Rhenium är ettmetallisktgrundämne som har kemiskt tecken[1]Re ochatomnumret 75. Rhenium är ganska sällsynt men erhålls ur slaggprodukter frånmolybden-framställning. Inom kemin räknas rhenium som enädelmetall.
Rent rhenium är en hård, ljusgrå, glänsande metall som liknar platina. I kompaktform angrips den av luftenssyre först vid temperaturer över 1 000 °C. I finfördelad form oxideras den redan vid rumstemperatur i luft.[2]
Rhenium har den näst högsta kokpunkten (5 627 °C) av alla grundämnen efter volfram (5 927 °C). Rhenium har även den tredje högstasmältpunkten (3 186 °C) efter kol (3 422 °C) och volfram (3 407°C).
Walter Noddack ochIda Tacke (blivande makarna Noddack) började år1922 leta efter grundämnena nummer 43 (teknetium) och 75 (rhenium). Makarna Noddack utvann 1mgoxid av det de trodde var grundämne nummer 75 urplatinamalm, och genomröntgenemissionspektroskopi hittade man linjer[3] som tillhörde grundämne nummer 75. Sedan offentliggjorde makarna Noddack upptäckten av grundämne nummer 75 och kallade det rhenium efter landskapetRhenlandet.[4] År 1929 upptäckte man att rhenium fanns i en halt av 2–4mg perkg imolybdenglans och därför kunde utvinnas ur slaggprodukter vidmolybdenframställning.
Det produceras cirka 20ton rhenium per år (1995). Så stor mängd förbrukas dock inte, därmed läggs stora delar av produktionen i lager. Rhenium används främst i högtemperaturlegeringar tilljetmotorer,raketdysor och liknande. Tillsammans medplatina används det i bilkatalysatorer för att bli av medkväveoxider,kolmonoxid ocharomatiska kolväten från avgaserna. På grund av rheniums höga temperaturbeständighet, elasticitet och mekaniska hållfasthet används det dessutom itermoelement,elektronrör, elektriska kontakter,glödtrådar, m. m.[2]
Rhenium framställs urmolybdenglans genom rostning av sulfiderna dåmolybden(VI)oxid (MoO3) ochrhenium(VII)oxid (Re2O7) bildas. Sedan hettas oxidblandningen upp till 625 °C och sedan avgår rheniumoxiden som ånga och samlas upp.
