| René I av Neapel | |
 | |
| Född | 16 januari1409[1] Angers[2] |
|---|---|
| Död | 10 juli1480[2][3][4] (71 år) Aix-en-Provence[2][5],Frankrike |
| Begravd | Angers Cathedral |
| Medborgare i | Kungariket Frankrike[1] |
| Sysselsättning | Monark[1],poet[1],politiker |
| Befattning | |
| Konge av Mallorca Duke of Anjou Pretender to the Aragonese throne | |
| Maka | Jeanne de Laval[6] Isabella I av Lothringen (g. 1420–)[6][7][8] |
| Barn | Blanche d'Anjou Isabel of Anjou[6] René of Anjou[6] John, Bastard of Anjou Johan II av Lothringen(f. 1425)[6] Louis of Anjou, Marquis of Pont-à-Mousson(f. 1427)[6] Yolande av Lothringen(f. 1428)[6] Nicolas of Anjou(f. 1428)[6] Margareta av Anjou(f. 1430)[6][5][7] Charles of Anjou(f. 1431)[6] Ann of Anjou(f. 1437)[6] |
| Föräldrar | Ludvig II av Anjou[2][7] Jolanda av Aragonien[2][7] |
| Släktingar | Ludvig III av Anjou (syskon)[6] Marie av Anjou (syskon)[6][7] |
| Namnteckning | |
 | |
| Heraldiskt vapen | |
.svg) | |
| Redigera Wikidata | |
René I av Neapel, född16 januari1409 påslottet i Angers, död10 juli1480) iAix-en-Provence, också känd somRené av Anjou ochden gode kung René (franska:Le bon roi René), var hertig avAnjou, greve avProvence (1434–1480), greve avPiemonte, hertig av Bar (1430–1480), hertig avLothringen (1431–1453), kung avNeapel (1438–1442; titulär1442–1480), titulärkung av Jerusalem (1438–1480) och avAragonien (1466–1480) (inklusiveSicilien,Mallorca,Korsika).
Han var far tillMargareta av Anjou, gift med kungHenrik VI av England och en nyckelfigur iRosornas krig.
Genom sitt gifte medIsabella I av Lothringen fick han vid hertigKarl II:s död1431 rättsliga anspråk på detta hertigdöme. Men hertigen av Burgund tog parti för Renés rival, greven av Vaudemont. Det blev krig och René blev tillfångatagen av sina fiender. Vidkonsiliet i Basel 1434 förklarade emellertid kejsaren honom för rättmätig arvtagare till Lothringen. I fängelset mottog han 1434 budet om sin äldre brors,Ludvig III:s död. Därför tillföll broderns land, Anjou och Provence, samt anspråk på Jerusalem, Neapel och Sicilien honom.
Efter drottningJohanna II av Neapels död1435 erbjöds han Neapels krona. Hans hustru Isabella övertog tills vidare landets styrelse. Först1438 anlände René själv, som frigivits1437, till Neapel, men måste1442 efter flera strider lämna det åt konung Alfons av Aragonien. Han slog sig då ned i Lothringen, men lämnade det snart åt sin äldste son, titulärhertigenJohan av Kalabrien, och flyttade till sitt land Anjou.1467 kallades René till Aragoniens tron, ett slags arv från modern,Jolanda av Aragonien, men hans ovannämnde son kämpade förgäves om densamma med konungJohan II av Aragonien. KungLudvig XI berövade René1473 Anjou, då han en gång för alla förlade sitt residens till Provence.
| Företrädare: Ludvig III av Anjou | Greve av Provence 1434–1480 | Efterträdare: Karl IV av Anjou |
| Företrädare: Johanna II av Neapel | Monark avNeapel 1435–1442 | Efterträdare: Alfons V av Aragonien |
Den här artikeln anses behövafaktamallen{{Regent}}.