bedrev franska präster stark propaganda bland befolkningen att den inte fick försumma tillfället att tillhöra "den enda saliggörande kyrkan", d.v.s. den katolska. Samtidigt hoppades svenskarna att befolkningen skulle få bättre levnadsvillkor under Frankrike genom att knytas närmare franska öar i närheten. Vid det ceremoniella överlämnandet var dock befolkningen starkt berörd. Vid halningen av svenska flaggan hördes verop över hela ön och invånare ryckte till sig flaggor som halats från byggnader m.m. och visade sin vördnad.[7]
På hösten 1786 startades detSvenska Västindiska Kompaniet på ön. Kungen berättade för aktieägarna att de kunde se fram emot stora vinster. Alla som hade råd tilläts köpa aktier men kungen behöll 10 procent av aktierna vilket gjorde honom till den största aktieägaren. Den 31 oktober samma år upprättades ett privilegiebrev för Västindiska Kompaniet. Företaget gavs rättighet att handla med slavar mellan Afrika och Västindien som en del avTriangelhandeln.Paragraf 14 i brevet löd:"Kompaniet är fritt att bedriva slavhandel påAngola och den Afrikanska kusten, där sådant är tillåtet." Vinsterna från Västindiska Kompaniet delades så att kungen fick en fjärdedel och kompaniet tre fjärdedelar, trots att kungen bara ägde 10 procent av bolaget. Den 12 mars 1790 introducerades en nytullskatt samt enkonstitution för ön. Lagarna var utformade för att göra Saint-Barthélemy till ett frihandelscentrum. De nya lagarna gav mycket stor frihet till handlande från hela världen.
Piteå är Saint-Barthélemys vänort i Sverige. Den 14 maj 1995 invigdesRue de Piteå vid nyrestaureradeWall House i Gustavia.
Välkomstskylt på tre språk, engelska, franska och svenska.Gatuskylt för Östra Strandgatan.
Det svenska kulturarvet värnas varmt på Saint Barthélemy av såväl kommunen somFöreningen Sveriges vänner (L'Association SAINT-BARTH des Amis de Suède, allmänt förkortat ASBAS)[9], vars medgrundare samt hedersordförande varMarius Stakelborough (död 18 juni 2020[10]), som har besökt Piteå åtminstone åtta gånger och inför kommunfullmäktige utropats av kommunfullmäktiges ordförande Axel Bogren som hedersmedborgare i Piteå. Han var den ende på ön med ett svenskklingande efternamn, troligen förvärvat av hans förfäder från den svenske guvernörenBerndt Robert Gustaf Stackelberg, som var guvernör på ön 1812–1816. År 1981 samt 2012 förlänades hanNordstjärneorden[11] och 1988 var han en av värdarna när kungCarl XVI Gustaf och drottningSilvia besökte Saint Barthélemy.
I februari 1996 valdes som ny ordförande i ASBAS Arlette Magras i Gustavia.
År 2010 gjorde den kulturhistoriska föreningenWestgiöta Gustavianer ett besök på ön. De förevisade då bland annat hur krigsväsendet såg ut under den gustavianska tiden på ön.
I Gustavia fanns ett svenskt vicekonsulat mellan 1877 och 1903 (vicekonsulerna Ridderhjerta och Netherwood). Sedan 1997 finns åter ett svenskt konsulat under konsul Magras.
Saint-Barthélemy ligger 250 km öst omPuerto Rico, 230 km nordväst omGuadeloupe och 25 km sydöst omSaint Martin. ÖarnaSaba ochAnguilla iSmå Antillerna ligger också i närheten. Ön har en 32 kilometer lång kustlinje och den högsta punkten är Vitet på 286 meter över havet. Öns ekonomiska zon är på 4000 km².
Saint-Barthélemy hartropiskt klimat. Medeltemperaturen under vintern är 26 °C med temperaturer upp till 33 °C. På sommaren är medeltemperaturen 28 °C med temperaturer upp till 35 °C. Vattnet är en grad varmare än luftens medeltemperatur och på eftermiddagen kan det regna. Det är inte ovanligt att det stormar, upp till orkanstyrka, i perioden mellan september och november.
Administrativt var ön Saint-Barthélemy fram till 2003 enfransk kommun (commune de Saint-Barthélemy) och en del avGuadeloupe, som är en utomeuropeisk region och ettutomeuropeiskt departement, och därmed en del avEU. År 2003 röstade öns befolkning för att inte längre ingå i Guadeloupe och för att bli ett egetutomeuropeiskt område.[12] Den 7 februari 2007[13] godkände det franska parlamentet ett lagförslag som gick ut på att ge Saint Barthélemy och den franska delen av grannönSaint Martin status som utomeuropeiska områden. Den nya statusen trädde i kraft den 22 februari 2007.[14] Saint-Barthélemy fortsatte att vara en del av EU fram till den1 januari2012 då området övergick till att bli ett utomeuropeiskt land och territorium. Därmed står territoriet utanför unionen.
Det första lokalvalet på ön hölls den 1 juli 2007, därBruno Magras och hans parti Saint-Barth d'abord! i samarbete medUnion pour un Mouvement Populaire fick 72,33% av rösterna. En andra valomgång avlystes, då ett parti uppnått ensam majoritet. Resultat efter lokalvalet 2007:[15]
Ön är indelad i 40 administrativa enheter,quartiers. Dessa är grupperade i två större enheterparoisses. Västra delen av ön (quartier 1-20 på kartan) kallasSous le Vent, "läsidan" och den östra delen av ön (quartier 21-40 på kartan) kallasAu Vent, "vindsidan".
Saint Barthélemy genomförde en folkräkning i januari 2007. Resultatet var att ön hade 8 450 invånare[16] Befolkningstätheten är 402 invånare per km². I motsats till många andra öar iVästindien är majoriteten av befolkningen vit.
Officiell valuta på ön äreuro. För att kunna behålla euron även efter att territoriet lämnade EU den1 januari2012, slöts ett monetärt avtal mellan EU och Frankrike om att behålla valutan.
INSEE uppskattade 1999 Saint-Barthélemysbruttonationalprodukt till 179 miljoner euro[17], vilket motsvarar 26 000 euro per capita. BNP per capita år 1999 var 10 % högre än i den europeiska delen av Frankrike.[17]
Saint-Barthélemy lever idag påturism, främst lyxturism. Ön är känd för att vara en tillflyktsort för kändisar.David Rockefeller var först ut. År 1957 byggde den amerikanske miljardären en ståtlig villa på halvön som skjuter ut i havet vid stranden Colombier. Det dröjde till början av 1970-talet innan en rad industrimagnater, skådespelare och fotomodeller följde efter.
Ön har en liten flygplats,Saint Barthélemys flygplats, som betjänas av mindre flygplan. Flygplatsen hette tidigare Gustav III:s flygplats och var troligen den enda i världen som är direkt namngiven efter en svensk person.De flesta flyg som anländer på ön har färre än 20 passagerare, och är små flygplan i stil medTwin Otter. Landningsbanan är bara 650 m lång och kan inte ta emot större plan. Öns flygsällskap flyger till båda flygplatserna på Saint Martin, ochWinAir flyger till ön från Saint Martin. Charterflyg går frånSan Juan påPuerto Rico medTradewind Aviation. Flygplatsen ligger på stranden St. Jean, och flygplanen flyger under landning rakt över huvudena på strandbesökarna. Skyltar på stranden uppmanar folk att inte ligga rakt under inflygningssträckan. Den närmaste flygplatsen för större flygplan ligger på Saint Martin där man oftast byter för att resa mellan Europa och Saint-Barthélemy.
Det finns en daglig färjeförbindelse från Gustavia till både den nederländska huvudstaden på Saint Martin,Philipsburg, och den franska,Marigot.
Mobiltelefoni för besökare debiteras enligt hög utlandstaxa,[18] till skillnad från Saint Martins franska del som är kvar i EU och sedan juni 2017 har friroaming för mobiltelefoni med EU-abonnemang.[19]
Saint-Barthélemys vapen reflekterar de olika länder som har haft herraväldet. De tre liljorna representerarFrankrike. Malteserkorset representerarMalteserordens korta period och de tre kronorna representerarSverige.
^Tingbrand, Per (2001) (på engelska). Who Was Who in St. Bartholomew during the Swedish epoch? 3. uppl. Stockholm: Swedish St. Barthélemy Society. sid. 34.ISBN 91-88812-80-4
Hildebrand, Ingegerd (1951). Den svenska kolonin S:t Barthélemy och Västindiska kompaniet fram till 1796. Lund
Hubertsson, Leif-Owe (1996). St Barthélemy och andra små västindiska pärlor. Stockholm
Sjögren, Bengt (1966). Ön som Sverige sålde. Göteborg
Skytte, Göran (1986). Det kungliga svenska slaveriet. Stockholm
Swahn, Jan-Öjvind och Jennersten Ola:Saint Barthélemy. Sveriges sista koloni; Förlags AB Wiken, 1985.ISBN 91-7024-178-3
Tingbrand, Per (2001) (på engelska). Who Was Who in St. Bartholomew during the Swedish epoch? 3. uppl. Stockholm: Swedish St. Barthélemy Society.ISBN 91-88812-80-4
.svg)
.gif)
.JPG)
