Svavelkis ellerpyrit,kis ellerjärndisulfid (FeS2), är det vanligastesulfidmineralet i jordskorpan. I folkmun har det kallatskattguld.
Pyrit innehåller, förutom huvuddelarnajärn ochsvavel, ofta små inslag avnickel,kobolt,koppar,tenn ocharsenik, samtidigt som den även kan innehålla spår avguld ochsilver.
Mineralet kristalliserar reguljärt (kubiskt) i många former (kub, oktaeder, dodekaeder), är mässingsgult och starkt metallglänsande. Vid förvaring i luft mörknar ytan till en brunaktig färgton. På grund av sin stora hårdhet ger det gnistor när det slås motstål.
Pyrit är lösligt isalpetersyra under avskiljning av svavel, men angrips nästan inte avsaltsyra.
Den svenskaberggrunden innehåller en hel del svavelkis, både som spridda inslag i och som större eller mindre ansamlingar i de vanligaste bergarterna och i den yngre sedimentära berggrunden, då framförallt i de många svartaskiffrarna, som till exempelAlunskiffer ochAndersöskiffer.[källa behövs] Tillsammans medmarkasit utgör svavelkis de vanligaste sulfidmineralen ikolavlagringar.[1]
Svavelkis i sig är sällan brytvärd[2], men i s.k. "hårdberg" eller "massivmalm"[3] uppträder den tillsammans med andra metaller av ekonomiskt intresse. Den viktigaste är koppar i form avkopparkis. Sådan malm är en av två viktiga malmtyper iFalu koppargruva[3], men förekommer också i många andra gruvor. De främsta exemplen är Rio Tinto-området iSpanien och angränsande delar av Portugal.Norge har också betydande svavelkistillgångar med hög kopparhalt i gruvor som t.ex.Röros,Lökken ochSulitjelma.[4] Andra metaller som kan förekomma är t.ex. bly, zink och guld.[4] Även om svavelkisen i sig inte föranleder brytning har den använts till framställning avsvavel,svavelsyra ochrödfärg samt under stenåldern och bronsåldern föreldslagning i stället för eldstål.
Som andra sulfidmineral tenderar svavelkis attvittra snabbt i förhållande tillsilikatmineral ochoxider när mineralet är exponerad till vatten och syre nära jordens yta. Denna vittring sker främst genomoxidering och utlöser ämnen som kan förorena vattendrag och sjöar.[5] Bakomliggande orsaken till svavelkisens snabba vittring är att den i syrefattiga miljöer och hamnar därför i kemisk ojämvikt i syrerika miljöer.[5] Den naturliga vittringen av svavelkis ilerskiffer, en bergart som tenderar att ha avsevärda mängder av mineralet, tros vara konditionerad av bergetssprickdensitet och erosionshastighet.[6] Vittringen av pyrit bildar svavelsyra. Man känner inte till någon annanoxideringsprocess i naturen som bildar så starka syror.[7][1]
Mänskligt inducerad svavelkisvittring en fenomen som förekommer vid merparten av världens gruvor.[8] Denna vittring sker fortare om pyriten är mycket finkornig och till och med mikroskopisk då de totala reaktionsytan blir större för samma massa svavelkis.[8] Pyrit ovanförgrundvattenytan tenderar att vittra fortare än den under ytan.[9]
Vittring av svavelkis i lerskiffer tros vara en bidragande faktor i vissajordskred.[10]
Meyers varulexikon, Forum, 1952
- ^ [ab]Stumm, W.; Morgan, J.J. (1996). ”Kinetics of Redox Processes” (på engelska). Aquatic chemistry – Chemical Equilibria and Rates in Natural Waters. Wiley & Sons
- ^Berry, L.G.; Brian Mason (1959). Mineralogy. San Francisco: W.H Freeman and Company. sid. 332
- ^ [ab]Koark, H.; Kresten, P.; Laufeld, S.; Sandwall, J. (1986). Falu gruvas geologi. Uppsala: Sveriges Geologiska Undersökning. sid. 7.ISBN 91-7158-409-9
- ^ [ab]Magnusson, Nils H. (1953). Malmgeologi. Stockholm: Jernkontoret. sid. 92ff
- ^ [ab]”Chapter 5: Sulphide minerals and acid rock drainage” (på engelska).Sveriges Geologiska Undersökning.https://www.sgu.se/en/itp308/knowledge-platform/5-sulphide-minerals-acid-rock-drainage/. Läst 23 augusti 2024.
- ^Gu, Xin; Heaney, Peter J.; Aarão, Fabio D.A.; Brantley, Susan L. (2020). ”Deep abiotic weathering of pyrite” (på engelska). Science 370 (6515).doi:10.1126/science.abb8092.https://www.science.org/doi/full/10.1126/science.abb8092.
- ^Wolkersdorfer, Christian (2008). ”Hydrogeochemistry of Mine Water” (på engelska). Water Management at Abandoned Flooded Underground Mines. sid. 11.ISBN 9783540773306
- ^ [ab]Wolkersdorfer, Christian (2008). ”Hydrogeochemistry of Mine Water” (på engelska). Water Management at Abandoned Flooded Underground Mines. sid. 12.ISBN 9783540773306
- ^Younger, Paul L. (2002). ”The importance of pyritic roof strata in aquatic pollutant release from abandoned mines in a major, oolitic, berthierine-chamosite-siderite iron ore field, Cleveland, UK”. i Younger, PL. & Robins, N.S (på engelska). Mine Water Hydrogeology and Geochemistry. Geological Society, London, Special Publications. "198". sid. 251-266
- ^Vear, Alwyn; Curtis, Charles (1981). ”A quantitative evaluation of pyrite weathering” (på engelska). Earth Surface Process and Landforms 6: sid. 191-198.doi:10.1002/esp.3290060214.
Wikimedia Commons har media som rörsvavelkis.
