| Saab 36 | |
 Ritning av 1300-76 | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Typ | Tungt attackflygplan |
| Besättning | 1 |
| Första flygning | endast projekterad |
| Ursprung |  Sverige |
| Tillverkare | Saab |
| Data | |
| Längd | 17 meter |
| Spännvidd | 9,6 meter |
| Höjd | 5 meter |
| Vingyta | 54 m² |
| Tomvikt | 9 ton |
| Motor(er) | 1stBristol Olympus |
| Dragkraft | ~80 kN (grundmotor) 110 kN (medEBK) |
| Prestanda | |
| Maxhastighet | Mach 2,14 |
| Max. flyghöjd | 18 000 meter |
| Dragkraft/vikt: | 0,73 vid startvikt |
| Lastförmåga | |
| Lastförmåga | över 1500 kg |
| Beväpning & bestyckning | |
| Bomber | 800 kg atombomb |
| Robotar | Robot 04 |
| Elektronik | |
| Elektronik | 600 kg |
Saab 36 "Vargen", som var det slutgiltiga resultatet avFlygplan 1300-projektet och senare gavs den militära beteckningenA 36, var ettöverljudsbombplan planerat avSaab under 1950-talet.[1][2]
Planet hade kunnat bära atombomber på upp till 800 kg om sådana hade tagits fram inom ramen för detsvenska kärnvapenprogrammet. Räckvidden för A 36 beräknades till 410 km och var alltså tillräcklig för bombning av mål iBaltikum som då tillhördeSovjetunionen. 1957 befanns flygplanet bli alldeles för dyrt (drygt 400 miljoner i den tidens penningvärde) och projektet lades därför ned. Resurserna satsades istället på nya projekt inomFlygplan 1350,Flygplan 1400 och till sistFlygplan 1500 som kom att bliSaab 37 Viggen.[1][3]
1300-utredningen bedrevs mellan 1952 och 1956: här drevs arbetet i flera omgångar med olika inriktning: första utkasten gjordes mellan hösten 1952 och våren 1954, och avsåg till en början ett så kallatinterceptorplan som skulle möta överljudsbombflygplan i hastigheter runt 1,4 ggrljudhastigheten, på hög höjd.
Dessa interceptorplan övergavs eftersom det nya flygplanets uppgifter innebar att de skulle kunna bära atomvapen och anfalla fientliga flygbaser direkt istället för att jaga själva bombflygplanen. När det gällde fientligarobotar var jaktplan och interceptorer inte användbara: den enda utvägen var att anfalla robotavfyrningsramperna. Därför behövdes tunga flygplan som kunde bära taktiska vapen.[3]
Andra projektomgången skedde mellan februari 1954 och juli 1955 och var inriktad på nyaattackflygplan som skulle ersättaSaab 32 Lansen. I tredje omgången mellan juli 1955 och oktober 1956 gavs klara direktiv om en viss flygplanstyp som vara ensitsigt, hantera en vapenlast på 600 kg och aktionsradie på 350 km på lägsta höjd med en toppfart på mach 1,2. Detta skulle vara ettenhetsplan som skulle fungera för både jakt, attack och spaning.[3]
Sammanlagt gjordes c:a 100 olika utkast inom 1300-utredningen. Det slutgiltiga utkastet från 1300-utredningen var ett plan med beteckningen1300-76, även kallatSaab 36 ellerA36, som kunde bära olika vapentyper, bland annatRobot 04. Detta plan skulle ha ett luftintag undertill och en Bristol Olympus 22-motor. En alternativ variant hade beteckningen1300-77 och placerade luftintaget på ovansidan av flygplanskroppen.[3] Projekt 1300 lades ned på grund av att kostnaden för flygplanet blev runt 400 miljoner kronor i 1964 års penningvärde, vilket ansågs alldeles för dyrt.[4]
Senare, runt1958, begärde emellertid dåvarandeÖBNils Swedlund istället attSaab 32 Lansen skulle modifieras för att bära kärnvapen.[5]
Motorn skulle varit den brittiskaBristol Olympus vilken bl.a. satt iAvro Vulcan ochConcorde.
Bland konstruktörerna som gjorde utkasten till A36 fannsAarne Lakomaa,Carl-Gustaf Ahremark ochÅke Sundén. Pådrivande var bland annat flygdirektörenTore Edlén. Projektet hölls strängt hemligt, inte ens SAAB:s VD,Tryggve Holm, fick veta något, enligt flygkonstruktörenLars Brising.[1]
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
