 | Den här artikelnbehöverkällhänvisningar för att kunnaverifieras.(2018-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kanifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras pådiskussionssidan. |
| Reichswehr | |
.svg) Weimarrepublikens krigsflagga. | |
| Information | |
|---|---|
| Nation | .svg) Weimartyskland |
| Grundad | 19 januari 1919 |
| Nedlagd | 16 mars 1935 |
| Organisationer | Reichsheer.svg) Reichsmarine |
| Högste befälhavare | Tysklands rikspresidentFriedrich Ebert (1919–1925) Paul von Hindenburg (1925–1934) Adolf Hitler (1934–1935) |
| Vapenför ålder | 18-45 |
| Aktiva styrkor | 115 000 man (1921) |
| Ekonomi | |
| Övrigt | |
Riksvärnet (ty.Reichswehr) var den tyskaförsvarsmaktens namn iWeimarrepubliken 1921–1933 samt iTredje riket 1933–1935. Riksvärnet var indelat iReichsheer (armé) ochReichsmarine (flotta). Tyskland var förbjudet att ha ett flygvapen. Reichswehr blev 1935Wehrmacht.
Riksvärnets storlek var begränsad av bestämmelser som skapades i samband medVersaillesfreden. Reichswehr bestod av en ca 100 000 man stark yrkesarmé. Marinen hade 15 000 man. Stridsflygplan, störreörlogsfartyg, ochpansarfordon var förbjudna. Artilleriet fick inte ha en kaliber över 10,5 cm. Därmed kom Reichswehr att bli en elitstyrka där kvalitet gick före kvantitet på soldatmaterialet. Reichswehr praktiserade en mycket sträng disciplin och ställde höga fysiska krav påsoldaten.
I oktober 1919 skapades en övergångsarmé som ersatte den tidigare kejserliga armén. Den 1 januari 1921 följde skapandet av Riksvärnet, Reichswehr. Under de första åren kännetecknades Riksvärnet av sin inblandning i strider med den politiska vänstern och samarbetet med de nationalistiskafrikårerna (Freikorps). Frikårerna låg bland annat bakom nedslagningarna avSpartakistupproret 1919 och Röda Ruhrarmén i Rhenlandet. Riksvärnet förhöll sig passivt i samband medKappkuppen.
Redan 1921 inleddeTyskland ett hemligt militärt samarbete medSovjetunionen. Avtalet gick ut på att Sovjetunionen i utbyte mot bland annat militärutbildning av tysk personal tillbaka erhöll teknisk kompetens. 1925 skrevsLocarnofördraget under och 1926 gick Tyskland med iNationernas förbund.
Riksvärnet har betecknats som en stat i staten. Den militära ledningen ansåg sig lyda under staten och inte statsformen. Riksvärnet motsvarande inte samhällets sammansättning och saknade folklig förankring. Ofta ledde detta till spänningar mellan den militära och politiska ledningen. Många avunderbefälen ochofficerarna kom från den tidigarekejserliga tyska armén och var veteraner frånförsta världskriget. Många av dem hade en konservativtmonarkistiskvärdegrund.
Soldaterna rekryterades främst från den tyska landsbygden då folk där ansågs besitta kroppsliga fördelar. Riksvärnet ansåg också att de till skillnad från folk i städerna var befriade från socialdemokratiska värderingar. RiksdagspresidentenPaul Löbes försök att skapa en försvarsmakt där rekryter togs in utan politiska motiv motarbetades. Många av de rekryterade soldaterna kom även frånradikalthögerextremafrikårer.Adolf Hitlersmaktövertagande underlättades av att många av riksvärnets soldater och officerare hade sympatier förnazismen.
Hitler ersatte riksvärnet medWehrmacht 1935, då allmänvärnplikt infördes i Tyskland. Han bröt därmed mot Versaillesfördraget och de restriktioner som fanns för den tyska militären.
|
