Det fanns ingen permanent centralregering i Förenade Nederländerna, utan centralmakten utövades av generalstaterna vilken bestod av delegater från provinsständerna. Politiken i Förenade Nederländerna dominerades dels avståthållaren vilken ikrig varöverbefälhavare, dels av grevskapet Holland vilken stod för 60 % av alla republikens inkomster. Holland i sin tur dominerades av rivaliteten mellanAmsterdam ochRotterdam. Varje provins fastställde sina egna skatter och skatteuppbörd. Det fainns ingen enhetlig lagstiftning över hela republiken, inga gemensamma domstolar eller högsta domstolar. Republiken hade inte heller någon enhetligvaluta.[3][4]
Republikens lagstiftande och verkställande makt var förenad igeneralstaterna (generalständerna) vilken bestod av representanter för alla provinser utom Drenthe. Varje provins hade en röst även om den representerades av flera delegater. Delegaterna utnämndes av provinsständerna i respektive provins. Innan beslut fattades konsulterade delegaterna ofta sina ständer för att få direktiv om hur de skulle ställa sig i de frågor som kom upp. Generalstaterna sammanträdde 16-28 dagar varje månad iBinnenhof iHaag. Ordförandeskapet roterade mellan provinserna. Generalstaterna ansvarade för utrikespolitiken, förklarade krig, slöt fred, ansvarade för armén och flottan samt fastställdetullavgifternas storlek. I inrikes angelägenheter var provinserna suveräna.
Statsrådet(Raad van State) administreradearmén,fästningarna och generalitetslanden. Det bestod av 12 ledamöter. Till 1593 ingick även två engelska ledamöter; till 1625 en, den engelskaambassadören. Efter 1625 bestod det av Ståthållaren som generalkapten, Holland hade tre statsråd (av vilka ett var den holländske rådspensionären), Zeeland och Utrecht hade två var och Friesland, Overijssel och Groningen en var. Statsrådets makt var begränsat; den verkliga makten låg hos generalstaterna och rådspensionären. Under statsrådet lyddeHoge Krijgsraad, det höga krigsrådet vilket var en permanent sittandekrigsrätt.
Amiralitetsrådet hade ansvar för flottorna. Det bestod avprinens av Oranien som ärftlig generalamiral, en amirallöjtnant vilken var den verklige sjömilitäre överbefälhavaren till sjöss, och den holländske rådspensionären vilken utövade ett större inflytande över flottorna än över armén, särskilt när generalamiralsämbetet var obesatt.
De åtta provinserna styrdes av sinaständer. I ständerna möttes representanter förstäderna,ridderskapet och landsbygdsdistrikten i olika kombinationer, som varierade mellan de olika provinserna. Endast i Utrecht var kyrkan representerad och då med mindre inflytande än de övriga stånden. Ständerna hade både lagstiftande och verkställande makt. I i vissa provinser fanns det dock särskilda regeringar som ansvarade för den verkställande makten; i Gelderland fanns det tre regeringar, ett för vart och ett av statens geografiska tredjedelar.
Ständerna i Gelderland bestod av delegater från nio städer och från ridderskapet, varje delegation med en röst. För vart och ett av Gelderlands tre kvarter fanns som regering ett deputationskollegium(College van Gedeputeerde Staten) med tre ledamöter från ridderskapet och tre från städerna. Som beredande organ för ständerna fungerade ett särskilt utskott, Landskapstavlan(Landschapstafel). Gelderland var det enda land därhovrätten(Hof van Gelderland) hade ett politiskt inflytande; då det fanns flera regeringar representerade hovrätten suveräniteten när ständerna inte möttes.
De holländska ständerna bestod av delegater från det holländska ridderskapet och 18 städer. Riddarståndet och varje stad hade vardera en röst. Rådspensionären var ständernas talman. Varje stad ansvarade för en del av ständernas budget inklusive de bidrag som gick till republikens budget.Amsterdam stod för närmare hälften av de holländska ständernas budget. Det innebar att republikens budget till 25 % ensamt finansierades av denna stad. Den verkställande makten utövades av två ständerutskott,Gecommitteerde Raden, ett för Nordholland och ett för Sydholland, vilka förberedde de ärenden som behandlades i ständerna.
De zeeländska ständerna bestod av delegater från sex städer. Prinsen av Oranien utsågrådmännen i tre av dessa och kontrollerade därför också deras delegationer till ständerna. Han var själv också förste (och ende) adelsman i provinsen och var som sådan ett stånd med en röst. Han förfogade sålunda över fyra av sju röster i de zeeländska ständerna. EttGecommitteerde Rad fungerade som beredande och verkställande organ (regering).
I Utrechts ständer utgjorde stadenUtrecht med fyra omländer ett stånd, de sekulariserade kapitlen vid Utrechts fem huvudkyrkor ett och ridderskapet ett. Det kyrkliga ståndets röst var av mindre värde. Ett deputationskollegium(College van Gedeputeerde Staten) fattade de dagliga regeringsbesluten.
Overijsells ständer bestod av delegater från tre städer och ridderskapet, varje delegation med en röst. Ett deputationskollegium(College van Gedeputeerde Staten) utövade regeringsmakten.
Friesland bestod av tre landsbygdskvarter med sammanlagt 30 fögderier(baillage); varje fögderi valde två representanter till ständerna. Unikt nog valdes dessa medallmän manlig rösträtt. Städerna bildade ett fjärde kvarter som sände två representanter från varje stad. Varje kvarter hade en röst i ständerna. Ett deputationskollegium(College van Gedeputeerde Staten) utövade regeringsmakten medan ett särskilt utskott, Mindretalet(Mindergetal), beredde de ärenden som ständerna behandlade. Mindretalet torde ha fått sitt namn av att det bestod av färre ledamöter än själva ständerförsamlingen.[5]
Groningen var en stadsrepublik baserad på stadenGroningen, som utövade den lagstiftande och verkställande makten. Deputationskollegiet(College van Gedeputeerde Staten) bestod av tre ledamöter från staden och ett från vart och ett av omlandets tre kvarter.
Wilhelm Henrik av Oranien, de Förenade Nederländernas generalkapten och ståthållare över Holland, Zeeland, Utrecht, Gelderland och Overijssel.
Ståthållarämbetet var ett arv frånBurgund ochSpanska Nederländerna. Under republiken valdes ståthållarna formellt av varje provins. Ämbetet blev dock i praktiken ärftligt i husetOranien (med kvinnlig arvsrätt 1747). Som förste ädling hade prinsen säte i Zeelands ständer, därutöver kunde ståthållaren i de olika provinserna utnämna lägre ämbetsmän, godkänna valet av städernasrådmän och utseborgmästare bland de kandidater som städerna fört fram. Därigenom kunde prinsen skaffa sig ett lokalt politiskt stöd som även kom att representeras i provinsständerna. Överbefälet över republikens armé utövades av en generalkapten formellt vald av generalstaterna, men i praktiken ett ärftligt ämbete som tillkom prinsarna av Oranien och som kom att vara förenat med ståthållarämbetet. Mellan 1650 och 1672 var det bara Friesland och Groningen som hade ståthållare. Mellan 1742 och 1747 saknade Holland, Zeeland och Utrecht ståthållare. En av de mest kända ståthållarna varWilhelm Henrik av Oranien, sedermera kung avEngland ochSkottland.
Hollands politiska inflytande över republiken fick sitt mest tydliga uttryck genom den holländske rådspensionärens starka politiska ställning. Rådspensionären(Raadspensionaris) var grevskapet Hollands ledandeämbetsmän och högstejuriskonsult,talman i de holländska landsständerna, ledamot av statsrådet och ledare för den holländska delegationen i generalstaterna. Från början utsågs rådspensionären av det holländska ridderskapet, men senare av stadenDordrecht, Hollands äldsta (men inte största och viktigaste) stad. Ämbetet kom i praktiken att utvecklas till ett regeringschefsämbete för hela den nederländska republiken. Rådspensionären stod ofta i motsatsförhållande till ståthållaren. Några av de mest kända rådspensionärerna varJohan van Oldenbarnevelt ochJohan de Witt.
Politiken i Republiken dominerades av motsättningen mellan två politiska falanger, de ständersinnade(staatsgezinde) och de prinssinnade(prinsgezinde). De förra kallade sig "Den sanna friheten" och formerade sig kring den holländske rådspensionären. Dess kärna var några tusen "regenter" ellerrådmän från de holländska köpstädernas slutnaoligarkier. De senare formerade sig kring prinsarna av Oranien; av sina motståndare fick de namnethet grauw (pöbeln.)[6]
Efter prinsen av Oraniens återkomst som ståthållare 1747 formerade sig oppositionen mot honom i det patriotiska partiet, då fler och fler av de ständersinnade började stödja prinsen. Efter den franska invasionen av Nederländerna 1795 grundade patrioterna med hjälp av den franska arménsbajonetter denBataviska republiken som en fransksatellitstat.
Fraktion
Huvudidé
Konstitutionella idéer
Socioekonomisk förankring
Flagga
Patrioter
Republikanism
Religionsfrihet Avskaffande av ärftliga ämbeten
Medelklass Borgerlig överklass Adel
Orangister
Monarki
Bevarande av existerande konstitutionella strukturer
Förenade Nederländernas armé eller Ständerarmén(Staatse leger) var enlegoknektsarmé, som i effektivet och storlek kunde mäta sig med stormakternas under hela 1600-talet.
Republiken Förenade Nederländernas vapen påkommandobryggan till fregattenDe Zeven Provinciën (F802). Vapnet används fortfarande avnederländska flottans fartyg, som bär på namnet De Zeven Provinciën.
Den nederländskaörlogsflottan,Staatse Vloot, var under sextonhundratalet Europas mest framgångsrika örlogsflotta. Det var också under denna period en av Europas största örlogsflottor.[7]
^fulltextConcordia res parvae crescunt, discordia maximae dilabuntur. Hubert de Vries,Wapens van de Nederlanden. De historische ontwikkeling van de heraldische symbolen van Nederland, België, hun provincies en Luxemburg. Uitgeverij Jan Mets, Amsterdam, 1995, p. 31–32.
._Raadpensionaris_van_Holland_Rijksmuseum_SK-C-175.jpeg)
.jpg)
