Rubidium upptäcktes första gången avRobert Bunsen ochGustav Kirchhoff iHeidelberg1861 genom att användaspektroskopi. På grund av de ljusa röda linjerna i strålningen valde de ettlatinskt namn, rubidus, som har betydelsen mörkröd. Bunsen var även den förste att framställa metalliskt rubidium, vilket han gjorde genom reduktion av rubidiumklorid medkalium.
Rubidium utnyttjas framför allt i oscillatorer tillatomur (rubidiumbaserade oscillatorer är avsevärt billigare äncesiumbaserade men inte fullt så stabila) och vid datering avmeteoriter. Rubidiumhalider har haft medicinsk användning mot depressioner och rubidiumklorid används somoktantalshöjare ibensin.
Alkalimetallerna, som har en ensam valenselektron, är av intresse för partikelfysiker eftersom de i detta liknarväte, som kan lösas medSchrödingerekvationen. Rubidium (i gasform) är ofta den praktiskt mest användbara alkalimetallen i sådana experiment.
Rubidium är inte särskilt sällsynt[1] men brukar sällan bilda egnamineral utan följer oftast kaliummineral. Man vet att ca 25 procent av alla rubidiumatomer är denradioaktivaisotopen87Rb. Denna isotop, som har enhalveringstid på 47 miljarder år,sönderfaller i87Sr och all87Sr iuniversum har tillkommit på detta sätt. Eftersomsolsystemet är mycket yngre finns det mesta87Rb kvar. När en meteorit bildas stängs87Rb in och det87Sr som bildas likaså. Förhållandet mellan mängderna av de båda isotoperna ger således ett mått på meteoritens ålder.
