Det rumänska området var under antiken bebott avdakerna, ettindoeuropeiskt folk. De besegrades avRomerska riket år 106 och en del avDakien (nuvarandeOltenia,Banatet ochTranssylvanien) blev en romersk provins. Det har påvisats att det förekom en omfattande romersk kolonisering av området under de följande 165 åren, och regionen var i nära förbindelse med resten av imperiet.[2]Latin blev administrations- och handelsspråk.
Mellan 271 och 275 drogs den romerska administrationen och militären tillbaka från området under trycket från defria dakerna ochgoterna och kvar var den blandade dako-romanska befolkningen, förfäder till dagens rumäner.
På grund av sin geografiska isolering har rumänskan fram till modern tid inte influerats av andra romanska språk. Det är mer konservativt än andra romanska språk i fråga omnominalböjning. Rumänska har bevaratdeklination, men där latinet hade sexkasus har rumänskan tre,nominativ/ackusativ,genitiv/dativ ochvokativ, och tregrammatiska genus. Rumänskansverbsystem uppvisar dock samma förändring i riktning mot sammansatta former iperfekt ochfuturum som de andra romanska språken.
Alla rumänska dialekter tros ha varit förenade i ettsamrumänskt språk fram till någon gång mellan600- och900-talet, då området kom underbysantinskt inflytande och rumänskan blev påverkad avslaviska språk.Arumänska har mycket få slaviska ord.
Språket kom senare att påverkas senare influenser från flera vitt skilda språk – förutom slaviska ävenfinsk-ugriska språk (ungerska),turkiska ochgrekiska. Både glosor och böjningselement strömmade på detta sätt in i språket. Detta gör att rumänskan skiljer sig från övriga romanska språken. Grundelementen är dock mestadels oförändrade. Bland egenheterna kan nämnas attbestämd artikel i likhet med nordiska språk placeras somsuffix i stället för som i andra romanska språk som framförställd artikel.[2]
Den äldsta bevarade rumänska skriften är från 1500-talet. Det allmänna skriftspråket i området var fram till denna tidkyrkslaviska och rumänskan skulle komma att använda sig av detkyrilliska alfabetet.
Rumänskan med varieteter är det enda romanska språk därbestämda artiklar ärenklitiska, det vill säga fogas till slutet av substantivet (liksom inordiska språk) istället för att ställas framför det. De bestämda artiklarna bildades, liksom i andra romanska språk, från latinetsdemonstrativa pronomen.
I finala ställningar efterkonsonanter (sällan inuti ord) kan ett kort icke stavelsebildande/i/ förekomma, vilket ärIPA: /ʲ/ och uttalas som enpalatalisering av den föregående konsonanten.
På grund av sin isolering från andra romanska språk har rumänskan fått en annorlunda fonetisk utveckling, men den delar vissa ljudförändringar meditalienskan, såsom [kl] > [kj] (latinclarus > rumänskachiar, italienskachiaro) och även meddalmatiskan, såsom [gn] > [mn] (latin cognatus > rumänska cumnat, dalmatiska comnut).
Neacșus brev är det äldsta bevarade dokumentet på rumänska.Ett exempel på rumänska,Fader vår skriven med detrumänska kyrilliska alfabetet, som fortfarande användes i början av 1800-talet.
Det första exemplet i skrift på ett romanskt språk, skilt från latin, som talades på Balkan under medeltiden, skrevs av den bysantinske krönikörenTeofanes på500-talet om en militär expedition motavarerna587, då en vlachisk mulförare som medföljde den bysantinska armén upptäckte att lasten föll av från ett av djuren och ropade till en kamrat "Torna, torna fratre" ("vänd tillbaka, vänd tillbaka bror!").
Den äldsta skrivna texten på rumänska är ett brev från slutet av juni1521, därNeacșu frånCâmpulung skrev till borgmästaren iBrașov om en förestående attack från turkarna. Det var skrivet medkyrilliska alfabetet, liksom de flesta tidiga rumänska skrifter. Den tidigaste rumänska skriften medlatinska alfabetet var en 1500-talstext frånTranssylvanien som skrevs med ungersk stavning.
I slutet av 1700-talet uppmärksammade transsylvanska lärda rumänskans latinska ursprung och anpassade det latinska alfabetet till rumänskan. Man använde vissa regler frånitalienskan, som man bedömde som rumänskans närmaste släkting. Det kyrilliska alfabetet fortsatte att användas, i sjunkande grad, till 1860, då rumänskan fick sin första officiellt reglerade stavning.[4]
Det rumänska alfabetet är baserat på det latinska alfabetet och med fem ytterligare bokstäver. Från början fanns 12 extra bokstäver, men några av dem avskaffades i senare reformer. Fram till början av 1900-talet användes en markör förkort vokal.
Idag är det rumänska alfabetet till stor delfonematiskt. Bokstäverna "â" (som används inuti ord) och "î" (som används i början av ord, men också i mitten av sammansatta ord) representerar dock båda sammaslutna centrala orundade vokal/ɨ/.
Till 1904 fanns fyra bokstäver för/ɨ/-ljudet:â,ê,î ochû. Vid mitten av århundradet fanns, efter flera förenklingar av stavningen, endastâ ochî kvar i användning. En ytterligare förenkling infördes 1953, då det beslöts att endastî skulle användas, inklusive i sådana ord somRomânia (som blevRomînia) ochlimba română (som blevromînă). Av denna anledning sågs reformen som ett försök av den nya prosovjetiska regeringen att radera ut rumänernas nationella identitet. 1965 infördes undantag förRomânia och andra besläktade ord, så att dessa även i fortsättningen kunde stavas medâ.
Två gatuskyltar iBukarest visar stavningen före och efter stavningsreformen 1993.
1993 beslötRumänska akademin att helt återgå till stavningsreglerna från före 1953, med argumentet att 1953 års reform hade införts med tvång av kommunisterna. Enligt nuvarande praxis som godkänts av Rumänska akademin skrivs/ɨ/ antingen somî när det är den första eller sista bokstaven i ett ord, ellerâ när det förekommer i mitten av ett ord (undantag:î förekommer också i mitten av sammansatta ord, till exempelbineînţeles,reînvestire). Dessutom måste första person singular och tredje person plural av verbeta fi "att vara" stavas och uttalas somsunt istället för den tidigare formensînt. Denna förändring har dock mött motstånd, särskilt i lingvistiska kretsar. Akademins regler är obligatoriska i statliga organisationer och i statliga skolor. I praktiken godtas båda varianterna och det finns bokförlag och tidningar som använder vardera regel.
Ett annat avsteg från den fonematiska principen i stavningen är att vokaler och deras motsvarande halvvokaler inte särskiljs i stavningen. I ordböcker markeras skillnaden genom att orden uppdelas istavelser för de ord som innehållerhiatus som kan misstas och uttalas som diftong eller triftong.
Betonade vokaler markeras inte i skrift, förutom i några få fall där ordets betydelse skulle ändras om det betonas fel. Exempelvis betydertrei copíi ”tre barn”, medantrei cópii betyder ”tre kopior”.
BokstävernaK,Q,W ochY ingår inte i det inhemska rumänska alfabetet och används främst i lånord, somkilogram,quasar,watt ochyoga.
Eftersom tidiga teckenuppsättningar för datorer inte innehöll bokstävernaș ochț (som står för (/ʃ/) respektive/ʦ/ och de oftast ännu inte stöds av webbläsare) är det nu vanligast att de skrivs med encedilj (det vill sägaş ochţ) i stället för ettkomma undertill. Rumänska akademin har dock förklarat att detta är inkorrekt, och användning av komma är att föredra.
