| Sven Adolf Hedlund | |
.JPG) | |
| Född | 24 februari1821[1][2][3] Färentuna församling[1][3],Sverige |
|---|---|
| Död | 16 september1900[1][3] (79 år) Gustavi församling[1][3],Sverige |
| Begravd | Östra kyrkogården, Göteborg[4] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet[3] |
| Sysselsättning | Boktryckare[3],politiker[3],publicist |
| Befattning | |
| Andrakammarledamot,Göteborgs stads valkrets (1867–1869)[3] Förstakammarledamot,Västra Götalands läns västra valkrets (1875–1876)[1][3] Andrakammarledamot,Göteborgs stads valkrets (1879–1883)[3] Förstakammarledamot,Kristianstads läns valkrets (1886–1889)[3] | |
| Politiskt parti | |
| ministeriella partiet (–)[3] Lantmannapartiets filial (–)[3] Lantmannapartiet (–)[3] | |
| Maka | Christina Maria Rudenschöld[3] |
| Barn | Torsten Hedlund(f. 1855)[3] Mathilda Hedlund(f. 1858) |
| Föräldrar | Carl Adolf Hedlund[3] Regina Björner[3] |
| Redigera Wikidata | |
S.A. Hedlund, fullständigt namnSven Adolf Hedlund, född24 februari1821 påmälarönEldgarn iFärentuna socken, död16 september1900 iGöteborg, var en liberalpublicist,riksdagsman ochkommunalman. Han var son tilllantbrukaren Carl Adolf Hedlund och Regina Björner samt far tillTorsten Hedlund och farbror till tidningsmannenHenrik Hedlund och arkitektenHans Hedlund.
Hedlund och hans fem syskon undervisades först i hemmet av en informator. Som gymnasist studerade han bland annat latin, grekiska, tyska, franska, psykologi och moralfilosofi. Som student 1839 vidUppsala universitet läste han nationalekonomi, teologi, sanskrit, språkforskning och botanik men avslutade studierna utan magisterpromotion, vilket han ansåg vara "för kostsam och bråkig".[5] Han blevfilosofie kandidat där 1845. År 1847 ingick han iEcklesiastikdepartementet ochKungliga biblioteket samt i ett par av de kollegiala ämbetsverken. Under ett vikariat på Kungliga Biblioteket debuterade han som skribent i en uppsats om en reformerad skola, vilket lästes avTorsten Rudenschöld som bjöd hem honom till Läckö. Det var då han för första gången träffade den 15-åriga dottern Stina, som senare skulle bli hans maka.[6]
År 1847 blev han medarbetare i tidningenHermoder ochDagligt Allehanda samt deltog med livligt intresse i tidens socialpolitiska och litterära rörelser, särskilt ivrande för en del arbetarvänliga företag. Han ställde sig på samma sida som reformvännernas för ståndsriksdagens avskaffande. Som Dagligt Allehandas korrespondent vistades han under revolutionsåret1848 några månader iParis. År 1849 blev han redaktör och utgivare förÖrebro Tidning och var sekreterare vid det i Örebro 1850 hållnareformmötet samt i reformbestyrelsen. Han grundade även där Arbetarnas Bildningsförening. År 1851 kom han tillAftonbladets redaktion, men Hedlund ansåg tidningen vara för "grå" och flyttade därför 1852 till Göteborg som huvudredaktör förGöteborgs Handels- och Sjöfartstidning, en plats som han innehade till sin död.Lars Johan Hierta kallade Hedlund för "den unge fyren". Som ledare av denna tidning intog Hedlund en alltmera framstående plats i den svenska pressens led och satte sin prägel på tidningen, samlade kring sig en redaktion av likatänkande, bland vilkaViktor Rydberg kom att stå honom särskilt nära.
Hedlund var en ivrig förkämpe för tidensliberala reformer och kultursträvanden, förrepresentationens ombildning och understödde detDe Geerska förslaget, var ivrig vän avnäringsfrihet ochfrihandel, en varmhjärtad ivrare förreligionsfrihet i betydelse av samvets- och bekännelsefrihet. Han var vän av skolreformer såväl inom folkskolans som den högre skolundervisningens fält, mot latinherravälde, för folkskolan som bottenskola, handaslöjd, fantasins utbildande, folkhögskoleväsendet, anhängare av kvinnoemancipationen och strafflagens reformering, av arbetarrörelsens främjande genom ömsesidigt tillmötesgående klasserna emellan, vän av rösträttsutvidgning och reform av skatteväsendet genom grundskatternas avskaffande; motståndare till indelningsverket och vän av ett milissystem, understödjande i huvudsak härordningsförslaget 1883, i vars förberedande han tagit del; stödjande alltifrån 1870-talets början det gamla lantmannapartiets politik såsom åsyftande folklig och frisinnad politik, på nordisk grund, härutinnan under 1870-talet och 1880-talet samverkande med bondepartierna i Norge och Danmark.
Han understödde fredligt skandinaviskt samarbete, men stod som motståndare till den politiskaskandinavismen, som ville indraga Sverige-Norge i Danmarks Slesvig-holsteinska politik allrahelst sedan novemberförfattningen genomförts, och han understödde den De Geerska försiktighetspolitiken 1863–64 samt ådrog sig därmed beskyllningen att vara antiskandinav. Under 1870 års krig uppträdde han med styrka emot den härskande franskvänliga opinionen och emot hvarje tanke på inblandning i kriget.
I förhållandet till Norge höll Hedlund på vad han ansåg vara Sveriges rätt i unionella frågor, men sympatiserade med norska folkets inre frigörelsesträvan. Under ståthållarstriden 1859–60 bestred han de norska anspråken på att få avgöra denna fråga oberoende av Sverige, men han stödde under 1870- och 1880-talen den norska vänsterns strid mot högerbyråkratin, särskilt med avseende på statsrådens tillträde till stortingets förhandlingar, och motsatte sig svensk inblandning i denna fråga. Under 1890-talet motsatte han sig åter den utpräglade norska vänsterns politik i konsulats- och utrikesministerfrågorna.
Hedlund ägde ovanliga gåvor som publicist, djärvhet, slagfärdighet, vakenhet, rastlöshet; hans publicistiska ord bar alltid prägeln av att vara uttryck för en ärlig mening. Om S.A. Hedlund har det sagts att han var "en underbar blandning av världslig klokhet och ideell åskådning. Han såg pressens stora uppgift att vara en väckande och undervisande faktor".[7]
S.A. Hedlund varriksdagsledamot i flera omgångar. Han satt iandra kammaren förGöteborgs stads valkrets1867–1869 och återkom sedan iförsta kammaren1875–1876 förGöteborgs och Bohus läns valkrets. Därefter satt han på nytt i andra kammaren för Göteborg åren1879–1883 och slutligen i första kammaren förKristianstads läns valkrets1886–1889. Under sin första riksdagstid 1867-69 tillhörde hanMinisteriella partiet som stödde den De Geerska regeringen, men när han återkom till riksdagen1875 anslöt han sig tillLantmannapartiets filial i första kammaren och därefter i andra kammaren tillLantmannapartiet. Någon egentlig partiman blev han dock aldrig, och vid återkomsten till första kammaren 1886 ställde han sig utanför partigrupperingarna där.
Han var bland annat ledamot av desärskilda utskotten om försvarsfrågor1867 och1869, detillfälliga utskotten om undervisningsfrågor1868 och1881 samt avbevillningsutskottet1876 och1879–1883. Han var1864–1872 ledamot av kommittén för undersökning av pauperismen (fattigdom) samt ledamot1880–1882 av lantförsvarskommittén. I riksdagen motionerade han bland annat om annandagarnas indragning (1867), liberalare tryckfrihetsförordning (1869), sänkta tullar (1875), utökad rösträtt (1880, 1888), åtgärder till betryggande av sunda och billiga arbetarbostäder (1888) samt liberalare religionslagstiftning (1889).
En ytterst betydande verksamhet nedlade Hedlund som kommunalman; han var medlem avGöteborgs stadsfullmäktige1863–1891 och hade en väsentlig andel i tillkomsten av en mängd kommunala inrättningar under den starka utvecklingsperiod Göteborg genomgick under 1800-talets senare hälft; bland annat deltog han i folkskoleväsendets och fattigvårdens omdaning, var en av upphovsmännen till det så kalladeGöteborgssystemet, var den egentlige stiftaren avGöteborgs museum (1861) och den varmaste ivraren för tillkomsten avGöteborgs högskola, liksom av andra kulturella och filantropiska inrättningar; vid hans död betecknades han som "den levande personifikationen av Göteborgs goda allmänanda". Hedlunds vänskap och stöd var av utomordentlig betydelse förViktor Rydbergs utveckling. Hedlund erbjöd 1855 Rydberg anställning på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning tidningen, där han stannade till 1876 samt förestod åren 1867–1869 vid Hedlunds riksdagsmannaskap.[8] Då familjen Hedlund flyttade in tillÖstra Hamngatan 12 flyttade Rydberg med. Han bodde där tills han gifte sig med Susen Hasselblad, sjutton år senare. Hedlund och Rydberg var två olika personligheter, Hedlund var jordbunden och Rydberg snarare idéernas man. Båda var dock radikala, med tankar om enrepublik. Inför den stora försvarsdebatten 1883, skrevOscar II i ett brev till statsministerArvid Posse "Försök att hålla käften på den f-h-n i G-b-g fast det kan du väl icke!"[7]
Hedlund drabbades 1889 av ettslaganfall och krafterna avmattades under 1890-talet och han drog sig småningom tillbaka från de publicistiska sysslorna och de offentliga värven.
Hedlund gifte sig den 16 augusti 1854 i Otterstad,Läckö slottskapell med Christina MariaRudenschöld (1832–1905), dotter till pedagogen greveTorsten Rudenschöld och Christina Charlotta af Geijerstam.[9] Han fick döttrarna Edith ochMathilda Hedlund samt sonenTorsten Hedlund.
Hedlund köpte 1857Bjurslätts gård på Hisingen, vilken blev en uppskattad samlingsplats på somrarna för släktingar och vänner.[10] Många fick sina namn inhuggna i berget utanför, vilka finns kvar ännu idag. Vid Hällskriftsgatan iHisingsparken finns gästboken med alla namnen.[11]
År 1860 blev Hedlund ledamot avKungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg.Göteborgs museum överlämnade den 16 september 1895 en guldmedalj till honom som "Göteborgs musei upphovsman och kraftige främjare, 1861–1895"[12]; 1 juni 1906 avtäcktes hans genom subskription åstadkomna byst efterPer Hasselbergs modell på Göteborgs museums gård; 1907 överlämnades en insamlad summa på omkring 20 000 kr. under namn avS.A. Hedlunds föreläsningsfond till Göteborgs högskola, vars avkastning skulle användas till avgiftsfria gästföreläsningar av framstående vetenskapsmän från andra högskolor.
Den19 september1900jordfästes Hedlund, varpå hankremerades.Urnan fick därefter en plats iViktor Rydbergs mausoleum påÖstra kyrkogården i Göteborg.[13]
År1914 fick Hedlund en gata uppkallad efter sig iLandala,Hedlundsgatan. Namnvalet motiverades av Hedlunds stora engagemang iskarpskytterörelsen, och av att gatan ligger nära den plats på Landala mosse, där Göteborgs skyttegille hade sin skjutbana.[14]
År1928 namngavsS.A. Hedlunds park vidSlätta Damm iTolered.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånNordisk familjebok,Sven Adolf Hedlund, 1904–1926.
Wikimedia Commons har media som rörS.A. Hedlund.| Företrädare: Första ämbetsinnehavaren | Ordförande i Svenska freds- och skiljedomsföreningen 1883–1888 | Efterträdare: Carl Sundblad |
|