.jpg)
S. S. Van Dine varpseudonym förWillard Huntington Wright, född15 oktober1888, avliden11 april1939, enamerikansk konstkritiker ochförfattare. Han skapade den fiktivedeckarenPhilo Vance, som förekom i böcker från1920-talet, sedan även ifilmer och påradio. Idag är både Van Dine och Vance i stort sett bortglömda.
Willard Huntington Wright var son till Archibald Davenport Wright och Annie Van Vranken Wright, och föddes 1888 iCharlottesville,Virginia. Han gick påSt. Vincent College,Pomona College, ochHarvard University. Därefter studerade han konst iMünchen ochParis, vilket så småningom ledde till ett jobb som litteratur- och konstkritiker förLos Angeles Times.
Wrights tidigaste litterära verk (1910 -1919) dominerades av två mål: litterärnaturalism (han skrev själv bland annat romanenThe Man of Promise och lät publicera flera i samma stil i tidskriftenThe Smart Set). 1917 publicerade hanMisinforming a Nation (ungefärAtt förleda en nation), en kritik riktad mot de fel som fanns i den elfte upplagan avEncyclopedia Britannica.
1907 gifte sig Wright med Katharine Belle Boynton frånSeattle,Washington. Han gifte sig senare en andra gång, i oktober 1930. Hans fru var Eleanor Rulapaugh, känd som Claire De Lisle, porträttmålare.
1912 till1914 var Wright redaktör förThe Smart Set, en litterär tidskrift som publicerades iNew York. Han fortsatte att skriva som kritiker och journalist till 1923, då han blev sjuk i vad som angavs vara överarbete, men som i själva verket var ett hemligt drogberoende.[1] Hans läkare ordinerade honom att vara sängliggande (utåt sett för ett hjärtfel) i mer än två år. I frustration började Wright samla och studera tusentals kriminal- och deckarvolymer. 1926 betalade det sig med den första utgivna romanen,The Benson Murder Case. Wright sade att han tog pseudonymen från förkortningen för "steamship" (ångfartyg) och att Van Dine var ett gammalt släktnamn. Enligt en biografi om Wright av John Loughery finns det dock ingen Van Dine i släkten.[1]
Wright skrev allt som allt elva deckare till, och de första böckerna om hans amatördeckare frånöverklassen, Philo Vance (som var lika intresserad av estetik som Wright var), blev så populära att Wright blev rik för första gången i sin liv. Hans senare böcker blev allt mindre populära eftersom publikens smak förändrades. Han flyttade till en takvåning och slösade bort sina pengar likt den snobbige Vance. Wright dog i april 1939 i New York City, ett år efter publiceringen avThe Gracie Allen Murder Case som i praktiken var ett omskrivet filmmanuskript, skrivet för en av de då populäraste radiokomikerna,Gracie Allen. Postumt publicerades den ej färdigskrivnaThe Winter Murder Case. Även om Van Dine numera är i stort sett bortglömd inom deckargenren, spelade han en viktig roll i att inspirera andra deckarförfattare. Den som låtit sig inspireras mest varEllery Queen med dennes första böcker. Queen hade dock, till skillnad från Van Dine, förmågan att följa med sin tid och utvecklas i samklang med läsekretsen.
Förutom romanerna skrev Wright även en serie noveller förWarner Brothers filmstudio under1930-talet. De novellerna användes som grund för en serie med 12 kortfilmer, omkring 20 minuter långa, som hade premiär 1930-1931. Filmerna är framför allt anmärkningsvärda för att vara icke-rasistiska mot kinesiska rollfigurer, något som var ovanligt för den tiden. Troligen finns ingen av dessa noveller kvar, och eftersom Hollywood då producerade hundratals sådana kortfilmer vid den perioden är de flesta bortglömda och inte ens bokförda idag.