Riksskattmästare var under 1600-talet en svensk ämbetsmannatitel, den femte i rang av de fem högariksämbetsmännen. Tidigare benämndes ämbetet kammarmästare och hade inseende över rikets ekonomi. Kammarmästaren omnämns redan i början av 1300-talet och sedan flera gånger under medeltiden. UnderGustav Vasas tid benämndes ämbetet även överste räknemästaren och var då chef för "kammaren", Sveriges första centralaämbetsverk. I en förteckning över rikets råd från början av 1570-talet omtalas rikets överste skattmästare. Ämbetet var under senare delen avJohan III:s tid obesatt. Vid rådets ombildning 1602 fick ämbetet titeln riksskattmästare och var fortfarande chef för Kammaren iKammarkollegium samt bekräftades som sådan i regeringsformerna1634 och1660. Enligt samma lagar var riksskattmästaren också en av medlemmarna i regeringen när regenten var omyndig eller inte kunde regera.
Efter Sten Nilssons död lämnades ämbetet obesatt, och dess åligganden övertogs av presidenten i Kammarkollegium.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material frånNordisk familjebok,Riksskattmästaren, 1904–1926.
| |||||
.png)
