Sång är det musikaliska uttryck som skapas när någonsjunger, det vill säga använder sinröst för att åstadkommamusik, med hjälp avtonalitet ochrytm. Sång används också som benämning på ettmusikstycke, med sång och andra instrument.
Den röst som används vid sång kallassångröst. Sångrösten hos en sångare befinner sig inom ettfrekvensomfång, som vanligen benämnssångläge men iblandregister. Register är inomvokalmusiken också ett begrepp för en viss typ av ljudproduktion.
Idag är sång föremålet för många tävlingsprogram, bland andra Idol, X Factor och The Voice.
Sången är lika gammal som människan. I alla kulturer, i alla tider har det förekommit sång.[1] Sången har haft, och har en mängd olika funktioner som signalering, manipulering, stimulering, kommunikation, nöje, inkomstkälla, minneshjälp, avkoppling, inslag i riter, för historieberättande, för att underlätta arbete, vara identitetsskapande, för att stärka gemenskap etc. Inom vissa religioner ingår sång som en viktig del iskapelseberättelsen.[1]
Redan iMesopotamien (3500–500 f.Kr) definierades viss musik som konst och det finns skrifter som talar både om professionella musiker och liturgisk musik.[1] Den äldsta kända noterade sången, vilket även är det äldsta noterade musikstycket, är ensumerisk hymn från före 800-talet f.Kr.[1] I Grekland var det vanligt att texter, som poesi, inte lästes utan sjöngs.[1]Aristoteles diskuterade om inte sång borde ingå i utbildningen[2] och komplexa teorier kring sång och musik utvecklades.[1] Inom denjudiska traditionen finns noterade sånger bevarade från 500-talet f.Kr, som Davids psalm och Kung Salomos sång.[1] Mycket lite är känt om sångens status i denromerska kulturen men inom den tidiga kristna kyrkan var sången en viktig integrerad del.[1] Under 300-talet blev kristendomen Romarrikets officiella religion ochSchola cantorum grundades av påvenSilvester I. Den romersk katolska kyrkan skulle komma att dominera den västerländska musikens utveckling under de kommande 1300 åren.[1]
För sångkonstens utveckling inom västerländsk musikkultur har de italienska traditionerna haft stor betydelse.Kastratsången och den kvinnligakoloratursången under 1600- och 1700-talen i kyrkan och på teatern framstod länge som ideal. Denna sångkonst fick senare benämningenbel canto, skönsång.[3]
Under 1800-talet komtalsången i detwagnerska dramat som en kraftig kontrast. Operarösterna indelades i lyrisk sopran, dramatisk sopran, lyrisk tenor, hjältetenor etc. 1800-talets ökande kommunikationer och romantikens intresse för de utövande konstnärerna kom sångarna till del; en del av dem blev legendariska redan under sin livstid, somJenny Lind ochKristina Nilsson för att ta ett par svenska exempel.[3]
Sångens historia i västerländsk musikkultur upptar bland annat dengregorianska sången,trubadursången i Frankrike och mästersången i Tyskland, den tidiga flerstämmigheten i Frankrike och de nederländska skolorna, engelska och italienskamadrigaler,monodin underbarocken ochromatikens lied. Den rymmer också stora romantiska körverk och nutida a-capellaverk av närmast asketisk prägel. Viktiga svenska traditioner är romansen, manskören och visan, ofta med textförfattare och tonsättare i en person.Kuplett, revyvisa ochschlager hör också hemma under det mycket vida begreppet sång.[3]
Ofta förstärks vanligt tal när man sjunger, men sång kan även framföras utan ord, så kalladvokalis, exempelvis i form av jazzensscatsång. Sång kan framföras antingen med eller utan ackompanjemang avinstrument, det senare kallas föra cappella. Sång framförs ofta i grupp tillsammans med andra musiker, som i enkör med olikastämmor, eller i en ensemble med instrumentalister som enbarockensemble eller enrockgrupp. Sång kan framföras informellt,arrangerat ellerimproviserat. Man kan exempelvis sjunga för nöjes skull, för trevnad eller tröst, rituellt, i träningssyfte eller som yrke. Sångteknik innebär bland annat att behärska tonbildning, frasering och andning, och förmågan att tolka sånger.
Sångröst är den röst som används vid sång. Sångröstens klang beror, liksom andraakustiskainstruments, på förstärkta vibrationer.Stämläpparna istruphuvudet vibrerar när luft frånlungorna passerar mellan dem. Ljudet förstärks och moduleras genom resonans i brösthålan (främst låga toner) och i huvudets hålrum (främst höga toner), som munhålan ochbihålorna. Genom att justera lufttrycket från lungorna, stämläpparnas spänning och (i den mån det är möjligt) form och storlek hos, framför allt, huvudets resonansrum frambringar en sångare eller sångerska de toner som tillsammans bildar en sång.[4]
Det finns flera sätt att träna sin sångröst. Man kan exempelvis sjunga genom ettfonationsrör där ena änden är nedsänkt i vatten. Det är en metod som används bland annat avlogopeder och sångpedagoger i syfte att öka kontrollen över rösten.[5]
Vid bedömningar av ett sångframträdande tas ofta röstklang, röstomfång, tonsäkerhet, frasering och ornament i beaktande.
Ett röstläge är ettfrekvensomfång (register) för en sångare. Beroende på individuella förutsättningar, skolning och träning kan en sångare sägas ha ett eller flera röstlägen. Röstläget liksomklangfärgen kan förändras beroende på sångarens utveckling och ålder.
Röstlägen är egentligen inte förknippade med sångarens kön. Igosskörer sjunger pojkar sopran och både pojkar och vuxna män kan där sjunga altstämman. När vuxna män sjunger alt kallas de altister ellercountertenorer. En del blandade körer har också kvinnliga tenorer. Manliga sopraner (falsettister ochkastrater) var vanliga underbarocken men falsettister förekommer också i vår tid.
Ikörsång är den vanliga indelningen från hög till låg: sopran, alt, tenor och bas. Om körsatsen består av fler än fyra stämmor delas oftast stämmorna in i förstasopran (sopran 1), andrasopran (sopran 2), etc., men ibland används också i körmusik beteckningarna mezzosopran, baryton, etc. vid stämdelningar.
Register är ett begrepp inomvokalmusiken som syftar på en viss typ av ljudproduktion med ett signifikativt ljudresultat som går att skilja från andra register. Begreppet används ibland också som en synonym tillomfång (se ovan om Röstläge). Däremot ska register ej förväxlas med röstens läge (alltså en specifik ton inom omfånget), ej heller medtessitura (det vill säga en vokalstämmas normalläge), eftersom en och samma ton kan frambringas i olika register.[förtydliga]
Traditionellt har sångregister ofta definierats utifrån var i kroppen man upplevermedsvängningar. Hur många register som finns och vad de kallas är föremål för ständig debatt inom sångundervisningen, men några begrepp som ofta används är bröströst eller modalröst, mixad röst,falsett och flöjtregister.
^Wade-Matthews, Max (2000). ”The Voice” (på engelska). The world encyclopedia of musical instruments.London: Lorenz. sid. 244-245.Libris5594415.ISBN 0-7548-0570-0
.jpg)
