Kuhn gick på läroverk och gymnasium i Wien. Hans intresse för kemi började tidigt, men han hade många intressen och bestämde sig sent för att studera kemi. Åren 1910 och 1918 var han skolkamrat medWolfgang Pauli, som tilldeladesNobelpriset i fysik 1945. Från 1918 studerade Kuhn kemi viduniversitetet i Wien. Han avslutade sina kemistudier vidMünchens universitet och disputerade 1922 under handledning avRichard Willstätter för ett vetenskapligt arbete omenzymer.
År 1928 gifte sig Kuhn med Daisy Hartmann och paret fick därefter två söner och fyra döttrar.
Kuhn dog 1967 i Heidelberg, Tyskland, 66 år gammal.
Efter examen fortsatte Kuhn sin vetenskapliga karriär, först i München, sedan vidETH Zürich och från 1929 och framåt viduniversitetet i Heidelberg, där han var chef för kemiavdelningen från och med 1937.
År 1929 blev han rektor för Institutet för kemi vid det nygrundade Kaiser Wilhelm-institutet för medicinsk forskning (som sedan 1950 har bytt namn tillMax Planck-institutet för medicinsk forskning) i Heidelberg. År 1937 tog han också över administrationen av detta institut.
Han tilldelades därefter Nobelpriset i kemi 1938 för sitt "arbete med karotenoider och vitaminer", men avvisade priset eftersom Hitler hade förbjudit tyska medborgare att acceptera det. I ett handskrivet brev beskrev han till och med tilldelningen av priset till en tysk som en inbjudan att bryta mot ett dekret frånFührer.[11][12] Han kunde dock motta priset efter andra världskriget.[13] Kuhn tillskrivs också upptäckten av det dödliga nervmedletSoman 1944.[14]
Kuhn var redaktör förJustus Liebigs Annalen der Chemie från 1948.
Kuhn samarbetade med högt uppsattanazistiska tjänstemän[15]och fördömde tre av sinajudiska medarbetare 1936.[15] För detta förklaradeGesellschaft Deutscher Chemiker (GDCh) år 2005 sin avsikt att inte längre dela ut Richard Kuhn-medaljen med motiveringen: "Styrelsen för GDCh avser att sluta dela ut medaljen uppkallad efter den organiska kemisten, Richard Kuhn, på grund av hans otvivelaktiga stöd till nazistregimen och därmed inte lämplig att tjäna som en förebild ocheponym för en viktig utmärkelse, främst på grund av hans oreflekterade forskning om giftgas, men också på grund av hans beteende gentemot judiska kollegor." (Nachrichten aus der Chemie 54, maj 2006, s. 514).
^ [abc]Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Кун Рихард”,Большая советская энциклопедия :[в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 25 februari 2017.[källa från Wikidata]
^ [ab]läs online,www.wilhelmexner.org .[källa från Wikidata]
^ [ab]läs online,geschichte.univie.ac.at .[källa från Wikidata]
^U. Deichmann, "Dem Duce, dem Tenno und unserem Führer ein dreifaches Heil", published in D. Hoffmann and Mark Walker (eds.), "Physiker zwischen Autonomie und Anpassung" (Weinheim: Wiley-VCH Verlag, 2006).
^Sarah Everts,Chemistry In Nazi Germany, Chemical & Engineering News, Volume 91, Issue 37, pp. 30–33, 16 September 2013, American Chemical Society.
^Lukey, Brian J.; Salem, Harry (2007). Chemical Warfare Agents: Chemistry, Pharmacology, Toxicology, and Therapeutics. CRC Press. sid. 12.ISBN 978-1-4200-4661-8
