Richterskalan i förhållande till skador och hur ofta dessa förekommer.Charles Richter omkring år 1970.
Richterskalan är en skala som tidigare användes för att ange styrkan hosjordbävningar, men som sedan början av 2000-talet ersatts medMomentmagnitudskalan, bland annat vid rapportering från den amerikanska myndighetenU.S. Geological Survey.[1] De två skalorna ger liknande värden för mindre jordbävningar, medan Richterskalan kan underskatta storleken hos verkligt stora jordbävningar. I nyhetsrapportering anges ofta storleken hos en jordbävning med "Richterskalan", trots att storleksbestämningen i själva verket skett med momentmagnitudskalan.
Skalan är enlogaritmisk skala där varje steg (magnitud) motsvarar en ökning av amplituden på vågrörelsen (skakningen) med 10 gånger. Detta motsvarar ca 32 gånger mer energi. En jordbävning på 3–4 är knappt märkbar; en på 8 eller mer kan ödelägga städer om den inträffar i tättbebyggda områden. Jordbävningar på cirka 8,0 inträffar i genomsnitt en gång per år medan jordbävningar på mer än 9 inträffar mer sällan. Skalan kan även anta negativa värden, men så svaga jordbävningar är svåra att detektera.
Skalan togs fram år1935 avCharles Richter i samarbete medBeno Gutenberg vidCalifornia Institute of Technology. Avsikten var från början endast att klassificera jordbävningar i ett visst område iKalifornien uppmätta med en Wood-Anderson, en speciell typ avseismometer. Nollpunkten i skalan definierades som ”en jordbävning som på 100 km avstånd registreras på en Wood-Anderson-seismometer med ett utslag på 1 mikrometer”. Nollpunkten är alltså en extremt svag jordbävning, på den tiden i praktiken nästan omätbar. Syftet var att skalan inte skulle behöva anta negativa värden i praktiska fall, även om skalan alltså även innefattar sådana.
Richterskalan är ibland missvisande, då den utlösta energin inte alltid motsvarar graden av förödelse. Beroende på hur marken rör sig, kan destruktionskraften i en jordbävning med en viss magnitud på richterskalan variera avsevärt. Andra skalor, somRossi-Forel-skalan ochmercalliskalan är betydligt bättre lämpade för att mäta jordbävningens effekter, men richterskalan är ändå den som är bäst känd och därför den som vanligen används i populära sammanhang.
Mellan jordbävningens magnitud M och den frigjorda energin E (Joule), finns sambandet där K är en korrektionskonstant beroende av avståndet till epicentrum.
Händelser med magnituder på runt 4,5 eller större är starka nog för att bli registrerade av seismografer över hela jorden.
Följande beskriver typiska effekter av jordbävningar av olika magnituder näraepicentrum, men intensitet och markeffekter beror inte bara på magnituden, utan också på avståndet till epicentrum och geologiska förhållanden (viss terräng kan förstärka seismologiska effekter).
Benämning
Richtermagnitud
Effekt
Frekvens
Mikro
Mindre än 2,0
Känns inte
Omkring 8 000 per dag
Mycket små
2,0–2,9
Känns normalt inte, men registreras
Omkring 1 000 per dag
Mindre
3,0–3,9
Känns ofta, men orsakar sällan skador
Ungefär 49 000 per år
Lätt
4,0–4,9
Kännbar skakning av inomhusföremål, skakande ljud. Större skador osannolika
Ungefär 6 200 per år
Medel
5,0–5,9
Kan orsaka större skador på dåligt konstruerade byggnader över mindre regioner. Oftast endast mindre skador på välkonstruerade byggnader
Ungefär 800 per år
Stark
6,0–6,9
Kan vara förödande i befolkade områden med upp till ungefär 1,6 mils utsträckning
Ungefär 120 per år
Större
7,0–7,9
Kan orsaka allvarlig skada över större områden
Ungefär 18 per år
Stor
8,0–8,9
Kan orsaka mycket allvarliga skador i områden med över 1,6–2,2 mils utsträckning
Större jordbävningar sker i genomsnitt ungefär en gång per år. Den största registrerade jordbävningen varjordbävningen i Valdivia den22 maj1960, som hade en magnitud (MW) på 9,5.
^The "USGS Earthquake Magnitude Policy" for reporting earthquake magnitudes to the public as formulated by theUSGS Earthquake Magnitude Working Group was implemented January 18, 2002, and posted athttps://earthquake.usgs.gov/aboutus/docs/020204mag_policy.php. That page was removed following a web redesign; a copy is archived at theInternet Archive.
