Rutenium upptäcktes av den ryske kemistenKarl Ernst Claus 1844 och var den sjätte och sista av platinametallerna som upptäckts. Namnet rutenium kommer från nylatinetsRuthenia (Rutenien).[2]
Rutenium förekommer endast med ca 0,004 g/ton i naturen och tillsammans med andra platinametaller, till exempel somlegering mediridium. Det kan framställas uranodslam, en biprodukt vid rening av råkoppar.[2]
Separationen från andra metaller sker genom destillation av rutenium(VIII)oxid och metallen utvinns genom reduktion av (NH4)3RuCl6 medvätgas.[2]
Ca 12 ton rutenium produceras varje år med en beräknad total tillgång av 5 000 ton i världen.[3]
Rutenium används inom kemisk industri, t. ex. somkatalysator vid syntes av långkedjigakolväten och inom elektronikindustrin till hårda kontaktlegeringar. Vidare används rutenium till smycken, pennspetsar, glödtrådar och keramikglasyrer. Rutenium är också en viktig komponent iGrätzel-celler, en typ av solcell.[2]
^Emsley, J. (2003). "Ruthenium". Nature's Building Blocks: An A-Z Guide to the Elements. Oxford, England, UK: Oxford University Press. pp. 368–370.ISBN 0-19-850340-7.
