Rikskammarrätten (ty.Reichskammergericht), jämteRikshovrådethögsta domstolen i det fornaTyska riket, inrättades1495 och bestod av en avkejsaren utnämnd "kammerrichter" (furste ellergreve), 2 (senare 4) presidenter och ett antalassessorer. Efterreformationen varbisittarna delskatoliker, delsevangeliska; de tillsattes och avlönades avriksständerna. Rikskammarrätten hade från1693 tills den i och med Tyska rikets upplösning upphörde (1806) stadigt sitt säte iWetzlar. Den dömde i alla mål, som rörderiksomedelbara, och var högsta instans i civilsaker för riksmedelbara, utom när privilegiet "de non appellando" var något riksstånd tillförsäkrat. Rättens arkiv har till största delen fördelats på de olika tyska staterna.