Röda fortet i Delhi, även kallatDelhifortet ellerLal qila (lal betyder röd och kila fort på hindi), är ett muromgärdatpalats iShahjahanabad i stadenDelhi,Indien.
Röda fortet var denmoguliskekejsarenShah Jahans palats i den nya huvudstaden Shahjahanabad, den sjunde muslimska staden i Delhi. Han flyttade huvudstaden frånAgra i syfte att öka sin prestige och för att det gav utmärkta möjligheter att genomföra den ambitiösa byggnadsplanen. Röda fortet står i den östra utkanten av Shahjanabad och har fått sitt namn från den massiva röda sandstensmuren som omsluter fortet. Muren är 2,6 km lång och varierar i höjd från 16 meter på flodsidan till 33 meter på stadssidan. Uträkningar har visat att planen skapades utifrån ett rutnät på 82 meter. Som mest bodde fler än 3 000 människor inom komplexet.
Fortet ligger längsYamunafloden vilken ger vatten tillvallgravarna som omgärdar större delen av muren. Murens nordöstra hörn ansluter till Salimgarh, ett fästningsverk som uppfördes på uppdrag avIslam Shah Suri år1546. Uppförandet av Röda fortet påbörjades1638 och stod klart1648. Man tror att området är platsen för den forntida stadenLal Kot, som intogs av Shah Jahan, ett namn som betyder röda fortet. Lal kot var huvudstad iPrithvira Chauhan i slutet av 1100-talet.
Den11 mars1783 intogsikherna Röda fortet i Delhi och ockuperade Diwan-i-Am. Staden överlämnades i själva verket av mogulernas wazir som var imaskopi med sikherna. Detta uppdrag genomfördes under Sardar Baghel Sing Dhaliwals befäl tillhörande Karor Singia Misl.
Röda fortet planerades som helhet och senare förändringar har inte avvikit från den generella enhetligheten. På 1700-talet förstördes dock en del sektioner av ockupanter och plundrare.
EfterSepoyupproret 1857 intogBrittiska armén området och förstörde då flera av palatsets paviljonger och trädgårdar. De använde fortet som högkvarter för Brittiska Indiska armén. Omedelbart efter upproret, blevBahadur Shah Zafar beprövad vid fortet. Ett program för att restaurera de kvarvarande delarna av fortet påbörjades 1903.
I november 1945 hölls den första och mest kända krigsrätten av tre officerare i Indiska nationella armén. Efter att Indien blivit självständighet 1947, tog Indiska armén kontroll över fortet. I december 2003 lämnades fortet över till Indiska turistmyndigheterna.
Fortet attackerades i december 2000 av en terroristgruppLashkar-e-Toiba som dödade två soldater och en civilperson i vad som beskrevs i media som ett försök att hejda den Indisk-Pakistanska fredsprocessen iKashmir[1][2]
Fortets murar är jämnt utsmyckade, artikulerade med storagördelgesims längs den övre delen. De öppnar vid två huvudportar, Delhiporten och Lahoreporten. Lahoreporten utgör huvudentré och leder upp till en lång täcktbasar-gata, Chatta Chowk, vid vars murar det finns små bodar för butiker. Chatta Chowk leder till en stor öppen yta som korsar den stora nord-sydliga gatan som ursprungligen utgjorde en gräns mellan fortetsmilitära funktioner i väster och palatset i öster. I södra änden av gatan ligger Delhiporten. På östra sidan av den öppna ytan ligger Naqqar Khana (trumhuset), palatsets huvudport som fått sitt namn avmusikernas läktare över den. Bortanför denna port ligger ytterligare en, något större, öppen yta, som ursprungligen användes som gårdsplan för Diwan-i-Am, den storapaviljongen för allmänna kejserligaaudienser. En ornamenterad tron-balkong för kejsaren finns i mitten på östra muren av Diwan, tänkt som en kopia avSalomostron.
De kejserliga privata delarna ligger bakom tronen. Bostadsdelen består av en rad paviljonger placerade på en upphöjd plattform längs den östra utkanten av fortet med vy över floden Yamuna. Paviljongerna är anslutna till varandra genom en genomgående vattenkanal, känd som Nahr-i-Behisht (paradisbäcken), som rinner genom den mellersta delen av varje paviljong. Vattnet kommer från Yamuna och kommer in från tornet Shah Burj i fortets nordöstra hörn. Palatset är utformat som en imitation av paradiset som det beskrivs iKoranen; på ett upprepat rimmat verspar inskrivet i palatset står det: "Om det skulle finnas ett paradis på jorden, är det här, är det här". Planeringen av palatset är baserat påislamiskaprototyper, men varje paviljong avslöjar i sina arkitekturelement hinduiska influenser typiska för Mogulbyggnader. Palatskomplexet anses vara bland de bäst bevarade exemplen på Mogulstilen vid sin Sha Jahanska höjdpunkt.
De två sydligaste paviljongerna är "zenanas", kvinnornas kvarter: Mumtaz Mahal (idag museum) och de större, överdådiga Rang Mahal, som har noterats för sitt förgyllda, dekorerade innertak och marmorpool, som får sitt vatten från Nahr-i-Behisht. Den tredje paviljongen från söder, Khas Mahal, innehåller kejserliga kamrar. Dessa inkluderar ett antal sovrum, bönerum, en veranda och Mussaman Burj, ett torn byggt intill muren från vilket kejsaren kunde visa upp sig för folket i en daglig ceremoni. Nästa paviljong är Daiwan-i-Khas, den överdådigt dekorerade hallen för privata audienser, använd för ministrala samlingar och rättegångar. Den mest utsökta av paviljongerna är ornamenterad medpietra dura på pelarna. Ett målat trätak har ersatt det ursprungliga i silver belagt med guld.
Nästa paviljong innehåller hammam, eller baden, i turkisk stil, med Mogulornamentationer i marmor och färgade stenar. Väster om hammam liggerMoti Masjid, pärlmoskén. Denna uppfördes 1659 som en privat moské förAurangzeb, Shah Jahans tronföljare. Den är en liten moské i vit marmor med tre kupoler och en trippelbågadskärmfasad som går ner till innergården.
I norr ligger en stor formell trädgård, Hayat Bakhsh Bagh, eller 'livgivandeträdgården', som är delad i två delar genom två skilda vattenkanaler. En paviljong står i respektive ände av den nordsydliga kanalen och en tredje, uppförd1842 av den siste kejsaren,Bahadur Shah Zafar, ligger i mitten av poolen där de två kanalerna möts.
Röda fortet är idag en av de mest besökta sevärdheterna i Delhi, och har miljontals besökare varje år. Fortet är också platsen från vilken Indiens premiärminister talar till nationen den26 januari (dagen dåIndiens grundlag antogs 1950) och den15 augusti (dagen då Indien blev självständigt 1947).Fortet håller öppet dagligen till klockan 17 då det inte finns några lampor i fortet och bara är öppet under dagsljus.
