 | Den här artikelnbehöver fler eller bättrekällhänvisningar för att kunnaverifieras.(2020-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kanifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras pådiskussionssidan. |
| Robert Michels | |
 | |
| Född | 9 januari1876[1][2][3] Köln[4] |
|---|---|
| Död | 2 maj1936[5] (60 år) Rom[6] |
| Medborgare i | Tyskland ochKungariket Italien |
| Utbildad vid | Münchens universitet Leipzigs universitet Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg  |
| Sysselsättning | Sociolog[4],universitetslärare,filosof |
| Arbetsgivare | Basels universitet Universitetet i Turin Philipps-Universität Marburg Perugias universitet |
| Noterbara verk | oligarkins järnlag |
| Politiskt parti | |
| SPD Nationella fascistpartiet Italienska socialistpartiet | |
| Redigera Wikidata | |
Robert Michels (italienska:Roberto Michels), född9 januari1876 iKöln, död3 maj1936 iRom, var entyskfödd,naturaliseraditaliensk,sociolog ochstatsvetare, som studeradeintellektuellaeliters politiska beteende och hjälpte till att definieraelitteorin. Hans mest kända verk ärZur Soziologie des Parteiwesens in der Modernen Demokratie (1911; svensk översättningOrganisationer och demokrati, 1983), där begreppetoligarkins järnlag beskrivs.
Robert Michels föddes in i en rik tyskborgarfamilj, men kom senare att blisocialist. Han studerade iStorbritannien, iParis (påSorbonne) och vid universiteten iMünchen,Leipzig (1897),Halle (1898) ochTurin. I München var han en framstående elev hosMax Weber. Michels gick med iTysklands socialdemokratiska parti (SPD) medan han var forskare viduniversitetet i Marburg (1902) och ställde vid denna tid upp till nationella val som socialistkandidat (1903), vilket ledde till att han förlorade chansen att bliprofessor (i Tyskland kunde socialister inte besitta ordinarie universitetstjänster). Han lämnade SPD 1907 efter att ha flyttat tillItalien.
Under de första åren som tillbringades i Italien var Michels verksam mycket närarevolutionärsyndikalism, en extremfraktion inomItalienska socialistpartiet (PSI). Han var mycket kritisk mot determinismen inom denmarxistiska dialektiken. Han förkastade dock inte sina ideal utan baserade sin socialism på empiriska och historiska grunder iWerner Sombarts lära.
Efterförsta världskriget anslöt Michels tillfascisterna, som leddes av den före detta socialistenBenito Mussolini. Michels trodde att Mussolini, tack vare hansproletära ursprung och hans karisma, direkt kunde representera proletariatet, utan medling (som Michels ansåg byråkratiskt) medfackliga företrädare och politiska partier.
Michels är en av de teoretiker, tillsammans med bland andraVilfredo Pareto ochGaetano Mosca, som talade om begreppetoligarkins järnlag. Dessa menar att varjeorganisation bär tendensen tilloligarki. Michels anser att denna maktkoncentration är ett framträdande drag även hos sådana organisationer som anser sig vara demokratiska. Till och medsyndikalism ochanarkism uppvisar oligarkiska tendenser enligt Michels. Detta beror inte på personligamaktsträvanden, utan på strukturella faktorer. I varje organisation uppstår ett tryck mot maktkoncentration och oligarki på grund av organisationens inneboende logik: Makten i en organisation måstecentraliseras för att organisationen ska fungera.
Michels menar även att de som hamnar i maktposition ogärna vill släppa ifrån sig sin makt, i stället omger de sig av sådana personer som gör att de kan behålla den. Människan är enligt Michels i grund och botten egoist. Dessutom hävdar han att det hos människan finns ett psykologiskt behov av ledare. De flesta är ointresserade av politik, och uppskattar att det finns personer som vill ägna sig åt att bevaka deras intressen. Michels menar att människan av naturen är förutbestämd att styra eller att styras.
Wikimedia Commons har media som rörRobert Michels.